Blues help you get out of the dumps, get rid of the blues.
Ma Rainey - känd som "Mother of the Blues"
Musiken ger oss en mängd fördelar, både fysiskt och känslomässigt – oavsett om vi själva utövar den eller bara lyssnar. Dessa positiva effekter gäller inte bara vuxna; redan i tidig ålder blir musiken en viktig resurs för barns intellektuella och emotionella utveckling, och den har dessutom visat sig ha starka positiva effekter även på spädbarn.
Med det sagt finns det lika många typer av musik som det finns färger... Och smaken är förstås olika – vi tycker inte alla om samma musikstilar. Det finns klassisk musik, jazz, blues, pop, gospel, rock’n’roll, country, och många fler. Om vi vill fördjupa oss i ett specifikt musikgenre är det viktigt att förstå den i sitt musikaliska sammanhang, snarare än att betrakta den som något isolerat.
Därför, och i syfte att lära oss mer om en genre som är både populär och ändå ofta missförstådd – bluesen, är det nödvändigt att gå tillbaka till dess rötter för att förstå hur den har utvecklats genom åren. I den här artikeln kommer vi därför att titta närmare på bluesens födelse i slutet av 1800-talet och följa dess utveckling ända fram till idag.
Bluesens födelse: historisk och social bakgrund
Bluesen, så som vi känner den idag, är en vokal och instrumental musikgenre som bygger på användningen av bluestoner och ett återkommande mönster, som oftast följer en tolvtaktersstruktur.
Genrens ursprung går att spåra till de afroamerikanska samhällena i södra USA i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Det var dock först under 1960-talet som bluesen fick bredare uppmärksamhet och blev en av de viktigaste influenserna i utvecklingen av amerikansk och västerländsk populärmusik.
Bluesens utveckling påverkades i hög grad av afroamerikanska religiösa sånger, arbetssånger och fältskrik – musikformer som växte fram bland slavarna på bomullsplantagerna under slaveritiden. Dessa var ursprungligen separata musikaliska uttryck, men med tiden kom de att konvergera och forma bluesen. Allt detta, i kombination med de övergrepp och maktmissbruk som svarta människor utsattes för, resulterade i ett nytt musikaliskt uttryck – ett som fick namnet "blues", vilket bokstavligen betyder "sorg" eller "melankoli".
Bluesen spreds till en början genom de så kallade Minstrel Shows – resande underhållningsspektakel där sång, dans och instrumentala inslag (ofta med banjo och fiol) framfördes. Skådespelarna var vanligtvis vita personer som målade sig i svart (s.k. blackface) och imiterade stereotypa bilder av svarta slavars beteenden.
Vad kännetecknar bluesen som genre?
En av de mest utmärkande dragen i blues är det uttrycksfulla sättet att spela instrument, framför allt gitarr och munspel. Tekniker som bending, vibrato och slide är vanliga – och de har även influerat solospel i andra genrer som rock.
Blueslåtar är oftast mer lyriska än berättande – fokus ligger på att uttrycka känslor, snarare än att återge en konkret historia. Det är därför vanligt att sånger präglas av sorg, längtan och hjärtesorg, ofta kopplade till kärleksproblem.
För att förmedla dessa känslor används särskilda vokaltekniker som melism (att sjunga flera toner på en och samma stavelse), rytmtekniker som synkopering, samt instrumentala tekniker som att böja strängar, sänka tonen eller använda bottleneck/slide på gitarren.
I princip alla blueslåtar innehåller ett gitarrparti, ibland kort, ibland längre. Gitarren är ett bärande instrument i bluesens uttryck.
Tolvtaktersstrukturen – bluesens byggstenar
Det som idag kallas tolvtakters-bluesens struktur har sitt ursprung i afroamerikansk muntlig tradition, men också i vita band från New Orleans och på Beale Street i Memphis. Trots detta var bluesen till en början inte formellt definierad, och många låtar använde istället åtta- eller sextontaktersstrukturer.
