Du har varit i Tyskland ett tag nu: du kan redan många tyska substantiv, du kan beställa kaffe, fråga efter vägen och småprata med de människor du möter. Det är en fantastisk början, men om du verkligen vill lära dig flytande tyska och lära känna lokalbefolkningen är det dags att vidareutveckla dina kunskaper.
Först och främst måste du lära dig att föra en konversation. För att göra detta är det viktigt att veta hur man strukturerar en mening på tyska. Det vill säga, hur den tyska meningsbyggnaden ser ut. Och det är där som denna artikel kommer in i bilden!
Det tyska språkets ordföljd kan verkligen ställa till den för en. Faktum är att tyskans ordföljd är mer komplicerad än svenskans och det beror bland annat på att tyskan har fyra olika kasus. Man brukar säga att svenskan endast har två (medan vissa hävdar att vi inte har några alls).
Men de goda nyheterna är att den tyska meningsbyggnaden följer ett tydligt regelverk. Verbens position är en av de enklare reglerna att förstå sig på i tysk grammatik.
I den här artikeln ska vi titta närmare på hur man bildar korrekta tyska meningar med rätt ordföljd. När du väl fått bättre koll på hur ordföljden ska se ut så kan du lära dig mer om tyskans artiklar. Det är viktigt att ha koll på dem för att bygga grammatiskt korrekt meningar.
Enklare meningar: subjekt- predikat-objekt
En vanlig tysk mening följer vanligtvis mönstret subjekt - predikat - objekt. Vad gäller ordföljden för enklare meningar så kommer därför subjektet först, sedan verbet och sedan alla andra element. Till exempel:
- "Ich liebe dich."
Eller
- "Er arbeitet zu Hause."
Det tyska verbet är vanligtvis den andra satsdelen i en tysk mening. Men när det kommer till sammansatta verb hamnar den andra delen av verbet i slutet av meningen, medan den första delen blir kvar på andra plats i meningen.
När vi säger"på andra plats" menar vi meningens andra satsdel. Observera att det inte nödvändigtvis är det andra ordet i meningen. I den nedanstående meningen är exempelvis subjektet "den lilla flickan" (vilket är tre ord) och verbet "går" kommer hamnar på andra plats i meningen - även är det fjärde ordet.
"Das kleine Mädchen geht in die Schule." (Den lilla flickan går till skolan).
Löst sammansatta verb i tyskan
Löst sammansatta verb (eller delbara verb, som de också kallas) ska stå sist i verbfrasen (exempelvis i förflutet participium, separerbara prefix, infinitiv). Detta medan det konjugerade verbet blir kvar på andra plats. Man delar alltså upp verbet.
Ta en titt på dessa exempel.
- "Das kleine Mädchen kommt in der Schule an."
- "Das kleine Mädchen wird heute in die Schule gehen."
Ordet "kleine" (liten) är ett tyskt adjektiv. Du kan läsa mer om hur tyska adjektiv böjs här.
Tyska meningar börjar dessvärre ofta med något annat än subjektet, oftast av stilistiska skäl. Verbet kan endast föregå av en enda satsdel, men den satsdelen kan som tidigare nämnt bestå av mer än ett ord. I sådana fall står verbet på andra plats, men subjektet följer verbet direkt:
- "Jetzt kommt das kleine Mädchen nach Hause."
- "Vor zwei Tagen ist sie gar nicht in die Schule gegangen."
Vill du verkligen komma igång med språkstudierna rekommenderar vi en tyska kurs Malmö.
Tyskans ordföljd: Verbet är alltid den andra satsdelen
Oavsett vilken satsdel som inleder en tysk deklarativ mening (dvs. ett påstående) så är verbet alltid den andra satsdelen. Om det är något du ska lägga på minnet vad gäller tysk meningsbyggnad så är det att subjektet antingen står först eller omedelbart efter verbet. Om subjektet inte är den första satsdelen i meningen, det vill säga.
Detta är en enkel och användbar regel: i ett påstående hamnar verbet alltid på andra plats. Det finns dock vissa undantag från denna regel. Undantagen gäller för interjektioner, utrop, egennamn och vissa adverbial som vanligtvis separeras med ett kommatecken.
Kanske tyska kurs distans kan hjälpa dig förstå och applicera de grammatiska reglerna i språket?
