Impressionismen uppstod i Frankrike från slutet av 1860-talet till 1880-talet. Istället för ateljéns långsamma förarbete valde konstnärerna att måla det de såg. Direkt i stunden som de såg det. Resultatet blev bilder som fångar ljus, rörelse och vardagsliv på ett sätt som fortfarande känns modernt.
Det gav bilder som rör sig, fladdrar och skimrar. Människor på väg, vatten som bryts i vind, skuggor som glider över fasader. Den sortens motiv blev kärnan i det vi idag kallar impressionistisk konst. Det räknas idag som startpunkten på hela den modernistiska konstepoken. En konstepok som sedan skulle kulminera i popkonsten under 1950-talet.
Vad var impressionismen
Impressionismen formades mellan slutet av 1860-talet och 1880-talet. Konstnärer som Claude Monet, Pierre-Auguste Renoir, Camille Pissarro, Alfred Sisley, Edgar Degas och Berthe Morisot var tongivande impressionister.
De målade scener ur det moderna livet: boulevarder, stationer, kaféer, nöjen, trädgårdar, floder. De målade ofta med en ljusare palett, korta och synliga penseldrag, och lät färger mötas direkt på duken. I stället för att blanda kulörer noggrant på paletten lät de ögat göra jobbet, särskilt på lite avstånd.
Impressionism: Fakta om färgtubens betydelse
En stor anledning till att impressionistiska målningar började arbeta med ljus och färg på ett sådant annorlunda sätt var en teknisk uppning. Färgtuben och portabla staflier gjorde det möjligt helt plötsligt börja måla utomhus.
Färgtuben gjorde det enklare att bära med sig flera kulörer, att måla snabbt, och att byta plats. Det påverkade inte idén i sig, men det underlättade det vi idag ser i målningarna: vind i lövverk, ånga vid stationer, vågor mot kajen.
Samhället som impressionismen växte fram i
Paris förändrades snabbt under kejsar Napoleon III och prefekt Haussmann. Gamla kvarter revs, boulevarder och stationer byggdes, parker anlades. Det moderna stadslivet blev motiv i sig. Fotografiet och den nya småbildskameran fick människor att se annorlunda. Om kameran kan fånga ögonblicket, kan målaren visa ett ögonblicks ljus.
Det var svårt att få in nya målningar på den officiella Salongen. 1863 skapade myndigheterna Salongen för de refuserade som ett undantag, men motståndet bestod. En av de som ville vara en del av den klassiska konsten var Édouard Manet, men blev gång på gång nekad eftersom att de tyckte att han konst var för annorlunda.
1874 hyrde därför gruppen egna lokaler på 35 boulevard des Capucines, i fotografen Nadars före detta ateljé, och öppnade sin första gemensamma utställning. Kritiker hånade det osedvanligt “ofärdiga” måleriet, och ordet “impressionister” myntades spydigt efter Monets målning Impression, soleil levant. Det fastnade ändå. Under åren som följde hölls ytterligare sju grupputställningar. Idén och bilderna spreds från Paris till resten av Europa och till USA.
Vad kännetecknar impressionismen
- Ljus i centrum: färg och stämning förändras med tid på dygnet och väder.
- Penselföring: korta, synliga drag; färger läggs sida vid sida så att ögat “blandar” dem på avstånd.
- Skuggor med färg: sällan svarta – de speglar omgivningen.
- Samtida motiv: flanörer, arbetare, dansare, trädgårdar, vattenytor, ånglok.
- Komposition: spontana utsnitt och beskärningar influerade av fotografiet.
Det här betyder inte att alla målade likadant. Degas arbetade gärna i ateljé, med noggrann teckning och radikala bildsnitt, och är ändå central för rörelsen. Morisot och Cassatt förde in hemmets scener och kvinnors erfarenheter. Caillebotte tog stadens axlar och gator med en precision som nästan känns fotografisk, men delar rörelsens intresse för modernitetens nya rum.
Impressionisterna var inte bara naturmålare. De fångade också det nya Paris. Här blir Gustave Caillebotte central. Han var välbeställd, samlade och stöttade andra, men målade dessutom stadens nya rum med en precision som nästan för tanken till fotografi. Därför är impressionismen ofta förknippad med det Parisiska stadslivet.
Konstens fortsatta utveckling kom sedan även att fokuera på konstnärens inre, och utvecklas till expressionistisk konst.
Impressionismen i Sverige
Från mitten av 1880-talet återvände många svenska konstnärer från Paris med friluftsmåleri, ljusare palett och snabb, bruten penselföring. Opponenterna (1885), initierade av bl.a. Ernst Josephson, protesterade mot akademins konservatism och ledde till Konstnärsförbundet (1886), som ordnade egna utställningar och drev en friare undervisning. Det öppnade dörren för ett franskinspirerat, impressionistiskt präglat måleri i Sverige.
