Vi tycker att den franska filmproduktionen och deras del i filmhistorien har hamnat lite i skymundan för Hollywoods blockbusters, Japans Anime-industri och Hongkongs filmproduktion de senaste åren. Visste du till exempel att de som uppfann den första filmkameran var från Frankrike?
Visst var de så! Två bröder från staden Besançon i västra Frankrike tog patent på sin kinematograf år 1895, en apparat som inte bara gjorde det möjligt att spela in bilder på rörlig film utan också att projicera dessa bilder på en skärm. Vi ska tala mer om dem längre ner i artikeln.
Att fransk film inte syns i lika stor utsträckning kan ju så klart bero på att de bara exporterar en bråkdel av den årliga produktionen jämfört med de största filmjättarna. En annan anledning kan vara språket, franska talas inte av lika många som exempelvis engelska.
Men eftersom fransk film inte har lika stort utrymme är det alltså mycket möjligt att du ännu inte har fått ta del av det bästa som den franska filmindustrin har att erbjuda. Kanske är du inte medveten om den långa listan över Frankrikes bidrag till den rörliga bildkonsten.
Låt oss utbilda dig om fransk filmproduktion och dess plats i filmhistorien i denna sammanfattande artikel. Kanske läxhjälp franska kan hjälpa dig att få en djupare förståelse för det franska språket, kulturen och historian?
De tidigaste insatserna
Den film vi tiltar på i dag på antingen bio eller hemma på våra TV-apparater består av ca 24 bilder per sekund. De tidigaste kamerorna hade en exponeringstid på över tio minuter vilket gjorde det omöjligt att fotografera saker som rörde sig. Men utvecklingen under 1800-talet gick snabbt, i början på 1870-talet kom en ny typ av negativ som gjorde det möjligt att ett fotografi på bråkdelen av en sekund.
Eadweard Muybridge, en brittisk fotograf, verksam i USA, lade på ett sätt grunden till rörlig bild. Han fick i uppdrag år 1872 att skapa en bild som skulle avgöra en mycket omdiskuterad fråga, nämligen om det finns ett ögonblick i en hästs språng när alla fyra hovar är lyfta från marken samtidigt.
År 1878 lyckades Muybridge äntligen fotografera hästen i rörelse med hjälp av en våtplåtprocess och bevisade att det verkligen finns ett ögonblick då alla fyra hästens ben samlas under kroppen.
Han använde 24 kameror som var placerade längs ett spår som var parallellt med hästens väg, 27 tum från varandra, och som styrde slutare med hjälp av snubbeltrådar som utlöstes av hästens ben. Serien, som visar vad som aldrig tidigare hade setts med det fria ögat, nämns ofta som en tidig stumfilm. Bilderna skapade stor uppståndelse i Europa och USA.
17 år senare, 1895, och delvis tack vare Muybridge, tog som sagt bröderna Auguste och Louis Lumière patent på sin kinematograf, en apparat som inte bara gjorde det möjligt att spela in bilder på rörlig film utan också att projicera dessa bilder på en skärm. I och med denna uppfinning kunde man visa de första rörliga bilderna på en duk för en publik.
Bröderna Lumière låg några år före Thomas Edisons kinetoskop, som använde sig av samma typ av perforerad film som den franske uppfinnaren Louis Le Prince hade patenterat. Edisons apparat fick smeknamnet "peepshow", eftersom man fick titta in genom ett litet titthål för att få se filmen.
Edisons som endast gjorde det möjligt för en person åt gången att titta på den bifogade filmrullen hade svårt att konkurrera med bröderna Lumière i längden, vars uppfinning det möjligt för en hel publik att njuta av den visuella fest som de hade skapat.
Ironiskt nog såg uppfinnarna själva ingen industri i film. Efter att ha fått hyllningar från Society for Industry i Paris, och till och med tjänat lite pengar på sin apparat, hävdade de att det var ett övergående modefluga.
Biografen är en uppfinning utan framtid.
