Det svenska 1700-talets präglades, precis som resten av Europa, av upplysningens tankar och idéer. Genom bland annat skrifter i tryckt format kämpade upplysningens tänkare mot tyranni, okunnighet, och vidskeplighet. De kämpade för de ideal som än i dag ligger till grunden för vårt samhälle: en tro på förnuft, kritik, yttrande-, religions- och tankefrihet och vetenskapens värde.
I Europa var namn som Voltaire, Hume, Diderot, Rousseau och Kant stora, men även de skilde sig åt i sitt tankesätt. Synen på religion och politik skilde sig från land till land. Även om Sverige inte stod i Europas centrum under 1700-talet var våra författare och deras idéer präglade av det som hände nere på kontinenten.
Industrialismen under 1700-talet medförde ökad fattigdom och stora sociala problem. En del författare under upplysningen ville visa samhällets mörka sidor med fattigdom och sjukdom som de ofta uttryckte med hjälp av satir. Därav blev den samhällskritiska karikatyren ett nytt motiv i konsten. Carl Michael Bellman är ett svenskt exempel vars ironiska och satiriska visor lever och läses än idag.
Alla författare var däremot inte politiska eller intresserade av vetenskapens framsteg. Vissa skrev enbart för underhållning eller för diktkonstens skull. I denna artikeln ska vi titta närmare på några av Sveriges största 1700-talsförfattare och deras verk. Bland dem finns både lärda kvinnor och män som kommit att bli bland våra mest kända författare och vars verk fortfarande läses idag.
Cajsa Warg (1703-1769)
Som egentligen heter Christina är mest känd för ett citat hon aldrig skrev. "Man tager vad man haver", som du säkert känner igen, sägs ha kommit från henne men det stämmer alltså inte.
Hennes handbok, Hjelpreda i Hushållningen för Unga Fruentimber utgavs 1755. Den var egentligen aldrig menad att ha det minsta litterära värde men idag har den blivit till en älskad och ofta citerad klassiker. Den läses bland annat för att få en bild av en äldre svensk vardag.
Kokboken innehåller bland annat bastanta recept på allt från anka med brynta rovor till fyllt kalvhuvud, kräftkorv och kryddat brännvin. Boken är omtyckt för att den har en egenartad charm och en sorts konkret poesi. Viljan att berätta om och dela med sig av sina praktiska erfarenheter möjliggjordes av den ökade läskunnigheten och nya bokmarknaden.
Om du går en svenska online kurs kommer du definitivt att få höra mer om dessa framstående författare.
Carl Michael Bellman
En av våra största diktare från denna tiden är Carl Michael Bellman. Bellman var en svensk poet, sångare och kompositör som är mest känd för sina dikter och sånger om vardagslivets nöjen och svårigheter i 1700-talets Sverige. Han föddes den 4 februari 1740 i Stockholm och växte upp i en medelklassfamilj.
Bellman fick sin tidiga utbildning i hemmet och läste senare vid Uppsala universitet där han studerade teologi, filosofi och litteratur. Han avbröt sina studier tidigt och tog aldrig någon formell examen.
Som 17-åring började han istället jobba på riksbanken men med en oavlönad anställningsform som tvingade honom att leva på lån och bo kvar hos sina föräldrar. Samma år, 1757, debuterade Bellman som religiös diktare med Evangeliska dödstankar, en bearbetning av ett tyskt arbete på prosa med verser tillägnat sin mor.
År 1757 utgavs även hans översättning från franska till svenska, Undervisning lämnad af en fader åt sin son som företar sig en lång resa. Samtidigt skrev han satiriska dikter, bland vilka Tankar om flickors ostadighet (1758) gav upphov till ett litterärt krig med olika svaromål och repliker under två år.
Bellman brukar betraktas som en av Sveriges nationalskalder och hans diktning har varit mycket viktig för senare svensk litteratur. Bellmans betydelse för den svenska litteraturen har jämförts med William Shakespeares betydelse för den engelskspråkiga.
