Människoliknande varelser har vandrat runt på planeten i nästan 2 miljoner år. Vår gren av hominidträdet, Homo Sapiens, har bara funnits i cirka 300 000 år men vi lärde oss av våra förfäder hur man tillverkar och använder verktyg. De första civilisationer kom dock inte till förrän förrän omkring 12 000 år sedan. Alltså har vi människor spenderat den största delen av vår existens utan att leva i civilisationer.
De först civilisationerna kom till efter att människor började inse att det var mer säkert för att leva i större samarbetande grupperingar. Klaner bildades och slogs sig samman för att jaga föda, men det var inte förrän de lärde sig att bruka jorden och leva alltmer på odlingar som de första civilisationerna bosatte sig.
I denna artikel kommer vi gå igenom några av de största antika civilisationer och högkulturer. Men innan du läser resten av artikeln är det viktigt att förstå skillnaden mellan en högkultur:
Antik civilisation: En antik civilisation syftar på en civilisation som existerade under en viss tidsperiod. Oftast syftar man på civilisationer inom de antika Grekland och romerska riket men i vissa sammanhang kan begreppet vidgas till att inkludera tidigare civilisationer i Egypten och Mesopotamien.
Högkultur: En högkultur definieras inte av en särskild tidsperiod utan kan syftar istället på nivån av utveckling som en civilisation har uppnått enligt bl.a teknologi, kultur och politik. Några exempel på högkulturer som inte är antika civilisationer är aztekerna, maya- och inkafolket.
Mesopotamien: ett land av första
Detta land ligger inbäddat mellan floderna Tigris och Eufrat.
De flesta av de större bosättningarna låg tätt kring Tigris östra strand. Landsträckan mellan den floden och Zagrosbergen visade sig särskilt bördig och snart växte stora städer upp.
Det bråkades om mark, grödor och boskap. Ofta värvade varje sida representanter från en stad som inte var inblandad i kampen; sålunda föddes allianser. Dessa städer skulle sedan upprätta relationer som involverade handel, kulturellt utbyte och diplomati.
En stam erövrade hela regionen och etablerade därmed ett imperium. När en centralregering väl hade etablerats skulle de fortsätta att förvärva andra landområden.
Mesopotamien styrdes i sin tur av kejsare, kungar och dynastier.
Efter att det Akkadiska riket föll, rymde Mesopotamien två imperier: Assyrierna i norr och Babylonierna i söder.
Det som tillät det babyloniska riket att frodas var det geniala sättet de upptäckte för att bevattna sina torrare delar av landet samt dränera deras lera.
Faktum är att man nu tror att skruvpumpen som tidigare tillskrivits Arkimedes användes för att vattna Babylons hängande trädgårdar!
Mesopotamiernas tekniska landvinningar är anmärkningsvärda.
De upptäckte inte bara hur man kontrollerar vatten utan de uppfann plogar för att bearbeta sin mark, musikinstrument och ett räknesystem – bas 60, eller sexagesimal.
Vi använder fortfarande det sumeriska siffersystemet för att markera våra sekunder, minuter och timmar.
De uppfann också kilskrift, ett av de tidigaste skriftsystemen. Det var i denna form av skrift som kung Ur-Nammu lämnade efter sig sitt arv till oss: världens äldsta, mest kompletta juridiska kod.
Egentligen kanske det inte var han som skrev det. Skriftskrivare var ansvariga för att skriva och upprätthålla register – en position som höjde dem över köpmän och soldater i den sociala hierarkin.
I Mesopotamien fanns social stratifiering, komplexa institutioner, stora städer med betydande arkitektur – än idag står deras tempel och Ziggurat. Det fanns också specialiserade arbetare, skriftspråk och teknik. 1
Allt detta kvalificerar Mesopotamien som en av de första mänskliga civilisationerna.
Forntida greker: i jakten på mänsklig perfektion
Om du vet något om världens civilisationer eller historia, så vet du säkert att de gamla grekerna inte lät något stå i vägen för varken deras överlevnad eller främjandet av deras kultur.
