Karl XII av Sverige är en av de mest kända och omdiskuterade kungarna i svensk historia. Under sitt 21 år långa styre förde han Sverige genom både storslagna segrar och förödande nederlag. Men vem var egentligen denne unge kung som aldrig återvände till sin huvudstad efter att ha lämnat den som 18-åring?
Snabbfakta – Karl XII född, död och regeringsår
Stora händelser i Sverige under Karl XII:s liv
1682
Födelse på Stockholms slott
1693
Modern Ulrika Eleonora dör när Karl är 11 år
1697
Blir kung vid 14 års ålder, tar över regeringen vid 15½ års ålder
1697
Kröns i Storkyrkan den 14 december
1700
Lämnar Stockholm för att aldrig återvända
1700-1718
Stora nordiska kriget pågår
1709
Nederlag vid Poltava, flyr till Turkiet
1712
Sveriges första självdeklaration
1715
Återkommer till Sverige efter 15 år
1718
Dör vid belägringen av Fredriksten, 30 november
Karl XII ärvde kronan genom den svenska arvsmonarkin som funnits sedan medeltiden. Han var son till Karl XI, som i sin tur var son till Karl X Gustav.
Som enväldig kung från ätten Pfalz-Zweibrücken ansåg sig Karl XII inte behöva kyrkans godkännande för sin makt. Med kronan redan på huvudet red han till Storkyrkan för att smörjas med helig olja snarare än att krönas på traditionellt sätt.³ Karl XII förblev ogift hela sitt liv, något som var ovanligt för en regent under den tiden
Vägen till krig – tidiga år och strategin i Stora nordiska kriget
När Karl XII blev kung 1697 ärvde han ett Sverige som var en stormakt i Östersjöområdet, men som också hade många fiender. Sveriges territorier sträckte sig långt utanför dagens gränser och inkluderade delar av nuvarande Finland, Baltikum och norra Tyskland.
År 1700 anfölls Sverige samtidigt av tre grannar: Danmark, Ryssland och Polen-Sachsen. Detta var början på det som skulle kallas Stora nordiska kriget (1700-1721). Fienderna hade räknat med att den unge och oprövade kungen skulle vara lätt att besegra, men de hade underskattat både Karl XII och den svenska krigsmakten.
Karl XII:s strategi var att slå sina fiender en i taget istället för att sprida sina styrkor. Först vände han sig mot Danmark och tvingade danska kungen Fredrik IV till fred redan i augusti 1700 genom en lyckad landstigningsoperation vid Humlebæk norr om Köpenhamn.⁴
Därefter vände han blicken österut mot Ryssland och den ryska belägringen av fästningen Narva. Trots att den ryska armén var mer än tre gånger så stark som den svenska, och trots att hans rådgivare avrådde honom, beordrade Karl XII ett anfall. Den 20 november 1700 bröt den vältränade karolinska armén igenom de ryska linjerna vid Narva, skyddad av ett plötsligt snöfall. Segern var total – ryssarna förlorade nästan 10 000 man medan svenskarna endast miste cirka 700.⁵
Denna seger gjorde Karl XII berömd över hela Europa, men han nöjde sig inte med det. Istället för att acceptera fredsförslag från sina besegade fiender valde han att fortsätta kriget. Hans mål var att permanent krossa sina motståndare och säkra Sveriges stormaktsställning.
Läs om Sveriges kung från 1771-1792, Gustav III.
Poltava 1709 – vändpunkten
Efter segern vid Narva vände sig Karl XII mot Polen och dess kung August den starke. Under sex år kämpade han i Polen, och lyckades till slut tvinga August att abdikera och avsäga sig sin polska krona genom freden i Altranstädt 1706.
Men Karl XII:s största utmaning väntade fortfarande – Ryssland under tsar Peter den store. I augusti 1707 bröt den svenska armén upp från Sachsen med cirka 40 000 man för att marschera mot Moskva och tvinga fram en avgörande batalj.⁶
Fälttåget började lovande. Vid Holowczyn i juni 1708 besegrade Karl XII en stor rysk armé i vad han själv räknade som sin finaste seger. Men därefter började problemen hopa sig. Den ovanligt hårda vintern 1708-1709 dödade tusentals svenska soldater. Förstärkningar från general Lewenhaupt besegrades av ryssarna, och den ukrainska kosakrevolten under hetman Mazepa som Karl XII räknat med uteblev i stort sett.
När sommaren 1709 kom var den svenska armén kraftigt försvagad. För att tvinga fram en avgörande strid lät Karl XII belägra den lilla staden Poltava i Ukraina. Tsar Peter nappade på betet och kom med sin huvudarmé för att befria staden.
Den 28 juni 1709 drabbade de två sidornas arméer samman vid Poltava. Karl XII var sårad i foten och kunde inte själv leda striden – istället tog fältmarskalk Carl Gustav Rehnskiöld kommandot. Ryssarna var för många och deras trupper var nu krigsvana. Allt gick fel för svenskarna och nederlaget blev totalt. Ett par dagar senare kapitulerade resterna av den svenska armén vid Perevolotjna medan Karl XII och en liten grupp lyckades fly in i det Osmanska riket (nuvarande Turkiet).⁷
För Karl XII blev Poltava vändpunkten i Stora nordiska kriget och i Sveriges historia som stormakt. Slaget kostade Sverige omkring 50 000 man – krigsmaktens absoluta kärna.⁸
Gustav Vasa kallas ibland för Sveriges grundare. Ta reda på varför i vår artikel dedikerad till honom.
Död vid Fredriksten – när och hur dog Karl XII?