Samma motiv och tekniker kom också att användas i Sverige, men filtrerat genom ett nordiskt klimat. Här blandades impressionismen ofta tillsammans med den starta Nationalromantiken. Ett tydligt exempel på detta är, bland andra, Anders Zorn och Carl Larsson.
Istället för flanörerna längst Paris gator och avenyer, målas dalkullor och naturlandsskap. Han använde sig av ljusmåleri (ofta i akvarell) och olika skärgårdsscener.
Carl Larssons välkända och omtyckta konst blandar naturmåleriet med heminteriörer.
Bruno Liljefors förvandlade naturen till en scen för rörelse och reflexer—rävens språng, fågelns vingslag, ljus som glider över päls och fjäder. Nils Kreuger och Karl Nordström tog impulserna vidare mot ett mer tonalt, stämningsmättat landskap där färgerna drar mot dova övergångar och långsam puls; här föds senare Varbergskolans eftertanke.
I Stockholm lät Eugène Jansson natten själv bli motiv: blåtonade vyer där gasljus och dimma vibrerar över vatten och sten. Samtidigt kom en intimare blick in i måleriet genom Hanna Pauli och Eva Bonnier, vars Parisstudier gav vardagsinteriörer där ljuset faller nära—över dukar, ansikten, samtal.
Sammantaget blev den svenska impressionismen mindre programmatisk än den franska och mer sammanflätad med nationella strömningar: friluftsmåleriets frihet möter nationalromantikens efterklang; optiska effekter bryts mot årstidernas långa skymningar.
Grundriktningen är ändå klar. De täta kontakterna med Paris under 1880-talet öppnade för ett modernare sätt att se och måla, där ljuset är huvudrollsinnehavare och själva penselföringen får synas som en del av verkets sanning.
I Eugène Janssons självporträtt i ett badhus från 1910, kan vi fortfarande se inflytandet från impressionismen. Samtidigt som det har mer av kubismens platta bildyta, och fokus på kropparna som geometriska former.
Impressionismens tongivande konstnärer
Claude Monet, vattenytans målare
- Födelseort: Paris, Frankrike
- Levnadsår: 1840–1926
- Konststil: Impressionism (medgrundare)
- Konstformer: Måleri
- Mest kända verk: Impression, soleil levant / Impression, soluppgång (1872), Meules / Höstackar (1890–91), Cathédrale de Rouen / Rouens katedral (1892–94), Nymphéas / Näckrosor (ca 1897–1926)
Claude Monet är den mest kände impressionistiske konstnären. Han är mest inflytelserik när det gällde att visa hur ljus förändrar färg. I Giverny anlade han en trädgård med damm där näckrosor och himmel speglar varandra. Där målade han i decennier, ofta samtidigt i flera dukar, för att fånga samma motiv i växlande ljus.
Exempelverk: Les Nymphéa. De monumentala panelerna var Monets sena livsverk. Han donerade dem till franska staten efter vapenstilleståndet 1918 som en symbol för fred. Rummen byggdes för att du ska omslutas av vattenytan. Horisonten försvinner. Du ser bara himmelns reflexer, löv, kronblad och ett djup som byggs av lager på lager av färg.
Det är impressionism utan utsiktslinje, helt fokuserad på ljuset som dansar över vatten. Panelerna installerades 1927, strax efter Monets död, och kallas ibland “impressionismens sixtinska kapell”.
Monets sätt att arbeta i serier förklarar också en central tanke: att ett motiv inte är ett objekt utan ett ljusförhållande. Därför är det rimligt att måla samma bro tio gånger om dagen.
Har du hört talas om Salvador Dalí? Då känner du redan till en utav surrealismens största konstnärer.
Edgar Degas, rörelsens koreograf
- Födelseort: Paris, Frankrike
- Levnadsår: 1834–1917
- Konststil: Impressionism, med klassisk teckning och ateljéarbete
- Konstformer: Måleri, pastell, skulptur, grafik
- Mest kända verk: La Classe de danse / Balletlektionen (1874), L’Absinthe (1876), Familjen Bellelli (1858–67), Dansare i grön (ca 1879–80)
Degas hör till impressionisterna men står delvis vid sidan: han målar sällan ute i det fria och söker inte framför allt det flyktiga ljuset i landskapet. I stället undersöker han hur rörelse, rytm och arbetsdisciplin ser ut i det moderna Paris, inte på scenen utan i salens vardag.
Dansarens vila, stretch och upprepade övningar blir lika viktiga som uppträdandet. Här möts impressionismens intresse för tidsögonblicket med Degas’ mer planerade komposition: han fångar en rörelse just när den sker, men resultatet bygger på studier, minne och noggrann konstruktion.
Degas hämtade impulser från fotografiets nya sätt att beskära och frysa rörelse, från japanska träsnitt (asymmetri, oväntade utsnitt, djärva diagonaler) och från tidens scenljus och dess gaslampor som gav hårda skuggor och blänk i tyll och satin.
