Det bästa med musik finns inte i noterna.
Gustav Mahler
Musik är inte bara det som låter sig skrivas ned i noter. Även de känslor som musikerna låter flyta in i sitt spel hör till och ger oss en intensiv upplevelse. Detta gäller naturligtvis särskilt för improvisationen.
För att kunna improvisera måste man känna till och kunna spela tonarterna. Men även långt innan du börjar med det kan tonarterna hjälpa dig att lära dig gitarrspel: Du lär känna ditt greppbräde, förstår hur ackord är uppbyggda och kan använda dem som tekniska fingerövningar.
Om du alltså undrar: "Var finns tonerna på gitarren?", kan du lära dig det med detta. Jag ger dig här en översikt över gitarrens tonarter.
Att förstå tonarter: Grundläggande kunskap
När du känner till tonarterna blir det lättare att förstå varför en melodi använder vissa toner, hur ackord är uppbyggda och slutligen även vilka ackord som passar särskilt bra tillsammans. De utgör grunden för att förstå och kunna tillämpa harmonilära.
Musikteorin är för musikanter ett utomordentligt användbart hjälpmedel för att lära sig förstå sitt instrument och hur musik fungerar. Om du till exempel vill improvisera på gitarr kommer du först att bestämma tonarten för stycket och sedan välja ut de tonarter som passar till ackorden. Därmed har du ett urval av toner till förfogande som garanterat kommer att passa.
En tonart är en följd av toner som är ordnade efter tonhöjd. Varje typ av tonart följer ett bestämt mönster som utgör dess klangkaraktär.
Med lite övning kommer du så småningom att kunna detta utan att behöva tänka så mycket. Ju tidigare du börjar öva tonarter på gitarr, desto lättare blir det för dig att även tillämpa dem i ditt spel och göra dem intressanta.
Att bara memorera tonarterna kan visa sig vara ganska torrt, tråkigt och framför allt ineffektivt. Den goda nyheten är: det är inte alls nödvändigt att plugga varje enskild tonart. Snarare handlar det om att förstå hur de bildas. Konceptet kan sedan överföras till andra tonarter.
Det första steget består i att känna till intervallen. Begreppet "intervall" betyder ordagrant översatt "mellanrum" och betecknar inom musiken tonavståndet mellan två toner.
Vårt västerländska tonsystem består endast av 12 olika toner. Dessa upprepas sedan, högre eller lägre, oändligt och alltid i samma ordningsföljd. Mellan dessa enskilda toner ligger vardera ett tonavstånd på en halvton. Varje intervallnamn är kopplat till ett bestämt antal halvtoner.
- ren prim (r1): 0 halvtonssteg (identisk med utgångston)
- liten sekund (l2): 1 halvton
- stor sekund (s2): 2 halvtoner
- liten ters (l3): 3 halvtoner
- stor ters (s3): 4 halvtoner
- ren kvart (r4): 5 halvtoner
- övermatig kvart / förminskad kvint (ö4 / f5): 6 halvtoner
- ren kvint (r5): 7 halvtoner
- liten sext (l6): 8 halvtoner
- stor sext (s6): 9 halvtoner
- liten septim (l7): 10 halvtoner
- stor septim (s7): 11 halvtoner
- ren oktav (r8): 12 halvtoner
Det kan förekomma att intervall anges utan tilläggen stor, liten, ren etc. Vilket intervall som exakt avses framgår då av sammanhanget (t.ex.: när man talar om moll menas en liten ters, i dur en stor). Det kommer du att förstå bättre när du har läst igenom följande avsnitt om de olika tonarterna och deras egenskaper.
I notskriften noteras sju toner utan förtecken (# eller b). Det handlar om tonerna från C-dur tonarten. Alla övriga toner framställs genom att man höjer en ton med ett # med en halvton eller sänker med ett b med en halvton.
Den kromatiska skalan på gitarr
Den kromatiska skalan består av 12 olika toner som ligger en halvtonssteg ifrån varandra. Det är alltså, förenklat sagt, alla toner inom en oktav.
Eftersom alla toner förekommer i den kromatiska skalan är den atonal - den är varken dur eller moll. Du kan börja den från vilken ton som helst och behöver inte förändra någonting alls.
Du får en kromatisk skala på gitarren genom att på en sträng helt enkelt alltid gå ett band framåt tills du har kommit till den 13:e tonen (oktaven till starttonen).
