Surrealismen var en modernistisk konströrelse som vände blicken inåt – mot drömmar, begär och den “inre världen”. Surrealisterna tog starkt intryck av Sigmund Freud och menade att det medvetna jaget, samhällets normer och sociala regler lätt blir ett koppel som hämmar fantasin. De ville lossa det. Och se vad som hände när det undermedvetna fick tala.
De trodde att vår djupaste sanning kommer fram först när vi lär oss att kliva förbi det rationella filtret och skapa ur det omedvetnas råa energi. Där, menade de, finns kärnan i kreativt potential och mänskligt uttryck. Genom film, måleri, skulptur, litteratur och foto försökte surrealisterna visa världen det de hittade inom sig genom att utforska det undermedvetna.
Vad var surrealismen?
Surrealismen var en internationell konströrelse som startade i Paris på 1920-talet. Poeten André Breton publicerade sitt Surrealistiska manifest 1924 vilket räknas som startpunkten för rörelsen. Surrealismen växte fram som en motståndsrörelse mot det strikta förnuftstänkande som de ansåg hade lett Europa in i det första världskriget.
André Breton beskrev surrealism som “ren psykisk automatism” – ett sätt att uttrycka tankens faktiska funktion utan censur från förnuftet. De var tydligt inspirerade av Sigmund Freud och psykoanalysen, och ville ta bort den skarpa gränsen mellan dröm och verklighet.
För att kunna bryta helt med det gamla så utvecklade rörelsen också nya tekniker.
- Automatism (automatisk skrift/teckning): Skapa utan medveten planering. Pennan rör sig fritt, orden flödar utan redigering. Syftet var att kringgå rationell kontroll och släppa fram det omedvetna. Inom bildkonst talar man också om automatisk teckning eller måleri där linjer och former får växa fram i ett flöde.
- Drömstudier: Drömmar användes som material och metod. Konstnärerna antecknade drömmar för att kunna återge “drömlogik” i bild. Resultaten är målningar som är skarpa och tydliga i detaljerna, men är trots det helt orimliga. Här lånade de tydligt från psykoanalysen och pratade om:
- Det manifesta innehållet: Det du ser
- Det latenta innehållet: Den underliggande betydelsen av varför du ser det du ser.
- Slumpmetoder (chance methods): De använde sig också av tekniker där slumpen skulle spela roll. Detta var ett sätt att kunna koppla bort logiken och förnuftet i själva skapandeprocessen i konsten. Vanliga tekniker som de använde för detta var:
- Frottage: gnugga grafit/krita över ett papper på en texturerad yta så att mönster framträder.
- Grattage: skrapa fram underliggande färglager i en målning.
- Dekalkomani: pressa färg mellan två ytor och “lyfta isär” för att skapa oförutsägbara former.
Konstnären tolkar sedan fram figurer och landskap ur dessa mönster.
Kort sagt: surrealismen ville systematisera tillgången till dröm, begär och det icke-rationella – inte för att fly verkligheten, utan för att utvidga den.
Impressionisternas konst var ett sätt att visa vad konstnären såg, surrealismen var istället ett fokus på konstnärens inre.
Vad kännetecknar surrealismen?
Surrealismen sträcker sig över många olika konstformer, här kommer vi att fokusera på måleri.
- Hyperrealistiska detaljer i orimliga miljöer : Detaljrika och tydliga målningar eller fotografier som visar något som inte kan hända i verkligheten.
- Använding av oväntade objekt : Saker som normalt inte hör ihop placeras tillsammans och känns “fel” men suggestiva.
- Skalor: Enorma vardagsföremål eller minimala människor och djur som förskjuter rumsupplevelsen.
- Drömlogik: Scener som saknar tydlig orsak och verkan eller följer hopp i tid och rum.
- Levande men stilla stämning: Bilderna ser ofta ut att vara "frysta" mitt i handlingen, det skapar känslan av en mystisk tystnad eller att tiden har stannat.
- Konstnärerna har återkommande privata symboler: Deras egna symboler som dyker upp i flera verk (t.ex. ägg, myror, fåglar).
- Förvrängda kroppar: människor eller djur som glider över i saker, landskap eller varandra.
- Speglar, dörrar, fönster och hål : Dessa ansågs vara portaler mellan världar och fungerade som ett skifte från medvetet till omedvetet.
- Paradoxer i perspektiv och gravitation: Skuggor åt “fel” håll, föremål som svävar, rum som inte går ihop.