Arkeologiska fynd daterar mänsklig närvaro i det område vi känner som Grekland redan till den paleolitiska åldern; en tid som slutade för 10 000 år sedan.
I Egeiska havet var de Kykladiska öarna väl placerade för att fungera som stopp på vägen under handelsvägar. Detta ledde till att de redan under det 3:e årtusendet f.Kr. hade en blomstrade kultur som en civilisation skild från andras.
På ön Kreta, var den minoiska civilisationen – somliga säger den första avancerade europeiska civilisationen, upptagen med handel med alla i Medelhavet, Egeiska och Joniska havet.
Med dessa handelsförbindelser följde nödvändigtvis kulturell export – att hitta ett gemensamt språk, valutor att handla med och oundvikligen andra element som musik, mat och berättelser.
Den kykladiska civilisationen avtog inte men blev senare underordnad den minoiska kulturen.
Minoerna, med sin avancerade teknologi (bland annat rinnande vatten och avlopp inomhus) och en mer konkret etablerad religion bevarade de positiva delarna av kykladierna samtidigt som de tillhandahöll önskvärda aspekter av civilisationen till öborna.
Varför den minoiska civilisationen föll är oklart: utplånade Santorini (Thera) utbrottet dem alla eller invaderades och erövrades de?
Bevisen visar rester av minoiskt liv ovanför lagret av vulkaniskt skräp, vilket tyder på att invasionen var det mest troliga slutet för minoerna.
Mykenerna byggde den första avancerade civilisationen på Greklands fastland; de är kända för många saker, bland dem ett palatscentrerat härskarsystem som är väl beskrivna i de skrifter de skapade.
Dessa skrifter beskriver, bland andra aspekter av deras samhälle, tidiga installationer i den grekiska gudapantheonen.
Detta samhälle avtog, återupplivades och föll till slut när dorianerna invaderade, vilket ledde till den grekiska mörka medeltiden – en tid då människor skingrades över landet och bildade små jordbrukssamhällen.
Grekens okuvliga makt och anda vägrade att låta sig undertryckas.
När den grekiska civilisationen återigen samlat sig och efter en tid i mörker åter reformerat sina städer och samhällen, reste sig den grekiska civilisationen igen, denna gången spred den sin kultur vida omkring sig.
Från Medelhavet till Anatolien utsågs den grekiska civilisationen som den mest avancerade.
De byggde verkligen ett imperium och det enda kriterium de saknade för att kvalificera sig som en civilisation är ett skriftspråk.
När arkeologer lär sig mer om deras registreringsenheter, deras quipu, kan vi upptäcka från deras kodade meddelanden att de var mer sofistikerade än vad vi tidigare trott. 23
Aboriginer i Australien: Besöker stenåldern
Hur människor kom till landet vi känner som Australien är oklart; en av teorierna är att de byggt någon sorts båt.
Skulle det visa sig vara sant, skulle det göra landets första invånare till de första mänskliga havsutforskarna. Hur de än anlände på ön har bevis på mänsklig aktivitet hittats som går tillbaka åtminstone 65 000 år.
Det finns inga skriftliga uppgifter om livet i Australien före brittisk kolonisering eftersom tidiga australiensare inte etablerade någon form av skriftlig kommunikation.
De kommunicerade ibland med andra grupper genom en meddelandestav: en träbit som var cirka 30 centimeter lång, på vilken märken skulle etsas in – en grov form av skrift men, per definition, inte ett skriftspråk.
I årtusenden levde inhemska australiensare som ett med landet. Deras trossystem gav dem inte rätt att ensamma äga jorden; ändå såg de det som sin plikt att ta väl hand om både landet och dess invånare.
Deras kanske mest anmärkningsvärda prestation var att bemästra användningen av eld; tidiga australiensare var flitiga brandbönder.