Louis Lumière
Åh, om han bara visste!
Kanske hade bröderna Lumières uppfattning om sig egen uppfinning att göra med att de endast använde kameran till att dokumentera vardagliga saker. Den allra första filmen de skapade hette Arbetarna lämnar Lumières fabrik i Lyon. Och det är precis som det låter, filmen visar bilder på arbetare som lämnar deras fars fabrik efter att arbetsdagen tagit slut.
https://www.youtube.com/watch?v=lJ3tCzVBUS4
Det var Georges Méliès som först förstod att film är en konstnärlig uttrycksform. Som före detta scenmagiker kände han till alla knep för att försköna en scen och skapa illusioner. Han satte sin talang i arbete och öppnade en filmstudio i Paris.
Han fortsatte med att skapa vilt uppfinningsrika fantasifilmer, bland annat världens första science fiction-saga med titeln En resa till månen (le Voyage Dans la Lune) från 1902. Totalt producerade Méliès studio över 500 filmer, varav några i färg.
Under dessa tidiga dagar gav filmen endast kontraster i svart och vitt, inga färger. Varje bild måste därför koloreras för hand för att kunna ses i filmen. Om du tittar på några av dessa tidigaste filmer i färg kan du se att konstnärerna ibland missat någon ruta och att det ser ut som att färgen blinkar till.
Som ni kanske kan föreställa er krävde produktionen av sådan underhållning stora ansträngningar. Man skulle till och med kunna tänka sig att om så mycket tid spenderades i studion, hur kunde då dessa filmer någonsin se dagens ljus?
Om du är mer nyfiken på hur dessa tidigaste franska filmer såg ut så är det bara att googla. Muybridges fotografier finns både som stillbilder och som ihopsatta filmer på youtube. Där kan du även se alla bröderna Lumières tidiga filmer, Georges Méliès filmer, både kolorerade och i svartvitt. Vill du lära dig mer om fransk film kan du läsa mer i denna artikeln. Eller så kan du plugga franska Stockholm för att lära dig mer.
Tidiga filmdistributörer
Du kanske känner igen namnen Pathé och Gaumont, de är de allra första filmdistributörerna, vars företag finns kvar än idag. Studiochefen Léon Gaumont anlitade en Alice Guy, en visionär och ovanligt begåvad filmskapare.
Alice Guy anses vara världens första kvinnliga filmregissör och uppfinnare av begreppet filmberättelse.
Pathé Studios anses ha upptäckt världens allra första internationella filmstjärna: Max Linder. I ett tragiskt mönster som har plågat branschen ända sedan dess begick han självmord i unga år genom att dricka barbiturater, injicera morfin och skära upp handlederna.
Ett annat ofta upprepat mönster hos kända filmstjärnor som han tog initiativ till att byta ut ett vanligt födelsenamn till ett mer minnesvärt artistnamn.
Efter att ha fastställt att det är i Frankrike som filmen som vi känner till den föddes, ska vi nu titta på de bästa filmerna från varje epok av fransk filmfotografi.
Epoker av fransk film
De tysta åren (stumfilmen)
Före första världskriget var Frankrike ledande inom filmindustrin, medan Amerika låg långt efter. Brist på filmmaterial i kombination med kriget ledde dock till att fransmännens filmproduktion minskade dramatiskt. När freden förklarades hade den amerikanska industrin hunnit förbi. I både biljettintäkter och i produktion.
Nästa våg av fransk filmproduktion lade grunden för det som nu kallas auteurteorin: en person som har fullständig kontroll över den kreativa inriktningen.
Abel Gance regisserade auteur-eposet Napoleon, ett sex timmar långt mästerverk som är den största stumfilm som någonsin gjorts.
Andra visionära namn från denna perioden är bland annat:
- Marcel L'Herbier
- Jean Epstein
- Germaine Dulac
- René Clair
- Jacques Feyder
- Louis Delluc
- Raymond Bernard
Periodiska dramer och litterära adaptioner var de vanligaste genrerna vid den här tiden, vilket bland annat återspeglas i Fescourts Les Miserables.