Med tiden blev dock tolvtaktersformen standard, oftast uppbyggd av tre olika ackord – en struktur som än idag ligger till grund för otaliga blueslåtar.
Musikaliska influenser i bluesens uppkomst
De flesta experter anser att Afrika är bluesens vagga. Bluesens rötter ligger i den transatlantiska slavhandeln, där miljontals afrikaner fördes med våld till Amerika. Denna brutala historia blev en avgörande faktor för genrens uppkomst och uttryck.
Som vi tidigare nämnt var det främst spirituella sånger, fältskrik (field hollers) och arbetssånger som låg till grund för bluesens födelse.
Spirituella sånger – "Spirituals"
Ett spiritual är en typ av kristen sång som uppstod i slutet av 1700-talet och utvecklades under början av 1800-talet i USA.
Dessa sånger var folkliga tolkningar av protestantiska psalmer, anpassade och sjungna av afroamerikanska arbetare – ofta slavar eller marginaliserade grupper.
Fältskrik och arbetssånger – "Hollers" och "Work Songs"
Fältskrik (på engelska hollers) var ett afroamerikanskt musikaliskt uttryck som uppstod före det amerikanska inbördeskriget och som var nära kopplat till arbetssångerna.
En typisk arbetssång fungerade genom en struktur av "call and response" (kall och svar), där en arbetare sjöng en fras och resten av gruppen svarade i kör.
Dessa sånger hade flera funktioner:
- De hjälpte till att uthärda monotona och tunga arbetsuppgifter.
- De förbättrade samordningen i det fysiska arbetet.
- De fungerade som ett kommunikationsmedel – ibland med dolda budskap.
Kodade budskap om frihet
Många betraktade dessa sånger som hemliga koder för slavarna – meddelanden som kunde ge vägledning om hur man kunde fly från sina ägare eller hitta vägen till frihet.
Ett exempel på denna typ av sång skulle kunna vara:
Bluesens utveckling: från muntlig tradition till inspelning
År 1920 blev Okeh Records det första skivbolaget som spelade in en svart sångerska – Mamie Smith. Efter denna milstolpe började andra bolag förstå bluesens kommersiella potential. Under 1920-talet följde en våg av kvinnliga bluesartister som spelade in skivor – bland dem fanns namn som Clara Smith, Bessie Smith och Ida Cox.
När klassisk blues började etablera sig genom dessa inspelningar, ville allt fler bolag vara med i utvecklingen. Det ledde till att man började söka efter nya talanger utanför storstäderna, vilket i sin tur gav upphov till stilar som rural blues och folkblues.
Olika typer av blues – vad skiljer dem åt?
Blues är ett mångfacetterat musikaliskt uttryck som har utvecklats på olika sätt beroende på tid, plats, sociala förhållanden och teknisk utveckling. Varje stil har sin egen karaktär – från enkla, akustiska uttryck till elektriska och scenfokuserade versioner.
Nedan följer en översikt över några av de viktigaste varianterna – och vad som särskiljer dem:
- Delta blues
Ursprung i Mississippideltat – ofta ansedd som den äldsta och mest "råa" formen av blues.
Karaktäriseras av ensam sångare med akustisk gitarr, ofta med slide-teknik och stark känslomässig intensitet. Textinnehållet är ofta personligt, mörkt och reflekterande. Exempel: Robert Johnson, Charley Patton. - Chicago blues
Växte fram när bluesmusiker migrerade norrut till städer som Chicago.
Innehåller elgitarr, bas, trummor, munspel, piano och ibland blåssektioner.
Mer urban, rytmisk och dansvänlig än Delta blues. Exempel: Muddy Waters, Howlin’ Wolf. - Texas blues
Har en renare, mer melodisk gitarrstil än många andra bluesstilar.