De brände marken regelbundet undervegetationen i sin djungel för att uppmuntra mångfald i sina matväxter. Eld användes också för att driva vilt och avvärja farliga varelser som giftiga insekter och ormar.
Trots all deras harmoni med landet förekom våld – mot andra stammar och mot kvinnor och barn inom stammarna.
Bumerangen var deras mest använda vapen under konflikter mellan stammar, även om spjut med stenspetsar fungerade bättre på nära håll.
De aboriginska australierna utvecklade inte ett system för att skriva sina språk, och de etablerade inte heller några städer, regeringar eller andra större institutioner.
Även om kvinnor generellt sett sågs som mindre värda än män – en typ av social rangordning, fanns det inga specialiserade arbetare eller ledare för att tillhandahålla social stratifiering och det fanns ingen arkitektur.
Trots allt vad de är anmärkningsvärda, enligt dessa kriterier, var de tidiga australiensiska samhällen inte en civilisation.4
Forntida Egypten: den framstående civilisationen
Föreställ dig att du och din stam har vandrat norrut i flera dagar. Ni kommer från den centrala delen av Afrika och du har följt floden. Den blir större, kraftfullare och ju längre ni går, desto grönare blir landet.
Här finns mat i överflöd; massor av djur att jaga och rik växtlighet. Din stam bestämmer sig för att stanna trots att andra stammar är utspridda; här finns trots allt mycket för alla.
Så tidigt som för 5 000 år sedan etablerades individuella kolonier upp och ner längst med Nilens, var och en gjorde sina egna framsteg i att skapa verktyg och troligtvis etablera handel med angränsande stammar... eller att kriga.
Med sig kommer Menes, den förste faraon som regerade i Egypten, som genom en kombination av diplomati och krig förenade de två halvorna av Egypten; det röda landet i deltat och det vita landet i söder.
Han grundade Memphis precis på gränsen mellan de två rikena, kallade den huvudstaden och utropade sig själv till kung. Så börjar nästan 3 000 år av dynastiskt styre i Egypten.
Som så många forntida civilisationer var utvecklingen till etablerade städer med fungerande regeringar inte linjär: den gick inte från karg mark till ett rättvist samhälle med lagar och institutioner utan fel.
Tre gånger under detta lands långa historia orsakade sociala, politiska och militära omvälvningar civilisationens kollaps; varje gång byggdes den upp på nytt.
Vissa faraoner var så arroganta att de plundrade kassan för att etablera sina arv, andra var så fromma att de förkastade alla gudar till förmån för endast en. Vissa faraoner var för unga för att regera; deras mödrar fungerade som regenter tills de nådde en lämplig mognadsnivå.5
En av faraonerna lät sin mor regera hela vägen fram till hennes död.
Papyrusen och pyramiderna, målningarna och statyerna har mycket att berätta om civilisationen i det antika Egypten.
- https://www.britannica.com/place/Mesopotamia-historical-region-Asia ↩︎
- https://www.britannica.com/place/ancient-Greece ↩︎
- https://www.so-rummet.se/kategorier/historia/forntiden-och-antiken/antikens-grekland ↩︎
- https://www.britannica.com/topic/Australian-Aboriginal ↩︎
- https://www.britannica.com/place/ancient-Egypt ↩︎
Tycker du om artikeln? Visa det gärna!
Loading...
Tja Gustav!
Erosionen vid fundamentet av sfinxen, samt närliggande tempel tyder på att människor befann sig i Giza redan i slutet av förra istiden. Det vill säga för cirka 11600 år sedan i det som kallas för yngre dryas. Likt Egypten har även fynd av mega-strukturer från samma epok gjorts på flertalet platser i Turkiet där den mest kända är Göbekli Tepe.
Båda ovanstående exempel pushar tillbaka tidslinjen med flera tusen år där huvudargumentet är att massiva byggprojekt som dessa kräver folk i mängder för att kunna upprätthålla den logistik (frakt av material, mat och vatten), matematik och arkitektur som krävs.
Mvh