De största visionärerna inom den moderna filmen samlades kring ett etos - en filosofi som omfattade idén att en film är en direkt produkt av en persons vision: regissören. De förkastade också det som fram till dess hade betraktats som standardkost i fransk filmproduktion: litterära och historiska verk som representerade ett för länge sedan svunnet Frankrike.
Robert Bresson var en av de regissörer som stod för den största utvecklingen inom fransk film: La Nouvelle Vague - den nya vågen. Den franske filmskaparen Jean-Luc Godard, som kanske är en av de mest kända regissörerna i den rörelsen, förklarade att Bresson var rörelsen.
Robert Bresson är fransk film som Dostojevski är den ryska romanen och Mozart är tysk musik.
Jean-Luc Godard
Vi kommer att gå igenom några av de franska filmskapare som har betytt mest för filmvärlden.
François Truffaut (1932-1984)
François Truffaut var en fransk regissör, manusförfattare och filmkritiker. Han är mest känd för att vara en av ledarna för den franska Nya Vågen-rörelsen, som revolutionerade filmen under 1950- och 1960-talet.
Truffaut växte upp i en "ruffig" miljö och började tidigt att visa intresse för film. Han flydde från hemmet vid 13 års ålder och började arbeta som statist i olika filmer. Han började senare skriva inslag som filmkritiker i tidningen "Cahiers du Cinéma" och skrev flera artiklar som kritiserade den dåvarande franska filmen.
François Truffaut är mest känd för sin debutfilm De 400 slagen från 1959. Då var han endast 27 år gammal.
Truffauts viktigaste filmer är:
- Les Quatre Cents Coups (1959)
- Jules et Jim (1962)
- La Peau Douce (1964)
- Fahrenheit 451 (1966)
- La Mariée était en Noir (1967)
- L'Enfant sauvage (1970)
- Les Quatre Cents Coups, De 400 slagen är som sagt hans debutfilm och är en semi-autobiografisk berättelse om en pojke som flyr från ett svårt hem.
Kanske en privatlärare franska kan vara en stor tillgång för dig i att lära dig mer om Frankrike och dess kulturarv?
Truffaut har haft en stor inverkan på den franska filmkulturen genom att introducera en ny form av filmmakande, känd som Nya Vågen. Han och hans kollegor, inklusive Jean-Luc Godard och Claude Chabrol, ville skapa filmer som var mer verklighetstroget och autentiskt än den traditionella filmen.
De ville också ge unga regissörer möjlighet att göra sina filmer. Truffaut själv var en av de första regissörerna som filmade med en kamera som var lätt att hantera och som gjorde det möjligt för honom att fånga verkliga stämningar och miljöer.
Jules et Jim finns med i vår lista över de tio bästa franska filmerna.
Claude Chabrol (1930-2010)
Claude Chabrol var en fransk regissör, manusförfattare och filmkritiker som är en av de mest inflytelserika och hyllade regissörerna i den franska Nya Vågen-rörelsen. Han är mest känd för att ha skapat en rad kritikerrosade och komplexa thrillers. Hans filmer är ofta kända för att vara intellektuella och komplexa, med många olika teman och budskap.
Hans filmer är ofta kända för sin kritik mot det franska politiska systemet och det franska klassamhället, samt för att engagera sig i feministiska frågor. Några av hans mest viktiga och kritikerrosade filmer är Les Cousins från 1959, La Femme infidèle från 1969 och La Cérémonie från 1995.
Hans kritik var främst genom att skildra de mörka sidorna av det franska klassamhället och maktstrukturerna i det. Hans filmer är ofta kända för att vara kritiska mot det franska konservativa samhället och dess konventioner. Han använde ofta skildringar av korruption, otrohet och maktmissbruk för att visa hur dessa fenomen är en del av det franska samhället.
I hans filmer, ofta människor från högre klass står i kontrast till människor från lägre klass, och han visar hur detta skapar motsättningar och orättvisor i samhället. Chabrol också använder ofta kvinnors roll i samhället som en metod för att kritisera det patriarkala samhället.