- Subtil humor (eller hot?): Målningarna har ofta en känsla av oro, absurditet eller torr ironi under den lugna ytan. Mycket av detta kan också uppfattas som en väldigt absurd humor.
- Titlar som inte hjälper : Titlarna används som ett sätt att öppna upp för mer tolkning, snarare än att tydligt förklara vad det är man kollar på.
De surrealistiska konstnärerna och deras verk
Kända namn inom surrealismen är Joan Miró, Giorgio de Chirico, Man Ray, Paul Éluard och Yves Tanguy. Om expressionisternas mål var att visa sina inre känslor, skulle surrealisterna med sin konst utforska sitt undermedvetna. Men, vi kommer här nedan att gå igneom tre av de mest kända:
Salvador Dalí
Salvador Dalí föddes i Figueres i Katalonien i en välbärgad familj. Han var det andra barnet med samma namn – hans äldre bror Salvador hade dött året innan, något som präglade familjehistorien och Dalís självbild. Föräldrarna uppmuntrade tidigt hans konstintresse med undervisning och utställningar i hemmet.
Under 1920-talet studerade han i Madrid och rörde sig i avantgardekretsar. I Paris tog han intryck av kubism, dadaism och den framväxande surrealismen. Han blev snart känd för sin tekniska precision, sin egensinniga “performativa” persona och för att betrakta sig själv som själva förkroppsligandet av surrealismen. Dalí är en konstnär som vi också känner igen för sitt utseende, den ikoniska mustachen.
Han mötte också psykoanalysens idéer och sökte kontakt med Sigmund Freud, som han träffade i London 1938. Han träffade sin fru Gala år 1929. Hon blev mer än hans livspartner, även hans affärspartner och musa. Hon var en central del i hans konstproduktion och varumärke.
Här är några av hans mest kända verk:
Un Chien Andalou (1929)
Den 21 minuter långa stumfilmen, skapad tillsammans med Luis Buñuel, saknar traditionell handling och bygger i stället på drömlogik och fria associationer. Filmen öppnar med den ikoniska “ögonscenen” och staplar sedan bilder som trotsar tid, rum, och all logik.
Det var ett manifest i rörlig bild för surrealismens program. Filmen blev en oväntad succé i Paris och etablerade Dalí och Buñuel som centrala röster i rörelsen. Det var flera som arbetade med surrealism i foto eller film.
År 2003, hela 58 år efter att den hade skapats, släpptes ytterligare en film av Dalí. Detta var en som han gjorde i ett oväntat samarbete med Disney. Tanken var att det skulle bli långfilm, men en långfilm utan handling. Detta är allt som blev färdigställt:
Minnets envishet (1931)
Det här verket är skolboksexempel på surrealism. Varför? För att det förenar hyperrealistisk teknik med omöjligt innehåll. Klockorna är målade med kirurgisk skärpa men beter sig som mjuk deg.
Det är alltså hyperrealism i orimlig miljö. Motivet bygger på drömlogik: tid verkar sakna tyngd och rummet känns stilla, nästan fruset.
Det lilla formatet (cirka 24 × 33 cm) förstärker målningens precision. Samt dess hyperrealistiskt ljus, skarpa skuggor och en stilla kustmiljö där mjuka fickur, en symbol för tid, hänger över kanter och föremål. Det är just kombinationen mellan det exakta måleriet och det ologiska motivet som gör det till klassisk surrealism.
Myrorna var ett återkommande motiv för Dalí, och något som han använde för att symbolisera föruttnelse och förfall. Du kan också se hur han arbetar med skalor, gör hårda objekt mjuka, och hur allt hålls ihop av hans målarstil. Även titeln är gjord för att öppna upp för tolkningar, snarare än att förklara motivet eller leda betraktaren till några slutsatser.
René Magritte
René Magritte (1898–1967) föddes i Lessines i Belgien och blev en av surrealismens mest igenkännliga röster. Han utbildade sig vid Académie Royale des Beaux-Arts i Bryssel och arbetade periodvis med reklam. Något som han har gemensamt med många kända popkonstnärer. Detta är också något som märks i hans strama bildspråk och slagkraftiga idéer.
I stället för att måla drömmar “inifrån” som Dalí, riktade Magritte blicken mot språket, bilden och hur vi tolkar verklighet. Det var en surrealism som var mindre vänd mot konstnären, och istället ett sätt att få betraktaren att vända sig in mot sig själv. Han gillade att störa det självklara och få oss att se hur lätt vi luras av ord och bilder.
