Pop Art is: Popular (designed for a mass audience), Transient (short-term solution), Expendable (easily forgotten), Low cost, Mass produced, Young (aimed at youth), Witty, Sexy, Gimmicky, Glamorous, Big business
Richard Hamilton definerar "popkonst" år 1957.
Popkonst, eller Pop Art, växte fram i mitten av 1950-talet, först i Storbritannien och strax därefter i USA. Rörelsen utvecklades i en tid präglad av konsumtionssamhällets tillväxt, massmediernas expansion och reklamens ökade närvaro i vardagen. TV:n blev en del av vardagen, serietidningar kom som en del av den nya tonårskulturen.
Innan popkonsten hade konstvärlden dominerats av abstrakt expressionism – en konstform med känsloladdade målningar som ofta var svåra att förstå. Popkonstnärerna tröttnade på detta och vände sig istället till vardagen. De hämtade inspiration från sådant som alla kunde känna igen: tidningar, serier, reklam och vanliga produkter från kedjebutiker.
En av huvudpoängerna inom popkonsten som rörelse var att de ville sudda ut gränsen mellan hög- och lågkultur. Vi kommer här att gå igenom några av de mest karaktärisktiska dragen, de mest kända konstnärerna och deras mest kända bilder.
Kritik mot det etablerade konstbegreppet
Det revolutionerande med popkonsten var att den blandade "fin konst" med populärkultur. Plötsligt kunde en konservburk eller en Coca-Cola-flaska vara lika värdefull som ett klassiskt måleri. Popkonsten har ofta starka färger, tydliga linjer och upprepade motiv. Stilen är både lekfull och lite ironisk – den kommenterar samhället på ett humoristiskt sätt.
I don’t think art should be only for the select few. I think it should be for the mass of the American people.
Andy Warhol
Namnet kommer från engelska "popular art", alltså "populär konst", eftersom den handlade om sådant som var populärt i samhället. Popkonsten speglade hur världen såg ut efter andra världskriget. Massor av nya produkter tillverkades, människor hade mer pengar att köpa för, och reklam och media blev allt viktigare.
Internationella namn som Andy Warhol, Roy Lichtenstein, James Rosenquist och Richard Hamilton definierade rörelsen. Här i Sverige fick popkonsten genomslag under 1960-talet, där den snabbt blev en del av den modernistiska konstscenen.
Vad kännetecknar popkonst bilder?
Popkonsten har flera tydliga kännetecken som skiljer den från annan konst:
- Vardagsobjekt blir konst: Vanliga saker som soppburkar, läskflaskor, serietidningar och kändisar lyfts plötsligt till konstnivå. Popkonstnärerna sa: "Varför kan inte en Coca-Cola-flaska vara lika värdefull som ett klassiskt porträtt?"
- Starka färger som på reklam: Tydliga, ofta primära färger (rött, blått, gult) med hårda kontraster - precis som i tidningsannonser och på affischer. Inga mjuka övergångar eller dova toner.
- Samma bild många gånger: Motiven upprepas i serier, precis som på ett löpande band i en fabrik. Detta speglar hur samhället började massproducera allt - från bilar till konst.
- Känslokall stil: Till skillnad från tidigare konst där konstnärens känslor syntes i varje penseldrag, målar popkonstnärer "kallt" och objektivt. Ungefär som en maskin eller kamera.
- Humor och ironi: Verken är ofta både roliga och kritiska samtidigt. De hyllar och kritiserar det moderna livet på samma gång.
- Berättande bilder: Många verk använder collage-teknik eller har berättande element, precis som i serietidningar eller reklam.
För att förstå hur detta fungerar i praktiken kan vi titta närmare på tre ikoniska verk som tydligt visar dessa drag. De är skapade av popkonstens mest inflytelserika konstnärer.
Nedan är reklamen för en av de utställningarna som skulle bli startskottet för Popkonst:
Richard Hamilton och "Just what is it that makes today's home so different, so appealing?" (1956)
Richard Hamilton var en brittisk konstnär. Han föddes i London och hade en klassisk konstutbildning. Hamilton började tidigt intressera sig för modern kultur, reklam och massproducerade bilder. Redan på 1950-talet var han en pionjär inom brittisk popkonst, långt innan den amerikanska scenen hade fått sitt stora genombrott.
Detta collage från 1956, endast 26x25 cm, räknas som startskottet på popkonsten. Hamilton skapade verket för utställningen "This Is Tomorrow".
Han klippte ut bilder från amerikanska tidningar och satte samman dem till en "perfekt" modern familj i sitt "perfekta" hem. Som du kan se i bilden är rummet fyllt med alla tänkbara moderna produkter och kroppsideal från reklam och massmedia.
