Om du inte är född och uppvuxen i Mexiko kommer det förmodligen vara svårt för dig att till fullo förstå vad som skiljer de olika traditionella mexikanska rätterna från rätter inspirerade av det mexikanska köket.
I Storbritannien har det indiska burrito-märket Wrapchic till och med gjort linjen ännu suddigare genom att blanda smaker från den indiska subkontinenten med traditionella inslag från det mexikanska köket.
Texmex är inte heller att betrakta som traditionell mexikansk gastronomi eftersom det i huvudsak är den amerikaniserade versionen av mexikansk mat, med många ingredienser som inte är hemmahörande i Mexikos regioner, så som till exempel riven ost.
Även vetemjölstortillas är att föredra norr om gränsen men användes även i den norra delen av Mexiko, och man kan hävda att det inte är traditionellt eftersom det från början importerades av de spanska kolonierna.
Mexikansk mat, med rötter i mesoamerikanska traditioner, har funnits i mer än 9 000 år. Maya- och aztekernas dieter, före ankomsten av de spanska conquistadorerna, hävdas av vissa för att vara det riktiga, äkta traditionella mexikanska köket.
Bland de 32 delstaterna i Mexiko anses de södra regionerna i landet vara de som höll hårdast på den traditionella matlagningen. Spanskt engagemang och koloniseringar var inte mindre i den här delen av landet, men avståndet till gränsen mellan USA och Mexiko har på något sätt lyckats hålla tusentals år gamla traditioner vid liv.
En del basföda är typisk för hela landet och kan spåras tillbaka till etableringen av det aztekiska imperiet av Mexica (folket i Mexikos dal). Sådana ingredienser inkluderar majs, bönor, squash, amaranth, chia, avokado, tomater, tomatillos, kakao, vanilj, agave, kalkon, spirulina, sötpotatis, kaktus och chilipeppar. Men Mexikos regionalism och mångfald av olika grupper av ursprungsbefolkning som bor i landet, var källan till det stora utbudet av rätter och smaktillsatser som utgör vad de flesta idag anser vara traditionell mexikansk mat.
Majs: hörnstenen i mexikansk tradition
Det mexikanska köket skulle helt enkelt inte vara vad det är idag utan denna enda ingrediens: majs. De tidigaste bevisen på odlandet av den höga stjälkväxten har hittats i Balsas River Valley i södra centrala Mexiko. Historiker uppskattade att ursprungsbefolkningen började odla den för cirka 9 000 år sedan.
Från Mexiko spreds sedan majs över hela Sydamerika. Genom en noggrann urvalsprocess förvandlade Maya och aztekerna den vilda växten, som vanligtvis bara producerade en enda en-tums kolv per planta, till de höga skrymmande växter som vi känner till idag.
Idag är majs den enskilt största typ av spannmål som produceras på planeten med mer än 1 miljard ton producerat år 2017. Ännu viktigare i vårt fall, så är det huvudingrediensen i många mexikanska rätter.
Till exempel är tortillas, som ofta görs med majsmjöl, en del av varje måltid i Mexiko. Många andra rätter som majsbröd, tamales, atole, tostadas, gorditas, quesedillas, chilaquiles, enchiladas, chalupas, tacos, korgtacos och tortillachips är alla gjorda av majs. Kolla in utbudet av matlagningskurser Malmö via Superprof och boka några lektioner för att lära dig laga dessa ovanstående rätter.
Majs är inte bara vördad och äts i Mexiko, den konsumeras även i form av en dryck som kallas atole. Denna traditionella dryck dateras till den mesoamerikanska perioden i Mexiko och är gjord av varm majs, masa (majsmjöl som har behandlats genom nixtamalisering), rörsocker, kanel, vanilj och choklad eller frukt. Denna varma dryck är särskilt populär under julhelgen och konsumeras ofta under frukosten.
Vikten av majs för infödda amerikaner går tillbaka till Mayafolket som trodde att gudarna skapade människan med hjälp av majs. Även om de flesta mexikaner beskriver sig själva som katoliker (~83%), är många traditionella religiösa övertygelser och seder fortfarande vanliga i pueblos (byar), och mexikaner firar majsens dag varje år.
Guacamole
Ingen vet riktigt när guacamole först uppfanns. Något som man dock vet är att spanjorer som landade i Centralamerika i början av 1500-talet serverades en maträtt gjord av avokado, tomater och chili, alla inhemska ingredienser som finns i regionen.
Idag använder de flesta guacamolerecept även koriander och lime, ytterligare två inhemska ingredienser. Dock är avokadon som används för att förbereda kanske hela världens favotitdipp, en annan art än den som aztekerna använde.
Tack vare guacamole har avokadoförsäljningen i USA skjutit i höjden de senaste åren. Bara senaste Super Bowl konsumerades det över 5,5 miljoner kilo avokado i form av guacamole. Namnet på denna typiska mexikanska maträtt betyder faktiskt bara avokado ("guaca") och sås ("mole").
Se Superprofs utbud av matlagningskurser Stockholm och hitta en privatlärare som kan hjälpa dig laga den bästa guacamolen!
Mole, Mole, Mole
På tal om mole, så används denna term också för att beskriva en rad traditionella såser som hållits vid liv från generation till generation. Det finns ett brett utbud av mexikanska moles och de utgör alla basen för många regionala, traditionella kök. Två olika stater kämpar för att få rättigheterna att skryta om molens uppfinningar: Puebla och Oaxaca, båda lokaliserade i den södra delen av Mexiko.