Inslag av jazziga harmonier och swinginfluenser. Kända artister inkluderar T-Bone Walker och senare Stevie Ray Vaughan. - Rural blues / Folk blues
En mer akustisk och traditionell form som speglar lantliga livsvillkor.
Bygger ofta på berättande texter om vardagsliv, arbete och relationer. Kan vara nära besläktad med country blues. - Pianoblues
Här står pianot i centrum, ofta med en boogie-woogie-rytm.
Vanlig i urbana miljöer som New Orleans. Artister som Pinetop Perkins och Memphis Slim är typiska representanter. - Bluesrock
En hybridgenre som kombinerar bluesens känslomässiga uttryck med rockens energi.
Mer aggressiva gitarrer, distorsion, trumfills och ofta snabbare tempo. Exempel: Eric Clapton, Jimi Hendrix, Led Zeppelin. - Dramablues
En modern form där berättandet och känslouttrycket står i centrum, ofta med inslag från soul och teater.
Betonar röstens uttryckskraft och dramatik. Färre formella ramar, mer känslomässig frihet. - Kanadensisk blues
Har växt fram som en återspegling av amerikansk blues, men med nordiska och keltiska influenser.
Ofta mindre känd internationellt men mycket levande i den lokala musikscenen. - Elektrisk blues
Bygger vidare på urban blues, men med starkare förstärkare, elgitarrer och modernare ljudbild.
Kan ses som en vidareutveckling av Chicago blues, men med mer studioproduktion och ibland popinfluenser. - Country blues
Liknar rural blues men med större fokus på gitarrbaserat berättande, ofta med enklare harmonier och enklare produktion.
Självlärda musiker var vanliga, och inspelningarna har ofta en rå och autentisk karaktär. - Louisiana blues
Innehåller ofta rytmiska influenser från cajun och zydeco, vilket ger en dansant och svängig karaktär.
Vanliga instrument: dragspel, fiol, piano – utöver den klassiska bluesgitarren. - Samtida blues (Contemporary blues)
En paraplyterm för moderna former av blues som ofta innehåller element från pop, rock, soul och funk.
Texterna behandlar fortfarande känslor och livserfarenheter, men ljudbilden är ofta mer kommersiellt anpassad.
Internationell spridning och kulturellt återupplivande
På 1960-talet fick genrer som rock and roll och soul, starkt influerade av afroamerikansk musik, en framträdande plats inom amerikansk populärmusik. Bluesen började också spridas över hela världen. I exempelvis Storbritannien började band återskapa och tolka klassisk amerikansk blues, vilket hjälpte till att återupptäcka afroamerikanska artister och föra deras musik till en europeisk publik.
Samtidigt växte i USA ett intresse för musikens rötter – särskilt genom medborgarrättsrörelsen och kampen för yttrandefrihet. Festivaler som Newport Folk Festival hjälpte till att återuppväcka intresset för traditionella blueslåtar och nå nya generationer.
Bluesens nya liv från 1980-talet och framåt
Från och med 1980-talet har ett förnyat intresse för blues vuxit fram, särskilt bland delar av den afroamerikanska befolkningen. Bluesen lever vidare både i sin traditionella form och genom nya undergenrer, som flera av de nämndes ovan.
Under 1980- och 1990-talet började även bluespublikationer som Living Blues och Blues Revue spridas. Det uppstod bluesföreningar i storstäder, utomhusfestivaler och klubbar och musiklokaler dedikerade till genren.
Bluesen har haft ett så stort inflytande att den format andra stora genrer som:
- Jazz
- Rock’n’roll
- Rhythm and blues (R’n’B)
- Popmusik
Även om bluesen har en relativt ung historia, är den långt ifrån ointressant. Att förstå dess ursprung och kulturella sammanhang gör det inte bara lättare att uppskatta genren – utan också att själv kunna tolka den med känsla och förståelse.
Redo att lära dig allt om blues?
Tycker du om artikeln? Visa det gärna!
Loading...