Så spelar du durskalan på gitarr
De kanske mest kända och mest använda skalorna är durskalan som består av sju toner. Den hör till de första som man lär sig i gitarrundervisning och från den kan man härleda många andra tonarter. Ju bättre du förstår den, desto lättare blir det för dig att sedan lära sig de andra.
För att förstå durskalan hjälper det att titta på ett pianoklaviatur. De vita tangenterna är tonerna i C-dur skalan. Om du vet att alla tangenter på ett piano (oavsett om de är svarta eller vita) ligger en halvton ifrån varandra, kan du redan nu på ett ögonblick se en struktur.
Om du känner till strukturen för durskalan behöver du inte lära dig varje enskild tonart utantill. Du kan själv tillämpa mönstret utifrån vilken grundton (tonika) som helst:
- I till II: helt tonsteg (helt ton)
- II till III: helt tonsteg
- III till IV: halvt tonsteg (halvton)
- IV till V: helt tonsteg
- V till VI: helt tonsteg
- VI till VII: helt tonsteg
- VII till I: halvt tonsteg
För gitarrister är det enklare att komma ihåg strukturen som siffror:
1 = halvt tonsteg, 2 = helt tonsteg.
Då vet man direkt hur många band (grepp) tonerna ligger ifrån varandra när man spelar skalan på en sträng:
2–2–1–2–2–2–1
Om det känns knepigt att lära dig på egen hand kan du ta hjälp av gitarr lektioner Stockholm eller på någon annan plats i landet!
Mollskalan på gitarr
Mollskalorna är vid sidan av durskalorna de andra viktiga skalorna i vårt tonsystem.
Varje durtonart har en parallell molltonart som använder samma toner. Du får mollskalan genom att börja spela på den sjätte tonen i durskalan.
Därigenom förskjuts halvtonsstegen och skalan låter annorlunda; något mörkare eller sorgligare. För att snabbt kunna känna igen om det handlar om moll eller dur måste du titta på den tredje tonen i en skala.
Om den är en stor ters (fyra halvtoner/två heltoner) högre än grundtonen handlar det om dur. En mollskala på gitarren och även annars känner du igen på att intervallet (avståndet) mellan första och tredje tonen är en liten ters (tre halvtoner).
Den andra hälften av mollskalorna kan förändras så att det finns tre olika varianter: den naturliga, den harmoniska och den melodiska mollskalan.
Den naturliga mollskalan
Den naturliga mollskalan är enklast att lära sig. Den består av samma toner som den parallella durskalan och börjar på dess sjätte ton. Den sjätte tonen i en C-dur tonart är A. Det betyder att a-moll skalan precis som C-dur inte har några förtecken och ser följaktligen ut så här: A H C D E F G A.
Strukturen som du kan komma ihåg för att överföra till alla andra naturliga mollskalor ser ut så här:
- I till II: Helton
- II till III: Halvton
- III till IV: Helton
- IV till V: Helton
- V till VI: Halvton
- VI till VII: Helton
- VII till I: Helton
Om du vill spela den på en enskild sträng på din gitarr kan du också komma ihåg denna formel: 2-1-2-2-1-2-2.
Om du precis har börjat spela gitarr är det här en bra skala för att värma upp och arbeta med improvisation, om du behöver kan du ta hjälp av gitarrlektioner för att utvecklas snabbare.
Den harmoniska mollskalan
Till skillnad från durskalan slutar den naturliga mollskalan med ett heltonssteg. Därför har man inte känslan av att "komma fram". Här kommer den harmoniska mollskalan in i bilden.
Septimen (den sjunde tonen) höjs, vilket, liksom i dur, skapar en ledton:
- I till II: Helton
- II till III: Halvton
- III till IV: Helton
- IV till V: Helton
- V till VI: Halvton
- VI till VII: liten ters (3 halvtoner)
- VII till I: Halvton
På en gitarrsträng spelar du den harmoniska mollskalan så här: 2-1-2-2-1-3-1
Melodiska mollskalan
Nu har vi visserligen en ledton, men det hela låter något ovant på grund av den lilla tersen mellan sjätte och sjunde tonen. Den melodiska mollskalan behåller den höjda sjunde graden och höjer även den sjätte graden, så att skalan återigen bara består av hel- och halvtonssteg:
- I till II: Helton
- II till III: Halvton
- III till IV: Helton
- IV till V: Helton
- V till VI: Helton
- VI till VII: Helton
- VII till I: Halvton
Utifrån de första tre tonerna kan vi tydligt känna igen att det fortfarande handlar om en mollskala. Från mitten och uppåt låter den sedan precis som en durskala: 2-1-2-2-2-2-1
Normalt spelar man skalor alltid en gång uppåt och sedan nedåt igen, utan att förändra något. Den melodiska mollskalan är i detta avseende ett undantag: den spelas bara uppåt. Nedåt växlar man i regel tillbaka till naturlig moll.