Det är svårt att säga vilka tre filmer av Claude Chabrol som är hans viktigaste eftersom hans karriär sträckte sig över ett brett spektrum av filmer och han har gjort många hyllade och inflytelserika verk. Men några av hans mest viktiga och kritikerrosade filmer är följande:
- Les Cousins från 1959 - är en av Chabrols tidigaste filmer och är känd som en av de första filmerna i Nya Vågen-rörelsen. Filmen handlar om en ung man från en arbetarklassfamilj som flyttar till Paris för att studera och hans relation med sin rika kusin.
- La Femme infidèle från 1969 - är en annan av Chabrols kritikerrosade thrillers som handlar om en kvinnas otrohet och hur det påverkar hennes relation med sin man. Filmen är känd för att vara kritisk mot det franska samhället och dess konventioner och är också känd för att ha en stark feministisk agenda.
- La Cérémonie från 1995 - är en annan av Chabrols viktigaste filmer, och är en thriller som handlar om en relation mellan en rik kvinna och hennes förrädare tjänsteflicka. La Cérémonie från 1995 vann flera priser, bland annat på den prestigefulla filmfestivalen Cannes.
Jean-Luc Godard (1930-2022)
Jean-Luc Godard är en fransk regissör, manusförfattare och filmkritiker. Han är en av de mest inflytelserika och hyllade regissörerna i filmhistorien och är mest känd för att vara en av ledarna för den franska Nya Vågen-rörelsen. Godard växte upp i en kulturellt intresserad familj och visade tidigt intresse för film och litteratur.
Han började skriva som filmkritiker och blev senare en av grundarna av tidningen "Cahiers du Cinéma". Godards viktigaste filmer är À bout de souffle (1960), Pierrot le Fou (1965), Weekend (1967) och Numéro Deux (1975).
À bout de souffle har den svenska titeln Till sista andetaget och är hans debutfilm, och en av de viktigaste filmerna i Nya Vågen-rörelsen. Filmen handlar om en ung man som är på flykt från polisen och som försöker leva ett liv utanför samhällets normer. Filmen är känd för sin unika berättande stil och för att ha skapat en ny typ av filmhjälte.
Jean-Luc Godard är känd för att ha skapat unika och innovativa filmer med en ny berättande stil. Han är känd för att använda sig av ett brett spektrum av filmiska tekniker, inklusive brytningar i berättande, experimentella montage och användningen av "voice-over". Hans filmer är ofta kända för att vara intellektuella och komplexa, med många olika teman och budskap.
Jean-Luc Godard var även känd för att ha en stark politisk agenda i sina filmer. Han var tidigt aktiv i vänsterrörelsen och var en stark kritiker av kapitalismen och det konsumtionssamhälle som han ansåg var en del av det. Han kritiserade ofta det franska samhället och dess maktstrukturer, och hans filmer är ofta fyllda med kritik mot det franska politiska systemet och det franska klassamhället.
Godard är också känd för att ha engagerat sig i feministiska frågor och hans filmer är ofta fyllda med kritik mot det patriarkala samhället. Han har också kritiserat USA:s roll i världen och USA:s politik.
Vill du komma i kontakt med franska kurs stockholm? Superprof har handledare redo att ge dig den hjälp och stöttning du söker!
Jacques Tati (1907-1982)
Jacques Tati, han är en fransk regissör, skådespelare, manusförfattare och producent, mest känd för sina komedier och för att skapa karaktären Jour de Fête. Tati är också känd för sina visuellt imponerande och komplexa inspelningar och för att ha skapat filmer med ett starkt budskap om samhället och teknologin.
Tati debuterade som regissör 1948 med Jour de Fête och fortsatte sedan att göra filmer med Jour de Fête-karaktären, inklusive Mr. Hulot's Holiday (1953) och Mon Oncle (1958). Dessa filmer är kända för att vara kritiska mot det franska samhället och dess konventioner och är också kända för att ha en stark kritik mot teknologiska framsteg och modernisering.
Tati är också känd för att ha en unik och visuellt imponerande stil med komplexa och detaljerade inspelningar och för att ha skapat filmer med ett starkt budskap om samhället och teknologin.
Genom att plugga franska online kommer du att få en fördjupad förståelse för franska kulturens historia och avtryck i världen.
Eric Rohmer (1920-2010)
Rohmer är en fransk regissör, manusförfattare, producent och filmkritiker som var en del av den franska Nya vågen-rörelsen. Han är mest känd för sina filmer som ofta handlar om unga människors relationer och kärlek och är känd för sitt realistiska och naturalistiska filmskapande.