Här är några exempel:
- "Nein, das kleine Mädchen geht heute nicht in die Schule."
- "Lisa, es wird heute nicht regnen."
- "Wie gesagt, das kann ich heute nicht mehr schaffen"
I frågesatser står predikatet vanligtvis i början av meningen. Om frågan inleds med ett frågeord hamnar predikatet efter frågeordet. Frågeord är till exempel "warum" (varför), "wann" (när) eller "wie" (hur).
- Gehst Du in die Schule?
- Wann gehst Du in die Schule?
I bisatser kommer verbet alltid sist. Kom ihåg att du även behöver fokusera på att utveckla ditt ordförråd för att kunna skapa ordentligt tyska meningar. Du kan bland annat utöka ditt ordförråd genom att öva in flera olika tyska substantiv.
Tyska bisatser
En bisats är den del av en mening som inte kan stå för sig själv. Om det finns en bisats sägs en mening alltså ha två delar. En bisats är beroende av den andra delen av meningen, det vill säga, huvudsatsen.
Bisatser har något mer komplicerade regler för ordföljden. En bisats inleds ofta med en underordnad konjunktion som dass, ob, weil eller wenn (att, om, eftersom, om). Eller - om det gäller relativa satser - med ett relativt pronomen som den, der, die, welche (t.ex han, hon, det vilken).
Det böjda verbet placeras i slutet av bisats. Här är några exempel på tyska bisatser:
- „Ich weiß nicht, wann die Schule morgen anfängt.”
- "Als ich rausging, bemerkte ich sofort die klirrende Kälte."
- „Es gibt eine Umleitung, weil die Straße repariert wird."
- "Das ist der Hund, den wir gestern gesehen haben."
Du kan också välja att gå en språkkurs tyska för att bättre och enklare lära dig språket.
Ordningsföljd: bisatser först, verb sist.
Som du kan se slutar en bisats alltid med det verb som böjs. Bisatser skiljs alltid från huvudsatsen med ett kommatecken, oavsett om bisatsen kommer före eller efter huvudsatsen. De andra delarna av meningen - såsom plats, tid och sätt - faller in i vanlig ordning.
Det enda du måste komma ihåg är att när en mening börjar med en bisats (som i det exempel 2 här ovanför) måste det allra första ordet efter kommat (före huvudsatsen) vara verbet. I exemplet ovan var verbet "bemerkte" alltså det första ordet.
En annan typ av bisats är den relativa satsen, som inleds med ett relativt pronomen. Relativsatser och underordnade satser har samma ordföljd i tyska. Exempel 4 i meningarna ovanför är faktiskt en relativ sats. En relativsats identifierar ytterligare en person eller sak i huvudsatsen.
Det finns flera olika tempus i det tyska språket. Generellt sett håller man sig till samma tempus-form genom hela meningen, oavsett om det finns både en huvudsats och en bisats eller inte.
Konjunktioner
Det finns olika typer av konjunktioner som har olika effekter på meningen.
Underordnande konjunktioner
En viktig aspekt av bisatser är de så kallade underordnade. Underordnande konjunktioner har till uppgift att förbinda en huvudsats med en bisats. De placerar då det första verbet i meningen i slutet av meningen, vilket kan förvirra de som lär sig tyska.
Det böjda verbet måste stå i slutet av den sats som de följande underordnade konjunktionerna introducerar. Var uppmärksam så att du inte förväxlar underordnande konjunktioner som "bis", "seit" och "während" med deras andra användningsområden som prepositioner i tyskan.
Ordet "als" används exempelvis också i jämförelser, så som i "größer als" (större än). I sådana fall är det inte en underordnad konjunktion. Det gäller att tänka på sammanhanget när dessa ord förekommer i en mening.
De vanligaste underordnande konjunktionerna är während, bis, als, wenn, da, weil, ob, obwohl och dass, men det finns många fler:
- bevor - före
- damit - så att
- falls - om
- indem - av
- nachdem - efter
- obgleich - även om
- obschon - även om
- seit/seitdem - sedan
- sobald - så snart som möjligt
- sodass / so dass - så att
- solang(e) - så länge som
- trotzdem - trots/ändå
- wenn - om
Några exempel:
- Ich mag ihn nicht, weil er so ein blöder Angeber ist. (Jag tycker inte om honom eftersom han är en sådan dum uppblåst person)
- Ruf mich bitte an, sobald Du zu Hause bist. (Vänligen ring mig så snart du kommer hem)
- Ich frühstücke, bevor ich in die Schule gehe. (Jag äter frukost innan jag går till skolan)
Observera: Frågeord som wann, wer, wie och wo (när, vem, hur, var) kan också användas som underordnande konjunktioner:
- Ich weiß nicht, wann er nach Hause kommt. (Jag vet inte när han kommer hem)
- Ich habe nicht gesehen, wer das war. (Jag såg inte vem det var)
- Woher weißt Du, wie ich mich fühle? (Hur vet du hur jag känner mig?)