Bellman var framförallt diktare och låtskrivare och skrev inte romaner i särskilt stor utsträckning. Han gjorde ett antal försök på 1780-talet men återgick till att försöka skriva religiös diktning.
Idag är han framförallt känd som satiriker och för att ha skrivit “lustiga” visor och dikter. Du kanske har hört en så kallad “Bellmanhistoria” någon gång? Den börjar ofta med; Det var en rysk en tysk och en Bellman… Det är roliga historier från modern tid men med denna kända skald som en karaktär.
Belmans mest kända verk
Bellman är mest känd för sina två diktsamlingar och sånger, Fredmans epistlar och Fredmans sånger, som anses vara mästerverk inom den svenska litteraturen. Dessa verk, som är skrivna på en blandning av svenska och engelska, skildrar vardagen för vanliga människor i 1700-talets Sverige. De är kända för sin kvickhet, humor och ärlighet. Bellmans sånger och dikter är populära än i dag och anses vara en viktig del av det svenska kulturarvet.
Hedvig Charlotta Nordenflycht (1718-1763)
Den svenska författaren Hedvig Charlotta Nordenflycht räknas ibland som Sveriges första feminist och betraktas som en av 1700-talets främsta svenska poeter. Hon var en av de första kvinnorna i Sverige som kunde försörja sig på sitt skrivande vilket var unikt för den tiden då kvinnorna i över- och medelklassen i regel inte jobbade.
Nordenflycht fick stor, positiv uppmärksamhet med diktsamlingen Den Sörgande Turtur-Dufwan (1743) som författades i sorgen efter hennes makes död.
1744–1750 gav hon ut Qwinligit Tankespel, dessa kan ses som politiska debattinlägg i fyra volymer. Hon var engagerad i samtida debatter och många av hennes verk innehåller filosofiska, politiska, och religiösa frågor, samt i frågor om kvinnans frihet och rättigheter.
Förutom poesi skrev Nordenflycht även rokokovisor, den form av satiriska visor som Bellman blev känd för. En gradvis ökande radikalitet uppstod med åren i Nordenflychts texter, där Fruentimrets försvar (1761) den mest radikala. I ett långt och indignerat förord försvarar Nordenflycht det kvinnliga könet, som Rousseau klandrar bland annat för teaterns fall.
Verket Fruentimbers Plikt at upöfwa deras Wett, (1741) kommer inte långt där efter, i den tar hon upp kvinnoförtrycket och hävdar kvinnans rätt till boklig bildning. Hon skriver att det är kvinnans plikt att själv se till att vidareutveckla sitt förstånd och att bildning skulle se till att de blev både bättre hustrur och mödrar. Det finns svenska kvinnliga författare på 1700-talet som är både för och emot Nordenflychts moderna ideér.
Nordenflycht använde sig i hög grad av de upplysningsfilosofiska tankesätt för att utforma sina tankar och såg upp till flera av Europas upplysningsfilosofer. Hon utnyttjade sin position i de övre sociala skikten och använde de möjligheter som fanns för kvinnan att bedriva kvinnokamp där. Nordenflycht föll med tiden lite i glömska men lyftes fram igen av 1900-talets feministiska författare och litteraturvetare som kritiserade att man bara läste böcker skrivna av män på universitetens litteraturutbildningar.
Olof von Dalin
Olof von Dalin föddes år 1708 i Halland och dog 1763 på Drottningholms slott. Han var en svensk skald, prosaförfattare och historiker som blev adlad under den senare delen av hans karriär.
Det visade sig tidigt att Olof var ovanligt begåvad med anlag för att bli poet och tecknare. Styvfadern, som Dalins mamma gift sig med efter faderns död, handledde Dalin själv i hans första studier. Dalin grundade tidskriften Then Swänska Argus och i och med denna anses den yngre nysvenska perioden börja.
