Kubismen är en del av modern konst och dess olika rörelser. Det som kännetecknar denna konstnärliga rörelse är att den rör sig bort från traditionella perspektiv. Istället bryter konstnärerna upp de avbildade objekten och visar det från flera olika vinklar samtidigt.
Målet var alltså inte att endast avbilda ett objekt, utan att bryta ned det i enkla geometriska former. Det är detta som ger kubismen sitt platta uttryck.
Det här var mer än en ny stil. Kubismen banade väg för ett annat sätt att tänka om konst och bilder. Behöver en bild vara ett fönster mot världen, eller kan den vara ett eget bygge? Den frågan drev konstnärer i Paris att pröva former, färg och material på helt nya sätt.
Vad var kubismen?
Kubismen växte fram i Paris i början av 1900-talet. Kubismens utveckling tar fart år 1907-1908 med konstnärerna Pablo Picasso och Georges Braque i centrum. Startskottet på kubismen anses ofta vara Picassos målning Les Demoiselles d’Avignon (1907). Detta är eftersom att den bryter upp kvinnorna i kantiga former, vilket utmanade det tradtionella sättet att måla.
Målningen togs först emot mycket skeptiskt av konstnärskollegorna, men är idag en av de mest kända målningarna i världen.
Hur stilen utvecklades
Det som är tydligt genom de olika faserna av kubismen är fokuset på geometriska former och att bryta upp centralperpspektivet.
Under åren 1909 till 1912 började Picasso och Braque med det som kallas analytisk kubism. Färgerna blev dämpade. Motiven bröts ned i många små plan. Föremål som gitarrer, flaskor, glas och ansikten visades ur flera riktningar samtidigt.
Från 1912 rörde sig rörelsen mot syntetisk kubism. Då kom kollage och papier collé in i kubismens bilder, alltså riktiga tidningsbitar, tapet och imiterad träådring som klistrades på duken. Former blev större och färgen friare. Texterna i bilden började spela dubbel roll, både som ord och som bildyta.
Samtidigt spreds idéerna snabbt bortom de två grundarna. Flera målare ställde ut kubistiska verk i Paris, och tänket letade sig vidare till andra städer. Det kom också till flera olika konstuttryck, så som design, arkitektur och fotografi. Kärnan bestod ändå: bilden skulle inte längre efterlikna naturen, utan byggas som ett eget objekt med synliga fogar och kanter.
Varför kubismen kom till just där och då
Kubismens konst ses ofta som ett vidarebyggande av Paul Cézanne, som ofta räknas som kopplad till den sena impressionismen. Han hade visat att naturens former kan förstås som cylinder, sfär och kon, och hans sena landskap och stilleben gav konstnärer ett sätt att analysera motivet snarare än att bara avbilda det.
Samtidigt fanns i Paris museer och samlingar med masker och skulpturer från Afrika och Oceanien, vars förenklade, masklika former påverkade hur kubisterna målade ansikten och kroppar. De inspirerades av de skarpa konturerna, platta ytor och de förskjutna ansikterna.
Bilden är ett exempel på hur maskerna i utställningen såg ut. Det går att tydligt hitta likheter i ansikten som Picasso sedan skulle komma att måla.
Kameran och filmen hade dessutom blivit vardag; när fotografiet kunde återge verkligheten exakt behövde måleriet inte längre tävla med dess precision. Kubismen erbjöd i stället ett annat svar: målningen kunde visa mer än vad ett enda öga ser i ett ögonblick—ett föremål upplevt över tid och ur flera riktningar, sammanfört i en och samma bild.
Första världskriget splittrade de kubistiska kretsarna, bland annat Braques blev inkallad till arméen. Men, idéerna överlevde. Efter kriget fortsatte kubismen att prägla måleri och formgivning; mycket av 1900-talets moderna språk i reklam, typografi och scenografi bär spår av kubismen. Bland annat expressionismen och deras kända verk.
Så känner du igen kubismen
Du kan framför allt känna igen kubismen för att den har :
- Flera perspektiv samtigt vilket för att ansikten och föremål blir till plana ytor.
- Detta gör hela bildytan platt eftersom att det var svagt, eller inget, centralperspektiv.
- Fragmentering: motivet delas upp i facetter som hakar i varandra.
- Färgskalan: tidigt dämpad (grått, ockra, brunt, grönt), senare klarare färger och större plan.
- Collage/papier collé: verkliga materialbitar i bilden; textfragment fungerar både som tecken och yta.
- Motivvärld: stilleben från kafélivet – flaskor, glas, kortlekar, instrument, tidningar.
- Skuggor som symboler: används mer som tecken än naturtrogen modellering.