Alla stora franska filmer från den perioden regisserades inte av fransmän.
Filmen En kvinnas martyrium (1928) om Jeanne d'Arcs lidande, en av Frankrikes mest kulturellt relevanta filmer, regisserades exempelvis av den danske filmskaparen Theodor Dreyer.
Faktum är att i takt med att fransk film växte internationellt tog sig ett antal skådespelare, producenter och klippare från andra länder till Frankrike för att bryta sig in i branschen. Huvudrollsinnehavaren i filmen ovanför spelades exempelvis av italienska Maria Falconetti.
1930-talet
Detta årtionde inledde ljudets era. Vissa hittills framgångsrika filmskapare hade svårt att anpassa sig till den nya tekniken. Andra, som Jean Renoir, antog utmaningen och tog filmen till nya höjder.
För många var livet hårt på 1930-talet, så folk njöt av det andrum som en timme eller så kunde ge när man satt i en dunkel biograf.
De njöt av sådana titlar som:
- La femme du boulanger (1932)
- L'Atalante (1934)
- La Belle Equipe (1936)
- La Bête Humaine (1938)
- Pepe le Moko (1937)
Den mest framstående filmen från den här perioden måste vara La Règle du Jeu - Spelets regler, Renoirs satir över det franska klassamhället.
Observera att det är under detta årtionde som den ojämförliga Danielle Darrieux för första gången framträdde på filmduken. Sedan dess har hon medverkat i mer än 110 filmer under en karriär som sträcker sig över 80 år.
För att bättre kunna konkurrera med Hollywoods filmer slog sig tysk och fransk filmproduktion samman. Be din franska lärare tipsa om sin favoritfilm nästa gång ni hörs!
Det mörka decenniet - krigstiden
Andra världskriget kastade en skugga över alla former av underhållning i Europa, och över hela världen. Filmproduktionen under 1940-talet påverkades och den film som tillverkades var ofta patriotiska, där de inblandade personernas hjältemod skulle höja landets moral och de ideologiska värdena betonades. I Tyskland gjordes propagandafilmer som förhärligade den nazistiska ideologin, men i USA och Storbritannien gjordes exempelvis filmer som hedrade motståndsrörelsen.
I Frankrike, som var ockuperat av Tyskarna, rådde censur och inga patriotiska filmer kunde nå fram till publiken. I stället gjordes filmer med underförstådda ställningstaganden kring krigssituationen, som kunde uppfattas av den uppmärksamma tittaren men som inte bröt mot censuren.
Till och med efter Frankrikes befrielse ledde den stränga ransoneringen av allt, inklusive elektricitet, till att många franska försök till filmproduktion slogs sönder. Ändå finns det mer en ett par franska guldkorn från denna tiden.
Har du någonsin sett Skönheten och odjuret? Vilken version?
Jean Cocteaus mästerverk La belle et la bête (översatt till Flickan och Odjuret när den kom till Sverige) från 1946 hyllas idag som en av de mest inflytelserika franska filmerna genom tiderna.
Samma år hölls den första filmfestivalen i Cannes, för att fira tidigare prestationer inom filmfotografin och uppmuntra till framtida satsningar från filmbolagen såväl som de franska regissörerna.
Film Noir
Begreppet film noir myntades av franska filmkritiker. Film noir betyder ”svart film” på franska och namnet återspeglar det mörka teman i filmerna som skapades under denna tid. De uppvisade pessimistiska stämningar, storstadens moraliska förfall och tydliga inslag av cynism. Begreppet film noir återspeglades även i det visuella, genom starka kontraster mellan ljust och mörkt, vilket förstärktes genom nattliga scener.
Som en pakt för att återgälda amerikanerna för befrielsen gick Frankrike med på att visa betydligt fler amerikanska filmer än franska, vilket bromsade den franska filmen under några år.
