Franska språket tillhör den indoeuropeiska språkgruppen, närmare bestämt är det ett romanskt språk, vilket innebär att det härstammar från latinet. Dagens talade franska uppstod naturligtvis inte på en gång, utan är resultatet av årtusenden av att talas, skrivas och vitaliseras med nytt ordförråd och förändrad grammatik.
Så vad är det egentligen som gör att franskan är fransk?
Vad talades i Frankrike före franskan?
Gauliska: ett keltiskt språk
Det tidigaste språket i Frankrike som finns belagt i skriftliga dokument är galliskan. Gallerna var ett keltiskt folk som levde i Västeuropa. Arkeologiskt sett tillhör de den keltiska La Tène-kulturen.
År 58 f.Kr. inledde Julius Caesar den romerska invasionen av Gallien. I hans senare memoarer, History of the Gallic Wars, nämner han att det fanns tre gallare (det är faktiskt den allra första meningen):
- Celtiska Gallien (Gallia Celtica) över större delen av det nuvarande Frankrike, men även delar av dagens Schweiz och Tyskland.
- Belgiska Gallien (Gallia Belgica) i nordväst, som omfattade Belgien, delar av Nederländerna och delar av Tyskland.
- Aquitania: ett område i sydvästra delen av nuvarande Frankrike som talade ett helt annat språk, som liknar det moderna baskiska språket.
Kelterna hade inget eget alfabet; därför är de äldsta inskriptionerna på gammal gäliska, som dateras till 300-talet f.Kr., skrivna med det grekiska alfabetet eller det lepontiska alfabetet (ett skriftsystem som bygger på det gamla etruskiska alfabetet och som användes av alpkelteterna). Språket var utan tvekan äldre. Sammantaget finns det bara omkring 800 inskriptioner från vilka forskare försöker rekonstruera Asterix' språk.
Är detta något som intresserar dig kan du ta en franska kurs Jönköping. Berätta för din privatlärare att du vill fördjupa dig i fransk språkutveckling.
Arkeologiska vittnesmål och ett fåtal sällsynta litterära omnämnanden tyder på att det inte dog ut som talat språk förrän så sent som på 500-talet e.Kr.
Kelterna har lämnat ett relativt litet avtryck i det franska språket, med kanske 150-180 ord (utan att inkludera deras derivat) som överlevt i modern franska. Dessa inkluderar följande ord i den grundläggande franskan:
- Le balai, kvasten
- Le chemin, stigen
- Le chêne, eken
- Le manteau, rocken
- La ruche, bikupan
- Le tonneau, tunnan
Latin
Efter att romarna erövrade gallerna och gjorde dem till en del av romarriket blev det officiella språket latin. Latin, som talades i hela riket, blev en folklig form av latin (i motsats till den litterära form som man lär sig i skolan) och blev grunden för alla romanska språk, inklusive franska, spanska och italienska och olika regionala språk som talas i dessa länder.
Latin förblev det officiella diplomat- och regeringsspråket långt in på medeltiden och förblev ett akademiskt språk så sent som på 1700-talet. Många tidiga franska filosofer som Peter Abelard skrev på latin.
Men långt innan det latinska språket började försvinna ur bruk, upplöstes Romarriket. Den romerske kejsaren blev oförmögen att hålla ihop ett sönderfallande imperium, med inre oroligheter och det ökande trycket från olika germanska stammar som sakta tärde på det.
Vad hände med det franska språket när frankerna kom?
En sådan germansk stam var frankerna, som ockuperade större delen av Gallien och grundade den merovingiska kungadynastin på 500-talet.
Kom i kontakt med franska lärare och finslipa både ditt språk och din kunskap om språkets historia.
Det frankiska språket
De talade ett germanskt språk som kallades frankiska, som också tillhörde språkgruppen indoeuropeiska språk. Den äldsta inskriptionen på frankiska är från en svärdskida från 500-talet från den nederländska staden Bergakker.
Språket påverkade i hög grad det vulgärlatin som talades i det frankiska riket (som senare, under Karl den store från den karolingiska dynastin, kom att ockupera större delen av Västeuropa). I olika delar av det merovingiska riket utvecklades det till fornnederländska och gav det framväxande språket fornfranska så många som tusen låneord, till exempel följande franska ord:
- Blanc, vit
- Bleu, blå
- Galoper, att galoppera
- Gâteau, tårta
- Sale, smutsig
- Tomber, att falla
Uppkomsten av gammal franska
Gamla franskan föddes inte på en vecka, utan skapades genom en långsam, organisk process. Att försöka urskilja dess ursprung blir ännu svårare av att de flesta inskriptioner från den tiden är på latin, det officiella administrativa språket.
Det äldsta skriftliga intyget om fornfranska är "eden från Strasbourg", ett dokument som undertecknades 842 av två av Karl den stores sonsöner. I dokumentet, som är på latin, anges de eder som var och en av sönerna talade ordagrant på de folkspråk som de talade dagligen: på franska, eller snarare på en tidig version av gammal franska (galloromanska) och gammal högtyska.