Efter nederlaget vid Poltava flydde Karl XII till det Osmanska riket där han stannade i fem år (1709-1714). Under denna tid försökte han förmå sultan Ahmed III att förklara krig mot Ryssland, vilket ledde till tre korta rysk-osmanska krig. Men detta förbättrade inte Sveriges läge nämnvärt.
I september 1714 började Karl XII sin resa hem till Sverige. Efter en lång färd genom Europa nådde han Stralsund i november samma år. Han bestämde sig för att stanna där för att försvara denna sista svenska utpost på kontinenten, men staden föll till en dansk-preussisk-sachsisk armé i december 1715. Karl XII flydde då hem till Sverige.
Väl hemma i Sverige kastade sig Karl XII in i förberedelser för ett fälttåg mot Norge, som då tillhörde Danmark. Under hösten 1718 ledde han sin armé in i Norge och inledde belägringen av fästningen Fredriksten vid nuvarande Halden.
På kvällen den 30 november 1718, mellan klockan 21:00 och 21:30, träffades Karl XII av en projektil i vänstra tinningen under en inspektion av belägringsarbetena. Kulan gick rakt genom hans huvud och ut genom högra tinningen. Döden var omedelbar.⁹
Myten om Karl XII knapp som kula
Runt Karl XII:s död har det vuxit upp många teorier och myter. En av de mest kända är historien om "Karl XII:s kulknapp". År 1940 presenterade museiintendent Alf Sandklef en teori om att kungen hade dödats av en silverknapp från hans egen uniform, avfyrad som projektil av en svensk soldat.¹⁰
Enligt denna teori skulle kungen ha varit "osårbar mot vanliga kulor", vilket gjorde att någon använt en av hans egna silverknappar som projektil. Teorin fick stor uppmärksamhet men kritiserades hårt av etablerade historiker som professor Nils Ahnlund, som 1942 publicerade en detaljerad kritik av hela mordteorin.¹¹
Modern forskning har fastställt att projektilen som dödade kungen var ett norskt druvhagel (kartesch) som avlossades från en av fästningens kanoner några hundra meter bort.¹² Det finns alltså inget vetenskapligt stöd för teorin om silverknappen eller för att kungen skulle ha mördats av sina egna soldater.
Privatliv och eftermäle
Hade Karl XII en fru? Nej, han gifte sig aldrig och fick inga barn. Detta var ovanligt för en monark under 1700-talet, då kungliga äktenskap var viktiga politiska verktyg. Istället ägnade han hela sitt vuxna liv åt krigföring och statsledning.
Kungen hade dock många intressen utöver kriget. Han hade ett stort intresse för teater och arkitektur och följde engagerat uppförandet av Stockholms nya slott, där han ville att en teater skulle få en framträdande plats. Han hyste också ett betydande intresse för främmande kulturer och lät ordna tre vetenskapliga expeditioner till det Osmanska riket.¹³
När det gäller Karl XII:s militära förmågor är historiker idag mer nyanserade än tidigare. Som taktiker på slagfältet var han enastående skicklig – han vann nästan alla bataljer han ledde trots numerärt underläge. Som operativ ledare hade han både stora framgångar och märkbara misslyckanden.¹⁴
Men som strateg, alltså på den högsta nivån där politik och krigskonst möts, bedöms Karl XII idag kritiskt av många historiker. Historikern Bengt Liljegren har kallat honom "en katastrof för Sverige" som strateg.¹⁵ Karl XII missade eller ignorerade många diplomatiska möjligheter till fred och använde inte sina militära resurser effektivt. Hans långa fälttåg i Polen och Ryssland genomfördes till priset av att de svenska Östersjöprovinserna prisgavs åt fienden.
På bilden ovan syns prins Karl (till vänster) tillsammans med systrarna Ulrika Eleonora (1688–1741) och Hedvig Sofia (1681–1708). Målning av David Klöcker Ehrenstrahl.
Karl XII död den 30 november 1718 blev vändpunkten för hela det svenska riket. Hans syster Ulrika Eleonora besteg tronen och ärvde ett land i spillror – enväldet föll, stormaktsställningen krossades och Sverige tvingades avträda enorma territorier till sina fiender. Stormaktstiden var över.
Liksom när Gustav II Adolf stupade vid Lützen 1632 gick nu återigen kronan till en kvinna, men denna gång till ett rike som stod på ruinernas brant snarare än på maktens höjdpunkt.
Karl XII:s regeringstid visar både möjligheterna och farorna med envälde. Hans personliga mod och militära skicklighet räckte inte för att kompensera för strategiska misstag och diplomatisk oflexibilitet. Han förblir en av historiens mest fascinerande men också tragiska gestalter – en ung kung som dog i en lerig löpgrav, långt från den huvudstad han lämnat som tonåring och aldrig återvänt till.
Källhänvisning
- Carlson, S. (u.å.). Karl XII. Svenskt biografiskt lexikon. Tillgänglig: https://sok.riksarkivet.se/sbl/mobil/Artikel/12356#/sbl/Mobil/Artikel/12357 [Fotnoter: 10, 11]
- Historiesajten.se (u.å.). Karl XII. Tillgänglig: https://historiesajten.se/visainfo.asp?id=76 [Fotnoter: 1, 2, 9]
- Kungliga slotten (u.å.). Karl XII. Tillgänglig: https://www.kungligaslotten.se/regentlangd/karl-xii.html [Fotnoter: 3, 13]
- Olofsson, M. (2024). Hur bra var Karl XII som fältherre? Populär Historia, nr 8/2024. [Fotnoter: 4, 5, 6, 7, 8, 14, 15]
- SO-rummet.se (u.å.). Karl XII. Tillgänglig: https://www.so-rummet.se/kategorier/karl-xii [Fotnot: 12]
Tycker du om artikeln? Visa det gärna!
Loading...
