Oavsett om det är på gamla byggnader, i filmtitlar eller på klockor – romerska siffror finns överallt omkring oss än idag. Men vad döljer sig bakom de mystiska symbolerna som X, L eller M? Det romerska talsystemet utvecklades för över 2000 år sedan och följer helt egna regler – utan noll, men med spännande logik.
Hos oss får du lära dig hur de gamla romarna räknade med bara sju tecken, hur man läser, skriver och omvandlar romerska siffror på rätt sätt – och vad vi fortfarande kan lära oss av dem idag.
Har du redan koll på de andra antika räknesystemen, eller behöver du läsa på?
Det romerska talsystemet
Liksom andra forntida civilisationer använde romarna ett talsystem som fungerade helt utan arabiska siffror. Istället använde de sju romerska tecken för att skriva vilket tal som helst. Värdet bestämdes genom kombination och ordning av dessa tecken – som adderades eller subtraherades beroende på deras position i texten.
Hur skriver man romerska siffror
| Romersk siffra | Arabiskt tal | Latinskt namn |
|---|---|---|
| I | 1 | unus |
| V | 5 | quinque |
| X | 10 | decem |
| L | 50 | quinquaginta |
| C | 100 | centum |
| D | 500 | quingenti |
| M | 1000 | mille |
Dessa siffror kunde användas genom upprepning och kombination i en siffertext. Således ger ”III” siffran 3 – helt enkelt tre ettor adderade. Och ”IX” betyder 9, eftersom man subtraherar 1 (I) från 10 (X) – det mindre talet står till vänster om det större taltecknet.
De exakta ursprungen till tecknen är inte helt klarlagda, men många forskare antar att de härstammar från snitttecken eller tidiga symboler. Vissa symboler kommer direkt från det latinska alfabetet, andra utvecklades från äldre talsystem, till exempel det etruskiska.
Varför finns det inget tecken för noll?
Romarna kände inte till något tal för ”noll”. Noll som tal utvecklades först mycket senare i det arabiska talsystemet. Därför finns det inget romerskt tecken för noll, och även komplexa räkneoperationer var svåra att uttrycka i det romerska systemet. Trots detta kunde romarna med sitt system lösa många praktiska uppgifter i vardagen – från att räkna och datera till bokföring.
Har du någonsin undrat hur det gamla egyptiska talsystemet fungerade?
Hur fungerar systemet? De viktigaste reglerna
Det romerska talsystemet fungerar helt annorlunda än det arabiska talsystem som vi använder i vardagen idag. Istället för att baseras på siffror baseras det på fasta tecken som kombineras genom addition och subtraktion.
Additionsregel
Om ett mindre tecken står till höger om ett större tecken, läggs värdena ihop.
Exempel
VI = 5 + 1 = 6
Detta är den vanligaste regeln i det romerska systemet.
Fler exempel
- XV = 10 + 5 = 15
- LXX = 50 + 10 + 10 = 70
Subtraktionsregel
Om ett mindre tecken står till vänster om ett större tecken subtraheras det.
Exempel:
IX = 10 − 1 = 9
Endast vissa siffror får användas subtraktivt:
- I endast före V (5) och X (10)
- X endast före L (50) och C (100)
- C endast före D (500) och M (1000)
Exempel:
- IV = 4 (5 − 1)
- XL = 40 (50 − 10)
- CM = 900 (1000 − 100)
Det får aldrig skrivas mer än tre identiska tecken efter varandra. Istället för IIII skriver man alltså korrekt IV.
Fem siffror (V, L, D) får inte användas subtraktivt!
❌ VX = 5 före 10? Fel!
✅ IX = 9 är korrekt.
Inget tecken för noll: Romarna kände inte till siffran 0 – begreppet noll utvecklades först senare i det arabiska talsystemet. Istället användes ofta det latinska ordet nullus (ingen) i texter.
Hos oss kan du också lära dig mer om siffror i det gamla Kina.
Omvandla siffror: romerska till arabiska och tvärtom
Om du vill omvandla ett romerskt tal till ett arabiskt tal behöver du framför allt två grundläggande regler: addition och subtraktion. Det är viktigt att läsa tecknen från vänster till höger och jämföra värdena med varandra. Om en mindre siffra står framför en större, subtraherar du – annars adderar du helt enkelt. På så sätt kan du steg för steg bestämma det korrekta värdet av siffran.
Exempel: XLII
X = 10, L = 50 → X står framför ett större tecken → subtrahera → 50 − 10 = 40
I + I → lägg ihop → 1 + 1
Resultat: 40 + 2 = 42
Exempel: MCMLIV
M = 1000, CM = 900, L = 50, IV = 4
Resultat: 1000 + 900 + 50 + 4 = 1954
För att omvandla ett arabiskt tal till det romerska talsystemet är det bra att börja med det största möjliga romerska tecknet. Sedan drar du successivt bort lämpliga värden och ersätter dem med motsvarande siffror. På så sätt sätts ett romerskt tal ihop som ett pussel. Ju oftare du övar, desto lättare blir det – och med en miniräknare eller ett onlineverktyg kan du direkt kontrollera din lösning!