Dess språkliga släktskap med den senare äldre franskan är uppenbart, även i ett så litet urval. Fransk språkhistoria är verkligen intressant! Du som tar privatlektioner franska Stockholm har chans att lära dig mer.
De franska språken under medeltiden
Under de kapetianska kungarna i början av 900-talet var de romanska språken i Frankrike i stort sett etablerade. Langue d'Oc och Langue d'Oïl (baserat på deras ord för "ja") betraktas som olika språk, med ett annat språk som kallas Franco-Provençal och som talas i öster, ungefär där kungariket Burgund, säte för Nibelungen-sagan, hade blomstrat.
Dessutom talades bretonska i Bretagne och baskiska (arvtagare till det förromerska språket Aquitanien) i ett litet hörn i sydväst. Det burgundiska språket utvecklades senare till arpitan, som det finns flera dialekter av i Frankrike idag.
Riktiga vikingar plundrar Paris och talar franska
Under en tid på 900-talet talades ett skandinaviskt språk som kallades fornnordiska i Normandie, ett av de territorier som Karl III av Frankrike avträdde till vikingahövdingen Rollo. De assimilerade dock snart Langue d'Oïl och tog det med sig när de hundra år senare invaderade England.
Några fornnordiska ord (det finns mindre än 50) som har tagit sig in i modern fransk vokabulär är:
- Flâner, vandra, slöa.
- Turbot, piggvar
- Duvet, täcke
- Guichet, bås eller disk
Invasionen av fransktalande normander år 1066 är orsaken till att de engelska orden för tillagat kött skiljer sig från de engelska orden för levande djur (inkräktarna hade inte mycket att göra med djurhållning, vilket lämnades över till de saxiska bönderna): "beef" och bœuf har alltså samma grund, liksom "poultry" och poulet, "veal" och veau, "mutton" och mouton.
Langues d'Oc eller occitanska
Occitanska språket talades i södra Frankrike, i ett område som sträcker sig från nordvästra Spanien till norra Italien. Det omfattade Monaco och sträckte sig i norr till en bit norr om Limoges. Det var trubadurernas språk och var känt i hela det medeltida Europa. Eleanor av Akvitanien, mor till Richard Lejonhjärta, talade occitanska - liksom Dante, som ofta skrev på språket.
Språk i Oïl
Langue d'Oïl - oïl (weey) blev senare "oui" - talades i norra Frankrike, Nederländerna, Luxemburg och södra Belgien. Under medeltiden kallades språkets poeter för trouvères. I det område som är centrerat kring Paris utvecklades språket till modern franska. På andra håll i hexagonalen har många av de språk som talas i olika regioner i Frankrike härletts från langue d'Oïl - till exempel normandiska, picardiska, bérichoniska eller valloniska i Belgien.
Det franska språkets utveckling
Under århundradena efter medeltiden genomgick det franska språkets morfologi en rad förändringar.
Hundraårskriget, eller varför vi inte talar franska i Storbritannien
På kontinenten plågades renässansen av hundraårskriget - inte ett enskilt krig i sig utan en rad sammanhängande konflikter mellan England och Frankrike som ständigt förändrade kartan. I början av konflikten var båda parterna fransktalande, inklusive Edward III av England.
Efter nederlaget vid Agincourt 1415, som följdes fem år senare av undertecknandet av fördraget i Troyes, erkändes Englands kung Henrik V som arvtagare till Frankrikes tron.
Ironiskt nog var det han som införde engelskan som officiellt språk i England, vilket innebar slutet på den anglo-normandiska franskans regeringstid.
Spridningen av mellanfranska
Även om hundraårskriget i England slutade med att franskan försvann och det engelska språket fick en frammarsch, gynnade det i Frankrike spridningen av "françois", det språket som talades av Frankrikes kung - och en stor del av den franska armén. År 1492 utfärdade Karl VIII ett dekret som krävde att alla rättsliga ärenden skulle skötas antingen på mellanfranska eller på det "moderliga" (lokala) språket i stället för på latin.
Under denna tid av förvirring förändrades franskan enormt. Det förlorade de flesta av sina diftonger, vilket i huvudsak förändrade uttalet. Den franska stavningen ändrades också för att anpassa sig till dessa förändringar, bland annat genom att ibland lägga till ett tyst "h" i ord som börjar med "u" för att skilja dem från "v" (båda bokstäverna skrevs på samma sätt i den tidens skrift).
Den franska grammatiken förändrades också och förlorade många av de latinska deklinationerna, och den franska verbböjningen förenklades också (ja, du läste rätt, den var värre förr).
I och med religionskrigen och konflikten mellan den katolska monarkin och de protestantiska hugenotterna som avgjordes av Henrik IV och Ediktet av Nantes 1598 blev franskan ännu mer utbredd.