- Bilden visar sin konstruktion: kanter och fogar är synliga; du ser att målningen är byggd, inte en illusion.
Kort sagt: kubismen handlar om att analysera och återmontera verkligheten på duken, snarare än att kopiera hur den ser ut vid första ögonkastet.
Kubismen i Sverige
Kubismen kom också till Sverige under det tidiga 1910-talet. Det var svenska konstnärer som reste till Paris och Berlin, och genom olika utställningar och samlingar såg den nya konsten. Den togs upp i Sverige på lite olika sätt, från mer experimentella försök under 1910-talet tiill en mer "post-kubistisk" inriktning på 1920- och 1930-talen.
Några av de svenska kubisterna är:
- Gösta Adrian-Nilsson: Han var en pionjär inom svensk modernism. Han har rena kubistiska verk från år 1915. Ett tydligt exempel är Huvud i grönt som Moderna Museet beskriver som en av de tidigaste kubistiska målningarna i Sverige.
- Siri Derkert: Utvecklade tidigt en mer "piktorell-kubism", alltså en kubism där motivet fortfarande är tydligt. Motiven är lugnare och färgerna klarare, även om det fortfarande innehåller alla de typiska kubistiska dragen. Ett tydligt exempel på detta är hennes självporträtt från 1915.
- Halmstadsgruppen: Som utgjordes av konstnärerma Axel & Erik Olson, Waldemar Lorentzon, Sven Jonson, Esaias Thorén och Stellan Mörner. De började med kubism / post-kubism på 1920-talet. De kom senare att bli viktiga för surrealismens introduktion till Sverige.
Nedan följer tre nyckelgestalter. Varje avsnitt ger en kort bakgrund och ett verk som visar idéerna tydligt.
Kubism: Konstnärer som formade rörelsen
Pablo Picasso
Den konstnär som är mest central för kubism är Picasso. Han föddes 1881 i Spanien och dog 1973. Han flyttade tidigt till Paris och arbetade i ständig dialog med samtiden. Runt 1907 började han pröva masklika ansikten och krossade perspektiv.
Tillsammans med Georges Braque utvecklade han sedan kubismen under några intensiva år i sin gemensamma konststudio. De kom sedan att röra sig i samma kretsar som många kända surrealister.
De målade så lika att verken ibland förväxlades. Till konstsamlares stora förtret kunde de också måla samma motiv, och sedan byta vilken av tavlorna de signerade. Eftersom att Picassos målningar idag är värda mycket mer än Braques, har det ibland blivit svårt att validera vilken som egentligen är målad av Picasso, och vilken som endast är signerad av honom.
Les Demoiselles d’Avignon, 1907
Det stora oljemåleriet hänger i dag på MoMA i New York. Fem figurer fyller ytan. Ansikten till vänster är kantiga, två till höger har lånat drag från masker.
Rummet klipps upp i strama plan. Draperiet blir en vägg av former. Kropparna är både frontala och vridna.
Målningen bröt mot regler för teckning och perspektiv. Den talar om omvandling. Människan blir plan som möts och skär varandra. När man ser verket i dag är det lätt att förstå varför det kallas en tröskel in i kubismen.
Varför detta verk är viktigt för kubismen: Det plattar ut rummet, delar upp kroppen och visar hur flera synsätt kan finnas samtidigt. Det pekar mot den analytiska fasens arbete med små plan och dämpad färg. Samtidigt förklarar det intresset för icke europeiska bildtraditioner som man såg i Paris museer. Maskerna gav modeller för hur ett ansikte kan förenklas utan att tappa uttryck.
Georges Braque
Georges Braque (1882–1963) var en fransk målare och skulptör som tillsammans med Pablo Picasso utvecklade kubismen. Han började som dekorationsmålare och studerade konst i Le Havre och Paris. Runt 1905 påverkades han av fauvismen och målade i starka färger, men efter Cézanne-utställningen 1907 började han förenkla former och bryta upp rummet.
Åren 1908–1912 arbetade han tätt med Picasso i det som kallas analytisk kubism: dämpad färgskala, uppsplittrade plan och flera perspektiv i samma bild. Från 1912 blev hans måleri mer syntetiskt; Braque introducerade papier collé (inklistrade pappersbitar), stencilerade bokstäver och imiterad träådring, och sätt att betona målningen som ett byggt objekt.
Under första världskriget sårades han svårt och gjorde ett längre uppehåll, men återvände 1917. Senare fördjupade han ett mer stillsamt, poetiskt bildspråk med stilleben, ateljéinteriörer och fågelmotiv, där han undersökte ljus, volym och balans mellan yta och djup.