År 1727 flyttade Dalin till Stockholm, där han så småningom blev han välkommen hos flera av Stockholms förnäma familjer, bland annat hos presidenten Conrad Ribbing. Dalin skrev poesi avsedd för dessa kretsar, liksom för det 1732 stiftade riddarsällskapet "Awazu och Wallasis".
I december 1732 utkom anonymt hos boktryckaren B. Schneider första numret av Then Swänska Argus, Dalins moralisk-satiriska veckoskrift. Förebilder till "Argus" var Richard Steeles och Joseph Addisons engelska tidskrifter, framför allt The Spectator, vilka också efterbildats och översatts i "Argus" svenska föregångare, den av Carl och Edvard Carleson 1730–1731 utgivna Sedelärande Mercurius.
Även "Argus" använde översatt material, från Spectator och i än högre grad den holländsk-franska kopian Le Misantrope. Nytt på svenska var att man kunde läsa om vanliga personer, som talade om vanliga problem på vardagsspråk, liksom politisk satir i sagoform. En annan nyhet var brev i tryck. Breven utgör dels en litterär berättarform, där Dalins talang för satir kommer till sin fulla rätt, dels en form för läsare att yttra sig.
Det dröjde till 1735 innan det blev allmänt känt, att Dalin var den beundrade, "kvicke och lärde Herr Argus".
Utöver detta diktade han visor, stundtals herdevisor med satirisk eller erotisk anstrykning. Bland de herdedikter Dalin skrivit är dikten om Celadon, en av de mest uppskattade.
År 1750 kom Dalin i kontakt med hovet. Carl Gustaf Tessin anställde Dalin som lärare till kronprinsen Gustav. Prinsens mor, Lovisa Ulrika var till en början skeptisk till Dalin men han blev så småningom hennes tillgivne tjänare och omtyckt som lärare för hennes son. Lovisa Ulrika såg till att han senare blev både sekreterare i hennes vitterhetsakademi och sällskapspoet samt rolighetsminister vid hennes hov.
Är du kanske mer intresserad av våra moderna författare?
Anna Maria Lenngren
Anna Maria Lenngren var en svensk poet, författare och översättare som var verksam i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. Hon föddes den 4 december 1754 i Stockholm och växte upp i en medelklassfamilj. Hon var dotter till Magnus Brynolf Malmstedt, som var professor vid universitetet i Uppsala.
Hennes far såg till att hon studerade och läste, speciellt den latinska och franska litteraturen. Redan i 18-års åldern började Lenngren att publicera dikter i olika tidskrifter.
Lenngren fick sin utbildning i hemmet och gick senare på en flickskola. Hon började tidigt skriva poesi och översättningar och blev känd för sin kvickhet, satiriska skrivande och intelligens. Som ung sysslade Lenngren med översättning bredvid sitt eget skrivande av olika texter bland annat operor och dramatik till bland annat Bollhusteatern.
I samband med giftermålet 1780 upphörde hennes offentliga författarverksamhet, men anonymt publicerade hon under 1780-talet ett 50-tal dikter i Stockholms-Posten. Under Johan Henrik Kellgrens sjukdom och efter hans död 1795, då hennes man blev ägare till tidningen, började hennes bidrag i tidningen bli flitigare. De främsta av hennes dikter härrör från tiden 1793–1800.
Till hennes mest kända dikter hör "Några ord till min kära dotter, i fall jag hade någon:" (1798):
Med läsning öd ej tiden bort –
Lenngren (1798)
Vårt kön så föga det behöfver,
Och skall du läsa, gör det kort.
Att såsen ej må fräsa öfver!
Dikten är svårtolkad och kan antingen läsas som en satir, Lenngren ofta skrev satiriskt och var engagerad i kvinnors rättigheter i sin ungdom. Men den kan också tolkas bokstavligt eftersom Lenngren övergav många av sina tidigare åsikter om kvinnlig emancipation när hon blev äldre. Hon skrev samtida med den franska revolutionen och hade läst upplysningsförfattare som Voltaire och Rousseau.