Rohmer började sin karriär som filmkritiker och skrev för tidningen "Cahiers du Cinéma" tillsammans med andra Nya Vågen-regissörer som François Truffaut och Jean-Luc Godard. Hans regidebut kom 1956 med Le Signe du Lion och han har sedan gjort ett flertal hyllade filmer som La Collectionneuse (1967), My Night at Maud's (1969) och Pauline at the Beach (1983).
Rohmers filmer är kända för att vara känslomässigt intensiva och för att skildra kärlek och relationer på ett realistiskt sätt. Hans filmer är ofta kända för att vara kritiska mot det franska samhället och dess konventioner och är också kända för att ha en stark feministisk agenda.
Rohmer är också känd för att ha en unik stil med långa dialoger och långsamma berättande som ibland kan kännas trög men också ger tid för karaktärerna att utvecklas.
Claire Denis (född 1946)
Claire Denis är en fransk filmskapare och regissör som har påverkat fransk film på många sätt. Hon föddes i Frankrike 1946 och började sin karriär som assistent till regissörer som Jacques Rivette och Wim Wenders. Hennes tidiga filmer, som Chocolat (1988) och Beau Travail (1999), har kritikerrosat för deras starka visuella stil och komplexa karaktärer.
Hennes senare filmer, som 35 Shots of Rum (2008) och Let the Sunshine In (2017), har också mottagits väl av kritiker och publik. Dessa filmer fokuserar på komplexa relationer och utforskar ämnen som ras, klass och kön.
Denis har också påverkat fransk film genom att ge plats åt svarta karaktärer och skildra deras erfarenheter på ett ärligt och omedelbart sätt. Hon har också varit en föregångare för kvinnliga filmskapare inom fransk film, och hennes arbete har inspirerat många kommande generationer av filmskapare.
Denis arbete har belönats med många priser, inklusive César Award for Best Director för Beau Travail. Hon är också den första kvinnliga regissören att få ett retrospektiv på New York Film Festival. Hennes filmografi är välrenommerat och har haft en stor inverkan på fransk film och filmindustrin som helhet.
Agnès Varda (1928-2019)
Agnès Varda var en fransk filmskapare och fotograf som var en av de viktigaste kvinnliga filmskaparna under den franska nya vågen. Hon regisserade många filmer under sin långa karriär, varav några av hennes mest kända är Cléo från 5 till 7 (1962), Mur murs (1981) och Efterskörd (2000).
Varda myntade begreppet "cinécriture" (från franskans "écriture" = skrift, skrivande) för att beskriva sitt arbete som regissör, ett ord som hon menade innefattar alla de kreativa processer som leder fram till själva filmen, oavsett om den har ett manus eller ej.
Varda var känd för att undersöka kvinnors liv och erfarenheter i sina filmer, och hennes verk har ofta varit föregångare för feministisk film. Hennes filmer fokuserade på att uppnå dokumentär realism, ta upp kvinnofrågor och andra sociala kommentarer med en distinkt experimentell stil.
Vill du lära dig mer om franska filmskapare kan du gå en franska kurs Uppsala.
Céline Sciamma (född 1978)
Céline Sciamma är en fransk filmskapare och manusförfattare som föddes 1979 i Nantes, Frankrike. Hon började sin karriär som manusförfattare för teater och film innan hon gick vidare till att regissera egna filmer. Sciamma är känd för att skapa starka kvinnliga karaktärer och fokusera på kvinnors erfarenheter och relationer i hennes filmer.
Hennes debutfilm Water Lilies från 2007 handlar om en grupp tonårsflickor och deras relationer med varandra och med pojkar. Filmen vann pris på flera festivaler och etablerade Sciamma som en lovande ny talang inom fransk film. Hennes andra film Tomboy från 2011, handlar om en ung flicka som försöker passa in i en pojkgrupp och utforskar sin könsidentitet. Filmen vann pris för bästa film på flera internationella festivaler.
Sciamma har sedan dess regisserat flera framgångsrika filmer som Girlhood från 2014, som följer en ung svart tonåring i ett förorter i Paris och hennes relationer med vänner och familj, och Portrait of a Lady on Fire från 2019, en historisk kärlekshistoria mellan två kvinnor.