Braque fick stor internationell uppmärksamhet efter kriget, med stora retrospektiver och utmärkelser. Han dog i Paris 1963 och är begravd i Varengeville-sur-Mer i Normandie, där han även utformade ett kyrkfönster, ett fint avslut på ett liv ägnat åt att omforma hur vi ser på bildens rum och form.
Juan Gris
Juan Gris föddes 1887 och dog 1927. Han anslöt till kubisterna några år efter Picasso och Braque. Gris brukar kallas rörelsens systematiker.
Hans bilder är tydliga utan att bli torra. Han använder skarpa konturer, stora plan och väl avvägda färger. Motiven är ofta stilleben, och avbildar flaskor, glas, bord, tidningar, instrument. Allt byggt som ett pussel där bitarna kan förstås var för sig och som helhet.
Frukost, 1915
Varför verket är viktigt för kubismen: Det visar hur kollage kan användas för att bygga en bild. Det visar hur text och verkligt material kan bli del av motivet. Det visar hur färg, linje och papper kan samspela utan att förlora tydlighet.
Gris gör metoden lätt att läsa. Det gör honom central för hur kubismen spreds som arbetssätt.
Påverkan på senare konst
Kubismen blev ett startpaket för 1900-talets modernism. När Picasso och Braque började klistra in tidningsbitar och träimitationer i sina målningar öppnade de dörren för collage som i sin tur ledde vidare till assemblage, blandade tekniker och objektkonst.
Att låta typografi bli en aktiv del av bilden gjorde snabbt avtryck i reklam, affischkonst och grafisk form, där text och bild vävs samman till en och samma komposition. Idén att en bild kan rymma flera perspektiv samtidigt har påverkat fotografi, film och digital bildbehandling, från montage och split screens till dagens manipuleringar av rum och tid i bild.
Kubismens syn på målningen som en konstruktion och inte en spegel av verkligheten. Detta gav mod åt konceptkonsten och andra idédrivna rörelser. Dess reduktion till enkla plan och tydliga fogar levde vidare i purism, De Stijl och konstruktivism, och ekar i industrial design och arkitektur där fasetter, skarvar och moduler är sätt att tänka snarare än enbart yta. Popkonsten tog över intresset för vardagsföremål och platta bildplan och gjorde dem till ikoniska motiv i en ny tid.
Därför känns kubismen både historisk och samtida. Historisk som rörelse, förankrad i Paris före första världskriget. Samtida som metod: varje gång en affisch låter bokstäver bli bild, en logotyp destillerar former till enkla plan eller en digital bild leker med perspektiv, då ser vi kubismens verktyg i arbete.
Källhänvisning
- Encyclopaedia Britannica. Cubism. (2025) https://www.britannica.com/art/Cubism. (Hämtad: 20-09-2025).
- Tate. Cubism. (u.å.) https://www.tate.org.uk/art/art-terms/c/cubism. (Hämtad: 20-09-2025).
- Tate. Synthetic cubism. (u.å.) https://www.tate.org.uk/art/art-terms/s/synthetic-cubism. (Hämtad: 20-09-2025).
- Museum of Modern Art (MoMA). Cubism (term). (u.å.) https://www.moma.org/collection/terms/cubism. (Hämtad: 20-09-2025).
- Museum of Modern Art (MoMA). Pablo Picasso. Les Demoiselles d’Avignon (object page). (u.å.) https://www.moma.org/collection/works/79766. (Hämtad: 20-09-2025).
- Museum of Modern Art (MoMA). Audio: Les Demoiselles d’Avignon. (u.å.) https://www.moma.org/audio/playlist/3/171. (Hämtad: 20-09-2025).
- Britannica Video. History of early Cubism, especially as developed by Georges Braque. (2007) https://www.britannica.com/video/Braque-Pioneering-Cubism-William-S-Rubin-Georges/-178469. (Hämtad: 20-09-2025).
- Smarthistory. Pablo Picasso, Les Demoiselles d’Avignon. (2015) https://smarthistory.org/pablo-picasso-les-demoiselles-davignon/. (Hämtad: 20-09-2025).
- Smarthistory. Georges Braque & Pablo Picasso: Two Cubist Musicians. (2020) https://smarthistory.org/georges-braque-pablo-picasso-two-cubist-musicians/. (Hämtad: 20-09-2025).
- Halmstadsgruppens historia https://www.halmstad.se/upplevaochgora/kultur/konst/mjellbykonstmuseum/samlingen/halmstadgruppen/halmstadgruppenshistoria.6670.html (Hämtad: 2-09-2025).
Tycker du om artikeln? Visa det gärna!
Loading...