Exempel: 1988
M = 1000
CM = 900
LXXX = 80
VIII = 8
→ MCMLXXXVIII
Här har vi listat romerska och arabiska siffror från 1 till 50:
| Arabiskt tal | Romerskt tal |
|---|---|
| 1 | I |
| 2 | II |
| 3 | III |
| 4 | IV |
| 5 | V |
| 6 | VI |
| 7 | VII |
| 8 | VIII |
| 9 | IX |
| 10 | X |
| 11 | XI |
| 12 | XII |
| 13 | XIII |
| 14 | XIV |
| 15 | XV |
| 16 | XVI |
| 17 | XVII |
| 18 | XVIII |
| 19 | XIX |
| 20 | XX |
| 21 | XXI |
| 22 | XXII |
| 23 | XXIII |
| 24 | XXIV |
| 25 | XXV |
| 26 | XXVI |
| 27 | XXVII |
| 28 | XXVIII |
| 29 | XXIX |
| 30 | XXX |
| 31 | XXXI |
| 32 | XXXII |
| 33 | XXXIII |
| 34 | XXXIV |
| 35 | XXXV |
| 36 | XXXVI |
| 37 | XXXVII |
| 38 | XXXVIII |
| 39 | XXXIX |
| 40 | XL |
| 41 | XLI |
| 42 | XLII |
| 43 | XLIII |
| 44 | XLIV |
| 45 | XLV |
| 46 | XLVI |
| 47 | XLVII |
| 48 | XLVIII |
| 49 | XLIX |
| 50 | L |
Historien om det romerska talsystemet
Det romerska talsystemet har sitt ursprung långt före det romerska riket – nämligen hos etruskerna och i den västgrekiska skrifttraditionen. Redan på 500-talet f.Kr. använde etruskerna siffror som liknade de romerska. De ristade in siffrorna i träpinnar eller stenar – därav kommer för övrigt ordet ”kerbzeichen” (risttecken).
Med Romarrikets uppgångstandardiserades systemet successivt. Romarna övertog några av dessa bokstavsformer och anpassade dem efter sina behov. De klassiska siffrorna uppstod: I, V, X, L, C, D och senare även M. Dessa användes för räkning inom administration, militär, byggnadskonstruktion och för att datera dokument. Särskilt inom arkitekturen finns många romerska siffror, till exempel för att markera byggnadsfaser eller i inskriptioner.
500-talet f.Kr.
Ursprung
Ursprung hos etruskerna och övertagande av västgrekiska siffror.
ca 300 f.Kr.
Officiellt räknesystem
Utveckling till officiellt räknesystem i Romerska republiken.
100-talet e.Kr.
Spridning
Spridning i vardagslivet, förvaltning, militär, arkitektur
4–500-talet e.Kr.
Standardsystem
Användning som standardsystem i hela Romarriket
ca 800–1200 e.Kr.
Införande av ”M”
Införande av ”M” för 1000 under medeltiden, subtraktionsregler förfinas
från ca 1200 e.Kr.
Arabiska talsystemet införs
Ersätts av det arabiska talsystemet i Europa
fram till idag
Användning
Användning i klockor, årtal, filmtitlar, indelningar och typografi
Under medeltiden utvecklades systemet vidare. Så blev M för 1000 – en förkortning av det latinska ordet ”mille”. Samtidigt ändrades skrivsättet: istället för att upprepa samma tecken fyra gånger (t.ex. IIII) började man använda subtraktionsregeln (t.ex. IV).
Från och med 1300-talet ersatte det arabiska talsystemet det romerska – det var enklare, bättre anpassat för matematik och möjliggjorde räkning med noll.
Idag möter vi romerska siffror främst inom typografin: som kapitelnummer, på urtavlor, i filmtitlar, i årtal på byggnader eller i Super Bowl-nummer. De används ofta online eller i texter när man vill skapa ett elegant eller klassiskt intryck.
Har du någonsin undrat hur det babyloniska talsystemet fungerar?
Hur använde romarna sina siffror i vardagen?
Romerska siffror var allestädes närvarande för människorna i Romarriket. De ristades in på byggnader och gravstenar för att ange datum som byggår eller ämbetsperioder. Inom arkitekturen hjälpte de till att markera pelare, våningar eller planer.
I den romerska kalendern räknades månaderna på ett annat sätt – till exempel som åtta dagar före mars, inte som idag med löpande siffror. Dessa siffror förekom också i officiella texter, på mynt och i inskriptioner för att lära ut romersk matematik.
De romerska siffrorna var ett viktigt verktyg – inte bara för räkneövningar, utan också för att visa makt och ordning. Än idag används de gärna för att framställa speciella händelser på ett klassiskt och stilfullt sätt.
Siffror på latin: grundtal och ordningstal
Förutom det välkända talsystemet med bokstäver – alltså I, V, X, L, C, D, M – kände romarna också till siffror (numeralia) för att uttrycka mängder och ordningsföljder i tal och skrift.
Dessa talord kompletterade det romerska talsystemet, som främst användes för inskriptioner, datumangivelser eller uppräkningar.
Medan siffror som IV eller XII snarare användes symboliskt eller matematiskt (t.ex. på byggnader eller i tidsangivelser), användes talord i språkligt sammanhang – till exempel i avtal, lagtexter eller vardagliga samtal. Det betyder att siffror användes för att återge tal, medan talord användes för att beskriva mängder och ordningar i latinska texter.
De latinska talorden delas in i två kategorier:
Cardinalia (grundtal) – för att ange mängder:
t. ex. unus, duo, tres (ett, två, tre)
Liber cum septem sigillis est.
(En bok med sju sigill.)
Ordinalia (ordningsord) – för att ange en ordning:
t. ex. primus, secundus, tertius (den första, andra, tredje)
Caligula tertius princeps Romanus erat.
(Caligula var den tredje romerske kejsaren.)
Intressant: Dessa talord fungerar som adjektiv, deklineras och anpassas grammatiskt efter referensordet. De användes inte som alternativ utan som komplement till talsystemet – och visar hur mångsidigt och genomtänkt romarnas talförståelse var. På så sätt förenas matematik, språk och kultur i ett fascinerande helhetssystem.
Tycker du om artikeln? Visa det gärna!
Loading...
