I tysk grammatik är nominativ kasus det första kasuset av fyra och det mest använda i det tyska språket. I varje mening finns det minst en, som är subjektet. Den kortaste meningen består av ett subjekt och ett predikat, till exempel: "Der Vater liest". Här är "der Vater" subjektet (substantiv) och "liest" är predikatet (verb).
Nominativ är substantivens grundform, vilket innebär att när du lär dig substantiv på tyska lär du dig dem alltid i första kasus, dvs. inte deklinerade.
Hur deklinerar man egentligen kasus i genitiv?
Nominativens betydelse
Första kasus anger vilken person eller sak som talar eller agerar och talar alltså om i vilken person och i vilken form verbet (aktivitetsordet) ska böjas. Det anger också vilket förhållande substantivet har till de andra delarna av meningen.
Hur frågar man efter nominativ kasus på tyska? "Vem eller vad?" Det är därför som det första kasuset också kallas "vem-kasus".
Exempel: "Die Mutter kocht."
Här frågar du: "Wer kocht?" Svar: "Die Mutter." Die Mutter står alltså i nominativ.
Det absolutiva nominativet
I den tyska grammatiken finns det också en absolutiv nominativ, som inte kräver något predikat och som kan stå för sig själv.
Exempel:
- Die ganze Wohnung steht unter Wasser. Die reinste Katastrophe!
- Er will in eine andere Stadt ziehen. Eine schwierige Entscheidung.
Nominativ som prediktiv
Ibland är substantivet inte subjektet, och då blir nominativ predikativ (efter vara, bli och förbli), till exempel "Sie ist eine treue Seele." eller "Ich werde später Pilot.".
Här är predikativet inte subjektet, utan tilldelar det en egenskap. Det är därför det står i nominativ.
Ett tips: Prediktiv finns bara när "sein", "werden" eller "bleiben" är huvudverb. Dessa verb kan aldrig stå ensamma, vilket innebär att de följs av ett predikativ.
Nominativfallets placering
Var står substantivet i en mening i nominativ?
Som regel står det i första positionen. Ibland kan det dock flyttas till mitten av meningen bakom handlingsordet om något annat ska betonas.
Exempel:
- "Der Spieler tritt in den Ball." blir "In den Ball tritt der Spieler." Här bör "der Ball" betonas för att klargöra att "der Spieler" sparkar "den Ball" och inte in i en lagkamrats ben, till exempel!
Hur bildar man en nominativ fråga?
Du byter helt enkelt ut substantivet mot aktivitetsordet.
Exempel:
- "Der Hund schläft." här måste du fråga: "Schläft der Hund?"
- "Der Busfahrer fährt den Bus." Här är frågan: "Fährt der Busfahrer den Bus?"
Nominativ deklination (böjning)
Artiklar i nominativ kasus
| Singular | Bestämd form | Obestämd form | ||
|---|---|---|---|---|
| Maskulin | der Fußball | ein Fußball | ||
| Feminin | die Pfeife | eine Pfeife | ||
| Neutral | das Spiel | ein Spiel | ||
| Plural | die Zuschauer | - Zuschauer |
Exempel:
- „Der Fußball fliegt über das Spielfeld.“
- „Schwarz ist die Pfeife.“
- „Die Zuschauer jubeln.“
Som du kan se är genusorden i första fallet inte deklinerade! Du måste bara se till att du bjuder verben på rätt sätt.
Hur deklinerar man i ackusativ?
Böjning av artikel, adjektiv och substantiv
Hur adjektivet deklineras beror på genusordets form (bestämd, obestämd, nollartikel), numerus (singular, plural), genus (maskulin, feminin, neutral) och kasus. Här fokuserar vi endast på nominativ kasus:
| Singular | Bestämd form | Obestämd form | Ingen artikel |
|---|---|---|---|
| Maskulin | der runde Fußball | ein runder Fußball | runder Fußball |
| Feminin | die schwarze Pfeife | eine schwarze Pfeife | schwarze Pfeife |
| Neutral | das spannende Spiel | ein spannendes Spiel | spannendes Spiel |
| Plural | die jubelnden Zuschauer | - jubelnde Zuschauer | jubelnde Zuschauer |
Det är relativt lätt att komma ihåg adjektivböjningen av obestämda artiklar eftersom sista bokstaven i den bestämda artikeln är samma som sista bokstaven i adjektivet till den obestämda artikeln (se feta markeringar).
För adjektiv utan genusord (längst till höger i tabellen) är ändelserna desamma som för adjektiv med ett obestämt genusord.
Med det bestämda genusordet slutar adjektivet alltid på -e, endast i plural på -en. Detta kallas för svag deklination.
Det finns också några adjektiv som inte är regelbundna i sin böjning. Adjektivens ändelser förblir dock desamma.
Exempel:
- hoch (das hohe Haus)
- dunkel (der dunkle Wald)
- sauer (der saure Apfel)
- teuer (die teure Uhr)
Hur böjer man adjektiv i dativ?
Deklination enligt följeslagare
Adjektiv deklineras svagt efter dessa följeslagare, precis som efter den bestämda artikeln:
- dieser (Dieser alte Mann ist nett.)
- jeder (Jede gute Tat zählt.)
- mancher (Manche kleinen Kinder lachen viel.)
- welcher (Welcher graue Hund ist entlaufen?)
- keiner (Keine grüne Birne schmeckt ihm.)
- meiner (Meine jüngeren Geschwister sind artig.)
Sammanfattning:
Det första kasuset är det enklaste kasuset på tyska. Det är grundformen för alla substantiv som du inte behöver förkasta.
Den enda lilla svårigheten är böjningen av adjektiven, men även den är relativt lätt att bemästra: ändelserna av den bestämda ledsagaren är desamma som ändelserna av adjektiven efter den obestämda ledsagaren!
Hur avböjer man i alla fyra kasus (nominativ, genitiv, dativ och ackusativ)?
Vad sägs om en liten övning i nominativ?
Quiz
Quiz :Fortsätt att öva, snart sitter alla tyskans kasus!
Tycker du om artikeln? Visa det gärna!
Loading...