Bildernas bedrägeri (1929)
Denna otroligt ikoniska bild har vi nog alla sett. Poängen med är att det inte är en pipa, det är en bild av en pipa.
Istället för märkliga objektmöten ställer Magritte ordet mot bilden. Vi tvingas skilja sak från avbild: en bild av en pipa är inte en pipa du kan stoppa tobak i.
Det finns också fler anledningar till att det är en ikonisk illustration av surrealismen:
- Hyperrealism + omöjligt påstående. Pipan är målad naturtroget, nästan som en annonsbild. Men texten säger att den inte är en pipa, alltså en krock mellan synintryck och språk.
- “Frusen” scen med klar belysning. Som ofta hos Magritte: kallt ljus, ren komposition, noll dramatik. Det ser rationellt ut – och därför blir den irrationella idén ännu skarpare.
- Titel som öppnar tolkning. La trahison des images “Bildernas bedrägeri” gör oss misstänksamma mot representationer. Det är en pedagogisk fälla: vi inser hur språk och bilder formar vår verklighetskänsla.
- Reklamens estetik. Magritte jobbade i reklam och lånar affischens tydlighet: objekt + slogan. Den vardagliga grafiken gör konceptet lätt att läsa och svårare att glömma.
Max Ernst
Max Ernst (1891–1976) var en tyskfödd konstnär som rörde sig från dadaism till surrealism och blev en av rörelsens mest uppfinningsrika experimentatörer. Det var han som utvecklade alla de speciella tekniker som vi diskuterade tidigare i texten.
Den återkommande fågelfiguren “Loplop” fungerar som hans alter ego. Bland centrala verk finns The Elephant Celebes (1921), Deux enfants sont menacés par un rossignol (1924) och Europe After the Rain II (1940–42). Ernsts kombination av slump och precis måleri blev stilbildande för surrealismens materialexperiment och bildvärld. Du kan se en presentation av målningen med tillhörande förklaring hos MoMA.
Han var experimentell bildbyggare som blandade slumpmetoder med exakt måleri och skapade drömlika, ibland hotfulla landskap och hybridvarelser. Det var därför han blev en nyckelgestalt för att definiera surrealismens materialexperiment.
Sammanfattning om surrealistisk konst
Surrealismen förändrade spelplanen. Den gav konstnärer mod att sätta idé och process före motiv – och öppnade för konceptkonst, popkonst, performance och samtida bildpoesi. Collage (något som återkommer inom popkonsten), ready-mades, fotomontage och filmiska grepp fick nytt liv. Psykologi, språk och perception blev lika viktiga som färg och form.
I dag syns arvet i allt från reklamens bildlekar till installationskonst och digitala drömvärldar. Kort sagt: utan surrealismen hade efterkrigstidens och samtidens konst varit betydligt mindre fri, och mycket mindre överraskande.
Källhänvisning
- Encyclopaedia Britannica. Surrealism. (2025) https://www.britannica.com/art/Surrealism (Hämtad: 20-09-2025).
- Encyclopaedia Britannica. What was Surrealism and its goal? (u.å.) https://www.britannica.com/question/What-was-Surrealism-and-its-goal (Hämtad: 20-09-2025).
- Tate. Automatism. (u.å.) https://www.tate.org.uk/art/art-terms/a/automatism (Hämtad: 20-09-2025).
- Museum of Modern Art (MoMA). Surrealism and Dreams. (u.å.) https://www.moma.org/collection/terms/surrealism/surrealism-and-dreams (Hämtad: 20-09-2025).
- National Galleries of Scotland. Decalcomania. https://www.nationalgalleries.org/art-and-artists/glossary-terms/decalcomania (Hämtad: 20-09-2025).
- Magritte Museum, Belgium. Biography. (u.å.) https://musee-magritte-museum.be/en/about-the-museum/biography. (Hämtad: 20-09-2025).
- Los Angeles County Museum of Art (LACMA). The Treachery of Images (This is Not a Pipe). (u.å.) https://collections.lacma.org/node/239578. (Hämtad: 20-09-2025).
- The Art Story Foundation. Max Ernst: Artist Overview. (u.å.) https://www.theartstory.org/artist/ernst-max/. (Hämtad: 20-09-2025).
Tycker du om artikeln? Visa det gärna!
Loading...