De franska biobesökarna, som var överhopade av importerade filmer, gjorde snart inget åt det faktum att det mesta de såg inte hade mycket att göra med fransk kultur eller historia.
För att hejda detta införde den franska regeringen en skatt på varje biografbiljett, vilket ledde till att filmindustrin i Frankrike fick ett kraftigt statligt stöd, ett tillstånd som fortfarande existerar.
Den franska nya vågen
Interims - Regissörerna Jacques Tati, Robert Bresson, Jean-Pierre Melville och Jacques Becker anslöt sig alla till François Truffauts idé om filmens "auteur", nämligen att den färdiga produkten ska återspegla regissörens ethos.
Det är därför som den franska filmen på 1950-talet tycks ha en tydlig kategorisering: drama, gangsterfilm, thriller och komedi. Från slutet av 50-talet till slutet av 60-talet var det den franska filmen som kom till sin rätt, befriad från de amerikanska filmbolagens bojor.
Vid denna tidpunkt förkastade de franska filmskaparna stramheten och de historiska pjäserna till förmån för poetisk realism, vilket bekräftade Truffauts argument att filmens innehåll verkligen är en fråga om regissörens ideal.
Bland pärlor från den perioden finns bland annat:
- 400 Slagen (1959)
- Till sista andetaget (1960)
- Hiroshima – min älskade (1959)
- Le Mépris (1963)
- Pierrot le Fou (1965)
Denna "Nouvelle Vague" förde med sig en explosion av talang! De främsta som skådespelade på skärmen under denna period var:
- Alain Delon
- Brigitte Bardot
- Jean-Paul Belmondo
- Catherine Deneuve
- Claude Jade
- Stephanie Audran
Dessa talanger och många fler formade franska filmens landskap under dess utveckling in i modern tid.
Du kan komplettera din utbildning i fransk film genom att upptäcka Frankrikes tio bästa filmer.
De bästa franska filmerna som du kommer att älska!
Vi kan vara lite snobbiga när det gäller film och musik - bara brittisk eller amerikansk musik duger för oss! Men sanningen är att vi verkligen går miste om något, för några av de franska filmer som har producerats under årtiondena är helt briljanta i sin egen rätt.
Många franska gymnasielärare är angelägna om att förmedla sin kärlek till franska filmer genom att inkludera filmer som Amélie, La Haine och Le Dîner des Cons i sin undervisning, men dessa är inte bara några filmer på skolnivå, de är ganska kraftfulla, smarta och kvicka!
Nedan följer några av de stora franska filmer som har varit fortsatt populära i Sverige:
- Jean de Florette (1986)
- Manon des Sources (1986)
- La Haine (1995)
- Diner des Cons (1998)
- Amelie (2001)
- Les Choristes (2004)
- Intouchables (2011)
Var kan du se franska filmer i Sverige?
Som du säkert vet kan många filmer laddas ner från Internet för att ses från din bärbara dator eller dator, men du kan också hitta en del populära (och mindre populära!) internationella filmer på streamingtjänsterna Netflix, HBO, Cmore, Viaplay och Amazon Prime. Du kan besöka deras webbplats för att hitta en lista över franska filmer som går att streama just nu.
SF Anytime har en hel del franska filmer som går att hyra. Ett gratis alternativ till detta är att antingen låna Dvd:er från ditt lokala bibliotek eller utnyttja bibliotekens digitala filmtjänst. Där räcker det att man har ett aktivt bibliotekskort för att kunna låna filmer på nätet och se dem hemma på Tv:n eller datorn.
Men om du vill ha den fullständiga bioupplevelsen kan du kolla upp oberoende biografer i ditt område för att se om de visar några franska filmer. Filmklubben Cinemateket anordnar fransk filmvisning i städer som Göteborg och Stockholm. Men ni kanske kan anordna en egen om du går franska kurs Lund.
Så håll dig inte bara till det du känner till, chansa på en fransk film nästa gång du är sugen på en filmkväll!
Tycker du om artikeln? Visa det gärna!
Loading...