Du kan också börja med den lilla naturliga skalan och ändra både den sjätte och sjunde tonen. För att verkligen behärska de tre mollskalorna rekommenderas det att du lär dig att transponera dem.
Den pentatoniska skalan på gitarr
De pentatoniska skalorna används i många musikstilar för improvisation; oavsett om du vill spela rock, blues eller jazz kommer du att stöta på den då och då.
Som namnet antyder består den av fem olika toner. Även den pentatonisk skalan finns i dur och moll. Om inget annat nämns avses oftast mollskalan, som används oftare.
För att få en pentatonisk skala på gitarren måste du, oavsett om det är dur eller moll, ta bort halvtonsstegen. Det betyder för C-dur och a-moll att tonerna F och H faller bort och skalorna ser ut så här:
- C-dur: C D E G A C
- I till II: Helton
- II till III: Helton
- III till IV: liten ters (tre halvtoner)
- IV till V: Helton
- V till I: liten ters (tre halvtoner)
- a-moll: A C D E G A
- I till II: liten ters (tre halvtoner)
- II till III: Helton
- III till IV: Helton
- IV till V: liten ters (tre halvtoner)
- V till I: Helton
Även denna struktur kan du överföra till alla andra tonarter, utan att behöva lära dig allt utantill enskilt. Spelat på en enskild sträng ser det ut så här: 2-2-3-2-3 (dur); 3-2-2-3-2 (moll).
När du börjar öva de pentatoniska skalorna kan du problemfritt öva dur och moll samtidigt. Eftersom de båda parallella skalorna innehåller samma toner kan du använda samma fingersättningar. Du behöver bara koncentrera dig lite för att börja och sluta på rätt ton.
Hur kan man komma ihåg skalorna på gitarr?
För att förstå hur skalor är uppbyggda är det bra att först spela dem på bara en sträng. Det är en bra övning för att komma igång, men för att faktiskt spela gitarr är det inte särskilt praktiskt. Som du kanske redan vet förekommer nästan alla toner på gitarren två eller till och med tre gånger. För att kunna spela flyt och tillämpa alla tekniska finesser, som pull-off, hammer-on eller slide, måste man kunna spela varje skala över hela greppbrädet.
För att förstå denna princip måste man först förstå hur stora tonavstånden mellan de enskilda strängarna är. Förutom ett undantag är gitarrsträngarna stämda i kvarter. Det betyder att mellan en sträng och näst högre är tonavståndet 5 halvtoner (eller 2 heltoner + 1 halvton). Bara från G till H (tredje nedre till andra nedre strängen) är det en stor ters (alltså 2 heltoner, respektive 4 halvtoner).
Hur spelas nu ett hel- eller halvtonssteg från en sträng till nästa?
När man vill spela en hel skala i ett läge (utan att flytta grepphandens på greppbrädet) spelar man vardera två till tre toner på en sträng och växlar sedan till nästa. Ett hjälpmedel för att komma ihåg skalorna i varje läge är CAGED-systemet.
Att lära sig skalor med CAGED-systemet
CAGED-systemet baseras på ackordgrepp som du som gitarrnybörjare kommer att lära dig tidigt: de öppna C-, A-, G-, E- och D-ackorden. Dessa ackord är treklanger; det betyder att de är sammansatta av grundtonen, tersen och kvinten från motsvarande skala.
När man arbetar med CAGED-systemet visualiserar man nu exakt dessa grepp och lägger till de saknade tonerna från skalan:
Dessa mönster, eller greppmönster, låter sig nu flyttas över hela greppbrädet. Punkten med 1:an är alltid grundtonen i ackordet. Om du alltså vill spela en C-dur skala på gitarren lägger du ett av mönstren på greppbrädet så att 1:an hamnar på ett C. Du behöver bara följa greppmönstret så har du spelat den önskade skalan.