Lär dig mer om Frankrikes intressanta historia! Boka privatlektioner franska Göteborg idag.
År 1539 undertecknade François I förordningen från Villet-Cotterêts som gjorde franska till officiellt språk för alla juridiska dokument och kungliga dekret. Han skapade också det första förlaget som ägnade sig åt böcker inte bara på latin utan även på franska.
Kodifiering av det franska språket: Upplysningens tid
Standardisering och renodling av franskan...
År 1635 grundade kardinal de Richelieu Académie Française med uppgift att skapa en fransk ordbok och en grammatisk guide för franska och att "vårda" det franska språket. Detta innebar bland annat att "rena" franskan från vulgära uttryck, dialekter och jargong.
Dess ordbok publicerades 1694, men genom sina försök till "renhet" var den en dålig återspegling av konversationsfranska och klarade sig dåligt bredvid mer omfattande ordböcker som César-Pierre Richelets "Dictionnaire françois contenant les mots et les choses" från 1680 eller Antoine Furetières "Dictionnaire Universel" från 1690 (inte att förväxla med den stora franska uppslagsboken som redigerades av den berömde forskaren Denis Diderot).
Académie's franska grammatik tog lite längre tid. Den publicerades inte förrän 1935.
Ludvig XIV förstärkte franskan mot de regionala språken. Centraliseringen av solkungens hov i Versailles gjorde att franskan i hög grad blev aristokratins språk, och i diplomatiska kretsar blev det korrekt fransk etikett att kommunicera på franska, men i provinserna användes fortfarande de lokala dialekterna, eller "patois", i stor utsträckning.
... medan de fransktalande kolonierna ändrar den ytterligare.
I de nya franska kolonierna på 1600-talet var franska däremot det "lingua franca" som användes av de flesta av nybyggarna. Och under denna period då den franska monarkin strävade efter språklig enhet spred Quebec och de franska Antillerna det franska språket och den franska kulturen och tog de första stegen mot en egen version av språket - de kreoliska språken på de karibiska öarna höll också redan på att ta form.
Den andra kolonisationsvågen i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet och den efterföljande avkoloniseringen (inte alla tidigare kolonier blev franska medborgare) har ökat antalet fransktalande länder till nästan 30. I många av dem blandar man i en lokal form eller kreolspråk franskan med andra språkfamiljer för att skapa unika och färgstarka versioner av franskan.
Att döda "patois"
Även om den franska revolutionen dödade Ludvig XVI och förde fram Bourbon-dynastin, fortsatte solkungens politik att sträva efter att göra franska till det dominerande språket. Efter Bastiljen, genom skräckväldet, Napoleons kejsardöme, en återgång till monarkin, andra kejsardömet och tredje republiken förlorade det lokala "patoiset" alltmer mark under 1800-talet.
År 1880 förnyade utbildningsminister Jules Ferry det franska utbildningssystemet och gjorde grundskolan i Frankrike obligatorisk, gratis och icke-kyrklig - det vill säga fri från religion. Detta främjade ytterligare franskan till förmån för de lokala dialekterna. Barnen lärde sig franska i skolan och uppmuntrades att tala franska med sina barn.
Moderna influenser i det franska språket
Franskan har naturligtvis inte varit oförändrad sedan 1800-talet. Franska koloniala strävanden förde många nordafrikanska invandrare till Frankrike och franska soldater till Algeriet, Tunisien och Marocko. Även efter det algeriska kriget bor många algerier fortfarande i Frankrike och arabiskan har påverkat franskan för andra gången i dess historia. Det tog sig först in i det franska ordförrådet via spanskan i slutet av renässansen och nu smaksätter det främst fransk slang med ord som "toubib" (läkare) och "bled" (en liten by).
Och naturligtvis har engelskan, som ironiskt nog har ersatt franskan som "lingua franca", överlevt i "jogging", "week-end" och "chewing-gum" (för att inte tala om hela provinsen av internetförkortningar och -uttryck), trots förnyade försök att "skydda det franska språkets renhet" sedan 1990-talet.
Europeiska unionen uppmuntrar dock regionala språk och språklig mångfald, och flera patois har upplevt en språklig renässans.
Nu vet du alltså hur det språk som talas av så många kända fransmän har kommit till.
Tycker du om artikeln? Visa det gärna!
Loading...
Ger mig ett nytt perspektiv och nyfikenhet att veta mer- jättebra!
Hej Hasse,
Tack för din kommentar.
Vad roligt att du gillade artikeln!
Ha en bra dag,
Kajsa
Otroligt innehållsrikt dokument! Mycket intressant och lärorikt läsande.
Hej Karin,
Tack för det!
Mvh,
Kul och fin genomgång, pedagogiskt upplagt känns det som.
Tack Franck!
Det var kul att höra :)
Mvh,
Sandra