Mole Poblano är förmodligen en av de mest kända moles som finns och hyllas ofta som den mest typiska rätten i det mexikanska köket. Denna mole kommer från Puebla och består av cirka 20 ingredienser, men de två allra viktigaste är chilipeppar och choklad.
Choklad används för att mjuka upp chilins hetta och även om den inte dominerar den övergripande smaken av såsen så bidrar den med att ge såsen dess karaktäristiska mörka färg. Mole Poblano serveras vanligtvis med köttbitar vid speciella tillfällen som bröllop, födelsedagar, dop och under julen. Det är också en av de speciella godsakerna som konsumeras under Cinco de Mayo, en viktig fest i Puebla.
Oaxaca, den andra staten som gör anspråk på att äga mole, kallas också för "de sju moles land"; mole negro, Colorado, Amarillo, Verde, chichilo, coloradito och macha manteles. Mole Negro är favorit molen i Oaxaca, och den är ännu mörkare än den som tillverkas i Puebla.
Den må använda liknande ingredienser som Mole Poblano, men det som gör Mole Negro unik är genom att använda piper auritum (hoja santa), en aromatisk ört med ursprung i regionen. Dessa beskrivs ofta av kockar som de mest komplexa och svåra moles att göra.
Har du svårt att få till en perfekt mole negro kan du boka en matlagningskurs Göteborg och få hjälp av en expert.
Pozole: en helig soppa
Eftersom den var gjord av majs var Pozole reserverad för speciella tillfällen av azteker och infödda mesoamerikanska. Man har även trott att denna soppa gjord av hominy (bearbetad torkad majskärna) var reserverad för mänskliga offerritualer.
Det är inget så dystert idag, eftersom denna soppa idag mestadels serveras under festliga tillfällen som Mexikos självständighetsdag eller nyårsdagen. Det finns tre varianter av soppan som görs på traditionellt vis:
- Vit Pozole som inte använder någon salsa.
- Grön Pozole som använder en sås gjord av tomatillos, epazote, koriander, jalapenos eller pepitas.
- Röd Pozole som använder en sås gjord på chili, inklusive guajillo, piquin eller ancho.
Pozole serveras vanligtvis med en rad tillbehör (hackad lök, strimlad sallad, skivad rädisa, kål, avokado, lime, oregano, tostadas, chicharrones eller chili) som alla kan lägga till eller inte efter smak.
Familj, festivaler och mat
Den viktigaste delen av traditionell mexikansk mat är den roll den spelar i det mexikanska samhället, från hemlagad familjemiddag som vanligtvis tillagas av kvinnorna, till gatumatkulturen och de många festivaler som äger rum under hela året. Bönor, tortillas, soppa, buljonger och fräcka kötträtter utgör hjärtat av alla traditionella hemlagade måltider.
Många unika rätter serveras och äts endast under festivaler. Till exempel säljs Rosca de Reyes (som betyder kungens ring) under Three King-festivalen (det spanska namnet på trettondagshelgen). Eftersom det är ett kristet firande uppmärksammades inte denna tradition av de infödda mesoamerikanerna.
Men, då de flesta mexikaner är inbitna katoliker, är traditionen mycket populär och kräver att den som hittat figuren av Jesusbarnet i fruktkakan ska vara värd för en fest på Kyrkmässodagen och servera gästerna med tamales och atole.
Den mest firade högtiden är dock utan tvekan Dia de Muertos (de dödas dag). Firandet observerades redan innan spanjorernas ankomst på 1500-talet. Aztekerna firade sina döda i slutet av sommaren under en hel månad där offergåvor och böner riktades till Lady of the Dead.
När kristna missionärer introducerade de infödda för katolicismen flyttades denna heliga dag den 2a november till att följa Alla helgons dag. Den resulterande högtiden är ett synkretiskt firande som innehåller delar av både förcolombianskt arv och kristen tro.
Den här dagen är också ett bra tillfälle att bjuda på några av de bästa traditionella mexikanska maträtterna, men även ett bra tillfälle att bara umgås. Kvinnor samlas ofta per stadsdel eller by och lagar en enorm mängd tamales.
Tamales betyder "inlindad" och det beskriver denna rätt korrekt så den består av majsdel (eller masa) och lite ister av matfett insvept i majsskal eller, i vissa delar av Mexiko, i bananblad.
Azteker brukade fylla tamales med flamingo, groda eller kanin men nuförtiden föredrar mexikanerna mindre exotiskt kött som fläsk, kyckling eller salsa eller mole. Under de dödas högtid används tamales både som offergåva och tröstmat.
Pan de Muerto (de dödas bröd) är en sötsmakande rulle, dekorerad med benformade bitar som ska påminna oss om våra avlidna nära och kära. Vanligtvis är de toppade med socker. I vissa regioner i Mexiko kan dessa bullar ätas i veckor eller till och med månader innan själva Dia de Muertos.
Det är summan av alla dessa kulinariska traditioner sammanflätade med både förcolombianska kulturer som har observerats i årtusenden av infödda central- och sydamerikaner. Tillsammans med olika seder och matlagningstekniker som importerats av europeerna, har de givit mexikansk mat den status som ett immateriellt kulturarv av UNESCO.
Tycker du om artikeln? Visa det gärna!
Loading...
Bra artikel!