Mönstren är per tonart också alltid ordnade i samma följd. A-formen kommer alltid att ligga mellan C- och G-formen.
I början kommer du att använda detta system för att komma ihåg durskalorna och dur-pentatoniken. Senare kan det också hjälpa dig att lära dig fler skalor. Du kan nämligen lika bra tillämpa det på de naturliga mollskalorna. Som redan nämnts har varje durtonart en parallell molltonart som består av exakt samma toner.
För att nu överföra CAGED-greppmönstren till moll behöver man bara veta att den 6:e tonen i en durskala är den första i den parallella molltonarten. Vi behöver alltså för varje mönster bara anpassa numreringen och har redan greppmönster för mollskalorna i alla lägen:
Three-Notes-per-String Pattern (3 NPS)
Ett annat ofta använt greppmönster för att öva sjutonskalor är Three-Notes-per-String Pattern (tre toner per sträng). Här kommer du att behöva sträcka dina fingrar lite mer och kan frigöra dig från spelet i bara ett läge, som du övat med CAGED. 3 NPS-mönstren förbereder dig för horisontellt spel över hela greppbrädet.
Även dessa mönster låter sig igen helt enkelt överföras till mollskalorna, om man har förstått att man alltid måste börja dem på den 6:e tonen i parallella durskalan. Känns det knepigt så kan gitarrlektioner Åkersberga eller en annan stad vara ett alternativ!
Tips för att lära sig skalorna på gitarr
I början kan det verka något förvirrande att skalorna på gitarren kan spelas på många olika sätt. De olika typerna av greppmönster är inte heller de universallösningar som de ofta utmålas som. De kan dock avsevärt underlätta din start med övningen.
Ta dig inte för mycket på en gång. Stanna först vid en metod och öva den grundligt i alla tonarter. När du känner dig säker på den kan du ta till dig en andra. Försök med tiden också att koppla ihop olika koncept med varandra så att du steg för steg kan erövra hela greppbrädet. För att spela ett intressant och omväxlande solo kommer du till slut inte att koncentrera dig på bara en enda möjlighet.
Spela inte heller skalorna bara mekaniskt, utan var medveten om vad du gör. Att lära sig handlar framför allt om att förstå. Många musiknybörjare har stor rädsla för teorin. Man känner sig påmind om skolan och tror att man uppmanas till torrt utantillinlärande, medan man ju bara vill göra musik.
Inom musikteorin kommer man dock inte särskilt långt genom bara utantillinlärning och återgivning. Det handlar om att förstå de grundläggande strukturerna. När det väl är klarat kommer allt annat (nästan) av sig själv. Du kommer då att mycket snabbt kunna kategorisera och bearbeta ny information och kan därmed lättare komma ihåg den.
Den högsta läreffekten uppnår man när man ger hjärnan chansen att lära på olika nivåer. Varje människa har olika styrkor; vissa lär sig mer visuellt, andra genom logisk förståelse, tredje mer motoriskt eller akustiskt. Även om vi alla har vårt "favoritlärssätt" är vår hjärna ändå alltid öppen för de andra också. När vi kombinerar dem uppstår automatiskt kopplingar som kan spara oss en viss mängd lärarbete.
- logiskt: lär dig inte varje enskild skala utantill, utan förstå hur de är uppbyggda; sätt dig in i intervall och kvintcirkeln; förstå hur ackord bildas, då kan du själv härleda dem
- visuellt: arbeta med bilder som visuellt framställer skalorna; titta på greppbrädediagram och känna igen återkommande strukturer
- akustiskt: lyssna noga när du spelar skalor och gör gehörsövningar; så lär du dig att känna igen intervall och tonarter på gehör
- motoriskt: öva skalorna om och om igen på gitarren, först långsamt, sedan snabbare; dina fingrar blir därigenom rörligare och vet till slut nästan av sig själva vilken rörelse de ska utföra för att spela ett visst intervall
Var tålmodig med dig själv. Allt detta lär man sig inte inom en timme. Din hjärna behöver regelbundna upprepningar över en längre tid och även pauser för att bearbeta det inlärda.
Tycker du om artikeln? Visa det gärna!
Loading...