Vardagsobjekt och populärkultur
Själva collagetekniken är lika viktig som själva motivet. Det är konst skapad av vardagsobjekt. Det är ett tydligt brott mot idén om att konst bara skulle handla om historia, mytologi eller konstnärens känslor.
Det som gör Hamilton unik är att han använde collageteknik – han klippte och satte ihop redan existerande bilder. Genom att bokstavligen montera ihop fragment från massmedia skapade han en konstform som speglade samtidens fragmenterade kultur. Olika tekniker i sig blir alltså en kommentar på massproduktion och konsumtion.
Genom att använda sig av redan existerande bilder, förändrar det också rollen som konstnären har i skapande av verket. Det vänder sig emot konsten som det unika objektet.
Ironi och lekfullhet
Hamilton överdriver mängden prylar och kroppsideal i bilden. Resultatet blir både humoristiskt och kritiskt: en blinkning åt den nya konsumtionskulturen, men också en satir över hur hemmet och vardagen formats av reklam och media.
Verket blev banbrytande eftersom det visade att konst kunde handla om just det moderna livet – med dess prylar, mediaflöde och konsumtion. Där Warhol och Lichtenstein senare fokuserade på enstaka symboler, visar Hamilton helheten: en hel kultur i bildform.
Andy Warhol och "Campell's Soup Cans" (1962)
Andy Warhol föddes som Andrew Warhola i Pittsburgh i en fattig immigrantfamilj från Slovakien. Efter konstskolan flyttade han 1949 till New York och blev framgångsrik som reklamillustratör. Det var denna bakgrund inom reklam som senare skulle påverka hans konst – han förstod hur bilder fungerar för att sälja produkter och fånga uppmärksamhet.
I början av 1960-talet började Warhol experimentera med konst inspirerad av populärkulturen. Campbell's soppburkar blev hans genombrott 1962, och många blev upprörda: var det här verkligen konst? Men Warhol hade hittat sin unika stil som skulle revolutionera konstvärlden. Han har sedan dess varit den största av de amerikanske popkonstnärerna.
Ett av de mest ikoniska verken inom popkonsten är Andy Warhols målning Campbell’s Soup Cans från 1962. Detta är med stor sannorlikhet ett verk du känner igen. Hela serien består av 32 målningar av konservbrukar.
Vardagsobjekt som konst
Warhol valde inte ett klassiskt motiv som landskap eller porträtt. Han lyfte istället in en massproducerad vara direkt från mataffären och gjorde den till konst. Det ifrågasätter vad som förtjänar att hänga på ett museum. Genom att använda sig av konservburkar, suddas den skarpa skillnaden mellan hög- och lågkultur ut.
Enligt Warhol själv valde han just soppburkarna eftersom att han ätit en sådan burk till lunch varje dag i 20 år.
Starka färger
Motivet är hämtat rakt av från Campbell's egna förpackningar. Den platta ytan, de klara färgerna och den grafiska tydligheten påminner mer om en reklamaffisch än traditionellt måleri. Detta var inget problem för Warhol – han ville att konst skulle vara tillgänglig och igenkännbar, inte svår att förstå.
Hans bakgrund som reklamillustratör märks tydligt. Han visste hur man skapar bilder som fastnar i minnet och som människor omedelbart förstår.
Massproduktion och upprepning
Soppburkarna är också ett tydligt exempel på hur popkonsten ofta använder sig av samma motiv, och kan upprepa sig. Burkarna är nästan identiska och är uppsatta på väggen på ett sätt som liknar en hylla i en butik.
Det blir också en kommentar på samtiden, eftersom upprepningen speglar konsumtionssamhällets monotoni och massproduktionens logik. Denna "serieform" var också ett sätt för Warhol att distansera sig från konstverket som ett unikt objekt.
Warhol utvecklade senare denna idé med sin berömda screentryck-teknik i sin ateljé "The Factory". Precis som fabrikerna massproducerade varor, massproducerade han konst med hjälp av assistenter. Hans Marilyn Monroe-serier från samma tid är ett perfekt exempel på detta.
Konst utan ett tydligt "konstnärslag"
Popkonsten bryter direkt från den abstrakta expressionsmen där konstnärernas känslor står i centrum. I kontrast till den konsten är soppburkarna nästan kyliga och neutrala. Det går alltså helt emot den då etablerade idéen om att konst skulle handla om konstnärens innersta känslor. Något som helt går emot den surrealistiska konsten, som kretsade kring konstnärens undermedvetna.
Allvar eller ironi?
Verket kan ses som en hyllning till det vardagliga, men också som en ironisk kommentar till konsumtionskulturen. Är det vackert? Är det löjligt? Just denna dubbelhet är en central del av popkonstens kraft och något som gjorde Warhol till popkonstens mest kända ansikte.
Han har också känd för sitt citat:
In the future, everyone will be world-famous for 15 minutes.