Har du någon gång arbetat med läxhjälp svenska? Om inte, är det hög tid nu! Du kommer att märka stor skillnad på din inlärning!
Carl von Linné
Carl von Linné eller Carolus Linnaeus, var en svensk botaniker, zoolog och läkare som är känd som den moderna taxonomins fader.
Han utvecklade ett system för att klassificera och namnge växter och djur som fortfarande används idag. Han är mest känd för sitt arbete inom biologin och sina bidrag till klassificeringen av levande organismer.
Linné är kanske vår mest kända författare från denna tid. Även om han idag förknippas med sitt verk Systema Naturae, så skrev han också under sin tid många reseskildringar - en mycket populär genre under upplysningens 1700-tal.
Linnés uppväxt och utbildning
Carl von Linné föddes den 23 maj 1707 i Råshult i Sverige. Han var äldst av fem barn och växte upp på en liten gård. Hans far, Nils Ingemarsson Linné, var en luthersk pastor och amatörbotaniker, och Linné ärvde sin kärlek till växter från honom.
Linné fick sin tidiga utbildning hemma av sin far och gick senare i den lokala gymnasieskolan. År 1727 skrev han in sig vid Lunds universitet där han studerade teologi, matematik och naturhistoria. Han övergick sedan till Uppsala universitet där han studerade medicin och disputerade 1735.
Efter avslutad utbildning reste Linné till Lappland, en region i norra Sverige, som handledare och naturforskare. Han reste senare till andra delar av Europa, bland annat Holland, England och Tyskland, där han träffade och arbetade med många andra vetenskapsmän och naturvetare. Dessa erfarenheter bidrog till att forma hans förståelse av naturen och påverkade hans senare arbete med klassificering och taxonomi.
Under sin karriär reste Linné mycket, både i Sverige och utomlands, och hans resor förde honom ofta till avlägsna och föga utforskade områden. Han förde detaljerade anteckningar om sina resor och observationer, och dessa anteckningar publicerades senare som reseberättelser.
En av Linnés mest kända reseberättelser är Lappländska resan (1732-1733), där han beskriver sina erfarenheter från resor i den nordliga regionen Lappland. I detta verk beskriver Linné områdets naturhistoria, inklusive växter, djur och ursprungsbefolkningar, och han ger också detaljerade redogörelser för lapparnas seder och kultur.
Linné skrev också flera andra reseskildringar, bland annat Flora Lapponica (1734-1735), Daländska resan (1734-1735) och Åländska resan (1741). Dessa verk ger värdefulla insikter i naturhistorien i de områden som Linné besökte och anses fortfarande vara viktiga vetenskapliga och historiska dokument.
Några av hans viktigaste verk:
- Systema Naturae: Detta var Linnés första stora verk och publicerades 1735. Det lade grunden för den moderna taxonomin och introducerade användningen av binomial nomenklatur, ett system för att ge varje typ av organism ett unikt vetenskapligt namn som består av två delar: släktet och arten.
- Species Plantarum: Detta var Linnés stora verk om växter, som publicerades 1753. Det beskrev och namngav över 7 000 växtarter och anses vara en hörnsten i den moderna växttaxonomin.
- Fauna Suecica: Detta var Linnés stora verk om djur, som publicerades 1746. Det beskrev och namngav många djurarter som finns i Sverige och anses vara ett viktigt tidigt arbete om djurtaxonomi.
Linné skrev också många andra verk om botanik, zoologi och medicin, och hans bidrag till vetenskapen och till förståelsen av naturen har gjort honom till en av de viktigaste personerna i biologins historia.
Nästa epok i Sveriges litteraturhistoria är 1800-talets romantik och realism, då bland annat den moderna romanen växte fram.
Tycker du om artikeln? Visa det gärna!
Loading...