Filmen utspelar sig på slutet av 1700-talet undervisar Marianne, en målare, i en konstklass i Frankrike. En av hennes elever frågar henne om en av hennes målningar som Marianne kallar "Portrait de la jeune fille en feu". Filmen handlar sedan om hur porträttet kom till, om hur hon träffade kvinnan som porträtteras och man får följa hur deras kärlek till varandra uppstod.
Portrait of a Lady on Fire har fått hyllningar från en bred publik. På recensionssajten "Rotten Tomatoes" har filmen fått ett genomsnittligt betyg på 9/10, vilket är väldigt högt. Webbplatsens kritiska konsensus lyder: "Portrait of a Lady on Fire är ett unikt och rikt tidstypiskt verk, och hittar ett gripande, tankeväckande drama i en kraftfullt spelad romans."
Sciamma har påverkat fransk film genom att skapa starka kvinnliga karaktärer och fokusera på kvinnors erfarenheter och relationer. Detta är ett tips för dig som går franska kurs Göteborg. Hennes filmer har också belyst frågor kring könsidentitet och ras. Sciamma har också skapat en plattform för kvinnliga regissörer inom fransk film genom att själv vara en framgångsrik kvinnlig regissör och genom att ge möjligheter till andra kvinnliga regissörer att samarbeta med henne på hennes filmer.
Mia Hansen-Løve (1981)
Mia Hansen-Løve är en fransk filmskapare som föddes i Paris 1981. Hon började sin karriär som skådespelerska innan hon började regissera filmer. Hennes debutfilm Tout est pardonné"(Allt är förlåtet) vann priset för bästa debutfilm vid Cannes Filmfestival 2007. Hansen-Løve är känd för att skapa starka kvinnliga karaktärer och för att behandla ämnen som familj, kärlek och växande upp i hennes filmer.
Hansen-Løve viktigaste filmer inkluderar Tout est pardonné, Le père de mes enfants (Pappan till mina barn) och Eden. Le père de mes enfants är en berättelse om en filmproducent som plötsligt dör, och hur hans familj kämpar med att ta hand om hans affärsverksamhet. Eden är en musikalisk film som följer en ung musiker under hans resa från att bilda en elektronisk musikgrupp till att slå igenom på den internationella scenen.
Som filmskapare har Hansen-Løve påverkat fransk film genom att skapa starka och komplexa kvinnliga karaktärer och genom att behandla ämnen som är viktiga för unga människor i Frankrike. Hennes filmer är också kända för att vara välregisserade och välskrivna, och har fått mycket positiv kritik från både publik och kritiker.
Alice Diop (född 1979)
Alice Diop föddes 1979 i Aulnay-sous-Bois, dotter till senegalesiska föräldrar, och växte upp i bostadsprojektet Cité des 3000 i Aulnay-sous-Bois nära Paris. På universitetet började hon studera historia och studerade sedan sociologi i Évry för att få sin DESS-examen.
Femton år efter att hon lämnat Aulnay-sous-Bois återvände hon för att filma den kulturella mångfalden i det område där hon växte upp för sin första dokumentär La Tour du monde.
Hon har framförallt fortsatt som dokumentärskapare men har även regisserat långfilmen Saint Omer som gavs ut 2022. Det är Diops första långfilm. I filmen är Rama (Kagame) en gravid ung romanförfattare som deltar i rättegången mot Laurence Coly (Malanda), en senegalesisk kvinna som anklagas för att ha mördat sitt 15 månader gamla barn genom att lämna henne på en strand för att svepas med av tidvattnet.
Filmen bygger på det franska rättsfallet från 2016 med Fabienne Kabou, som dömdes för samma brott. Diop närvarade vid Kabous rättegång.
Lista på Diops filmer:
- La Tour du monde (2005) - dokumentärfilm
- Clichy pour l'exemple (2005) - dokumentärfilm
- Les Sénégalaises et la sénégauloise (2007) - dokumentärfilm
- La mort de Danton (2011) - dokumentärfilm
- La permanence (2016) - dokumentärfilm
- Vers la tendresse (2016) - dokumentärfilm
- Nous (2020) - dokumentärfilm
- Saint Omer (2022) - långfilm
Lika väl som filmen behöver skapare behöver den duktiga skådespelare. Du kan läsa om Frankrikes största skådespelare här.
Tycker du om artikeln? Visa det gärna!
Loading...