Andy Warhol
Något som många idag ser som att han förutsåg framtidens sociala medier, där många kan vara virala för en kort stund och ha sina så kallade "15 minutes of fame".
Campbell's Soup Cans blev starten på Warhols karriär som en av världens mest inflytelserika konstnärer, och idag säljs hans verk för miljontals dollar. Men det viktigaste är att han visade att konst kunde handla om vad som helst – även en vanlig soppburk från mataffären.
Roy Lichtensteins "Whaam!" (1963)
Roy Lichtenstein kom från New York och hade traditionell konstutbildning. Under 1950-talet målade han abstrakt konst, men fick sitt genombrott när han började kopiera serietidningar på 1960-talet.
Lichtenstein hittade originalbilden i en krigsserietidning och förvandlade den till ett enormt konstverk (1,7 x 4 meter). Genom att ta något så "lågt" som en serietidning och göra det till "hög konst" utmanade han vad som kunde räknas som riktig konst.
Valet av krigsmotiv var inte slumpmässigt – på 1960-talet pågick Vietnamkriget, och serietidningar var fulla av actionscener. Lichtenstein tog denna vardagsunderhållning och tvingade betraktaren att se på den med nya ögon.
"Whaam!" från 1963 är ett av popkonstens mest dramatiska verk. Målningen visar ett krigsflygplan som skjuter ner ett annat plan i en explosion, komplett med det tecknade ljudordet "WHAAM!" Det ser ut som en serietidningsruta – fast enormt förstorad på museiväggen. Verket visar flera typiska drag för popkonsten:
Serietidningar och ben-day dots
I detta fall är det serietidningen som är vardagsobjektet som har blivit konst. Det mest karakteristiska med Lichtensteins stil är de små färgade prickarna, så kallade "Ben-Day dots", som han målade för hand. Dessa prickar var den tryckmetod som tidningar använde för att skapa färger.
Starka färger och grafisk stil
Verket domineras av primärfärger – rött, gult, blått och vitt – precis som i serietidningar. Färgerna är platta med skarpa kontraster och tjocka svarta konturer. Denna grafiska stil gjorde att verket kunde läsas från långt håll, precis som reklam.
De platta färgfälten är något som först introducerades till konsten av de kubistiska konstnärerna.
Dramatik utan starka känslor
Whaam! har ett mycket mer dramatiskt motiv än Campbell's Soup Cans. Trots det kan man fortfarande se att själva stilen och formspråket ändå är mer kallt och utan starka känslor. Att kopiera en existerande scen, utan att sätta in en personlig känsla är just det som gör det till ett sådant klassikt popkonstverk. Att minska betydelsen av den individuella konstnären är också något som han har sagt själv:
I like to pretend that my art has nothing to do with me.
Roy Lichtenstein
Högt och lågt - allvar och lek
Genom att förvandla en billig serieruta till museivärk kommenterar "Whaam!" både konstvärlden och populärkulturen. Är det hyllning eller kritik? Precis som Warhols soppburkar ligger kraften i denna dubbelhet – verket är samtidigt lekfullt och allvarligt, vackert och störande.
Popkonstens arv
Popkonsten bröt med abstrakt expressionismens fokus på känslor och lyfte istället in det vardagliga och massproducerade i konsten. Med reklam, serier och konsumtionsvaror som motiv ifrågasatte konstnärer som Hamilton, Warhol och Lichtenstein vad som egentligen kunde räknas som konst. Det går att se konsten som en lång kulimering av det ifrågasättandet av konstens syfte som startade med impressionismens konstnärer.
Genom att förena lek och allvar, högt och lågt, visade popkonsten att även det banala kan bli meningsfullt. Dess inflytande märks än idag – i samtida konst, reklam och populärkultur.
Källhänvisning
- Tate, "Pop art" https://www.tate.org.uk/art/art-terms/p/pop-art (Hämtad: 14-07-2025)
- Dr. Allison Young, "Richard Hamilton, Just What is It That Makes Today’s Homes So Different, So Appealing?," i Smarthistory, https://smarthistory.org/richard-hamilton-just-what-is-it/. (Hämtad: 14-07-2025)
- Encyclopedia Britannica, "Andy Warhol", https://www.britannica.com/biography/Andy-Warhol (Hämtad: 14-07-2025).
- Encyclopedia Britannica "Pop art" https://www.britannica.com/art/Pop-art (Hämtad: 14-07-2025).
- Sothesby "About pop art" https://www.sothebys.com/en/art-movements-pop-art (Hämtad: 14-07-2025).
- Moderna Museet "Pop konst design" https://www.modernamuseet.se/stockholm/sv/utstallningar/pop-konst-design/ (Hämtad: 14-07-2025).
Tycker du om artikeln? Visa det gärna!
Loading...