- Hast Du ihr gesagt, wo Du wohnst? (Berättade du var du bor?)
Ett tips på en annan metod för att lära sig de underordnande konjunktionerna är att lära sig de som INTE är underordnande: de är betydligt färre. Som du kanske märkt innehåller våra exempel-meningar olika tyska pronomen: vi förklarar hur tyska pronomen används i olika kasus här.
Tyskans meningsbyggnad: Samordnande konjunktioner
Samordnade konjunktioner binder ihop två delar - två huvudsatser eller likvärdiga satser - men de har ingen inverkan på ordföljden. Exempel på samordnande konjunktionerna är:
- aber - denn
- denn - eftersom
- entweder/oder - antingen/eller
- weder/noch - varken/inte heller
- und - och
Några exempelmeningar är:
- Ich laufe los und werfe den Ball - Jag springer och kastar bollen.
- Ich kann nicht gut sprechen, aber ich verstehe ziemlich gut - Jag kan inte tala så bra, men jag förstår ganska bra.
- Entweder gehe ich jetzt nach Hause, oder ich trinke noch einen Kaffee - Antingen går jag hem nu eller så tar jag en kaffe till.
- Ich bin müde, denn ich habe letzte Nacht nicht viel geschlafen - Jag är trött eftersom jag inte har sovit så mycket i natt.
Anmäl dig till en tyska kurs Göteborg och få hjälp med att tackla grammatiken.
Modala verb
Det finns många anledningar till varför ett verb måste stå i slutet av meningen. En av dessa orsaker är de så kallade modala verben. På tyska är det vanligtvis lätt att känna igen verben i infinitiv. Det finns några som "sammeln" (samla) och "segeln" (segla) som är lite annorlunda, men de flesta verb slutar på -en i infinitiv:
laufen - springa, gehen -gå, sagen - säga, singen - sjunga, lieben - älska, och så vidare.
Modala verb är en vanlig typ av så kallade hjälpverb, så som orden "müssen", "können", "sollen", "wollen"...(måste, kan, få/bör, vill). När du använder ett modalt verb står det andra verbet i meningen alltid i infinitiv och i slutet av meningen. Det kan kännas onaturligt att placera verbet i infinitiv i slutet av meningen, men det är så det är:
- "Müssen wir wirklich auf diese langweilige Party gehen?"
Relativa satser
En relativsats står alltid i relation till något som tillkännages i huvudsatsen. När en relativsats innehåller två olika verb hamnar det verb som står längst bak i meningen, alltid i den andra delen av satsen. Det första verbet står kvar i sin normala position.
På tyska står verbet i slutet av varje bisats:
- Es kommt auch mein Freund, der so lustig ist - Min vän som är så rolig kommer också.
- Das ist das Buch, das ich am besten finde - Det där är den bok som jag tycker bäst om.
- Ich finde es hilfreich, wenn wir zusammen lernen - Jag tycker att det är hjälpsamt när vi lär oss tillsammans.
- Ich möchte nur Mitarbeiter in meinem Café haben, die richtig guten Kaffee machen können - Jag vill bara ha personal som kan göra riktigt bra kaffe på mitt café.
Så där, nu är vi klara!
Nu är du väl rustad vad gäller meningsbyggnad och ordföljd på tyska och kan gå vidare med nästa steg. Du hittar allt du behöver veta i vår tyska-guide.
Det allra viktigaste är att du lyssnar på, läser och talar så mycket tyska som möjligt. På så vis kommer du göra stora framsteg - och det snabbt.
Tycker du om artikeln? Visa det gärna!
Loading...
Tack för en mycket användbar sammanfattning! Den fungerar för såväl nybörjare som repetition av de viktigaste sambanden för de som behöver.