Han arbetade gärna i pastell och monotypi, ofta i serier där samma motiv varieras. Det är ett laboratorium för hur en kropp förflyttar sig genom rummet: vinklade golv, sneda speglar, brutna bildkanter och ett fokus på hur färg och krita kan “damma” fram rörelse över papperets yta.
Berthe Morisot, hemmets moderna blick
- Födelseort: Bourges, Frankrike
- Levnadsår: 1841–1895
- Konststil: Impressionism
- Konstformer: Måleri, akvarell
- Mest kända verk: Le Berceau / Vaggan (1872), Jour d’été / Sommardag (1879), Kvinna vid toalettbordet (ca 1875–80), Ung flicka i svart klänning (1880)
Berthe Morisot var en av gruppens mest konsekventa målare och utställare. Hennes bilder av hemmet, vänner, barn och trädgårdar visar ett genomgående intresse för hur ljus landar på tyg, hud och glas, och hur vardagen kan bära ett modernt uttryck.
Exempelverk: I Bois de Boulogne. Morisot visar kvinnors i rörelse i Parisparken, mitt i stadslivet. Snabb penselföring och tunna färglager ger ett fladdrande ljus som ögat blandar på avstånd. Beskärningen liknar ett fotografi och fångar ett kort ögonblick. Verket sammanfattar impressionismens fokus på ljus, vardag och samtid.
Sammanfattning
Impressionismen fokuserar på ljusets optik och samtidens motiv. Till skillnad från postimpressionismen är färgen iakttagande snarare än symbolisk; jämfört med expressionismen dämpas psykologisk förvrängning; och till skillnad från kubismen analyseras inte volym i flera plan utan ett synligt ögonblick fångas. Rörelsens synliga penseldrag och öppna arbetsprocess blev samtidigt viktiga för modernismens fortsatta utveckling i Europa och USA.
Impressionismen svarade på en specifik tid och plats, men den gav världen ett allmängiltigt språk för ljus. Den flyttade måleriet ut i verkligheten, in i nuet. Den visade hur färg och form förändras från minut till minut. Den gav konstnärer mod att visa hur bilder byggs. Och den öppnade dörren till de stora experimenten som följde. Det är därför dessa målningar fortfarande känns levande. De är inte bara scener, utan också möten med ljus.
Impressionismen kom sedan att utvecklas av konstnärer som Paul Gauguin och andra som räknas som post-impressionister. Som postimpressionist som Gauguins målningar med sina platta färgfält att bli en inspiration till kubismen.
Källhänvisning
- Encyclopaedia Britannica. Impressionism. (2025) https://www.britannica.com/art/Impressionism-art. (Hämtad: 20-09-2025).
- Tate. Impressionism. (u.å.) https://www.tate.org.uk/art/art-terms/i/impressionism. (Hämtad: 20-09-2025).
- The Metropolitan Museum of Art, Samu, Margaret. Impressionism: Art and Modernity. (2004) https://www.metmuseum.org/essays/impressionism-art-and-modernity. (Hämtad: 20-09-2025).
- Musée de l’Orangerie. History of the Water Lilies cycle. (u.å.) https://www.musee-orangerie.fr/en/node/33. (Hämtad: 20-09-2025).
- The Metropolitan Museum of Art. Edgar Degas, The Dance Class. (u.å.) https://www.metmuseum.org/art/collection/search/438817. (Hämtad: 20-09-2025).
- Musée d’Orsay. La Classe de danse – Edgar Degas. (u.å.) https://www.musee-orsay.fr/en/artworks/la-classe-de-danse-1151. (Hämtad: 20-09-2025).
- Musée d’Orsay. Le Berceau – Berthe Morisot. (u.å.) https://www.musee-orsay.fr/en/artworks/le-berceau-1132. (Hämtad: 20-09-2025).
- Art Institute of Chicago. Paris Street; Rainy Day. (u.å.) https://www.artic.edu/artworks/20684/paris-street-rainy-day. (Hämtad: 20-09-2025).
- Smithsonian Magazine, Lienhard, John H. Never Underestimate the Power of a Paint Tube. (2013) https://www.smithsonianmag.com/arts-culture/never-underestimate-the-power-of-a-paint-tube-36637764/. (Hämtad: 20-09-2025).
- Europeana. Impressionism and beyond: painting en plein air. https://www.europeana.eu/en/exhibitions/the-inspiration-of-nature/impressionism-and-beyond. (Hämtad: 20-09-2025).
- Financial Times, Jones, Jonathan. Paris 1874: Inventing Impressionism – review. (2024) https://www.ft.com/content/ee7effc5-6ad8-4b9f-8c82-82347d1afdaa. (Hämtad: 20-09-2025).
- NE. Impressionism – översikt. (2025) https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/impressionism (Hämtad: 20-09-2025).
Tycker du om artikeln? Visa det gärna!
Loading...
