Boogie-woogie är en betydelsefull pianostil som utvecklades i afroamerikanska musikmiljöer i USA kring slutet av 1800-talet och början av 1900-talet och som fortfarande spelas idag. På musikhistoriens tidslinje placeras den mellan blues och rock ’n’ roll. En viktig föregångare är barrelhouse-pianot, en rytmisk och kraftfull form av bluespiano.
Barrelhouse-pianot förknippas med enkla krogar och dansställen, så kallade juke joints eller barrelhouses, som var viktiga mötesplatser i afroamerikanska samhällen. Pianisterna underhöll gästerna med rytmiskt och dansant spel. Ur sådana musikmiljöer utvecklades de återkommande basmönster som blev typiska för boogie-woogie.
Då krävdes det verkligen att du var din egen orkester, och hade ett stadigt beat med en vänsterhand som en V8-motor!
Robert Wells
Boogie-woogie är en vidareutveckling av detta, som kännetecknas av en rullande baslinje och ett tydligt rytmiskt driv. Med höger hand spelas ofta korta, snabba riff med förslagstoner och tremolon, alltså snabba upprepningar eller växlingar mellan toner. Stilen förknippas ofta med ett högt tempo, men det är framför allt vänsterhandens återkommande basmönster som kännetecknar den.
Förutom bluesen är även jazzen nära släkt med boogie-woogie. Pianostilar som ragtime och stride-piano har flera gemensamma drag med boogie-woogie, även om deras rytmik och vänsterhandsmönster skiljer sig åt.
Vill du börja med fler enkla melodier? Upptäck även våra pianolåtar som passar nybörjare.
Vad kännetecknar boogie-woogie-pianomusiken?
Boogie-woogie känns lätt igen på de återkommande basfigurerna. Under ett stycke spelas ofta samma mönster över de olika ackorden. Ackordföljden följer vanligtvis bluesschemat. Kännetecknande är också det rytmiska drivet samt riffen och licksen i höger hand, alltså korta musikaliska fraser. Blue notes, som är typiska för bluesen, och små utsmyckningar bidrar till klangen.
Boogie-woogie förknippas ofta med glädje och dans, men blues kan också vara livlig och snabb. Namnets ursprung är inte helt klarlagt. Det finns flera förklaringar som kopplar ordet till dans, fester eller afrikanska språk.
År 1928 spelade Clarence ”Pinetop” Smith in Pinetop’s Boogie Woogie, där han uppmanar sin publik att dansa. Inspelningen bidrog till att göra namnet känt, men själva stilen är äldre. Till de tidiga pionjärerna hör bland andra Jimmy Yancey, Hersal Thomas, Meade ”Lux” Lewis och Albert Ammons.
Andra kända pianister från boogiens tidiga år, som du kan lyssna på för inspiration, är bland andra Pete Johnson, Cripple Clarence Lofton, Cow Cow Davenport, Montana Taylor, Romeo Nelson, Charlie Spand, Speckled Red och Gene Rodgers.
Även om boogie-woogie framför allt förknippas med solopiano, har det alltid funnits musiker som spelar stilen tillsammans med andra instrument eller lägger till sång.
Om du skapar lite omväxling när du lär dig piano kan övningen bli mer stimulerande. En regelbunden övningsrutin för piano hjälper dig att planera vad du vill träna på.
Hur spelar man boogie-woogie-musik på piano?
Nybörjare kan ibland avskräckas av det höga tempot. Det behöver inte vara så. Den som vill lära sig spela boogie-woogie på piano kan göra det även utan mycket tidigare erfarenhet. I ett första steg handlar det om att förstå vad som kännetecknar stilen och hur styckena är uppbyggda. Med övningar där du först ägnar dig åt vänster och höger hand separat kan du som nybörjare steg för steg arbeta dig fram till det typiska boogie-ljudet.
Börja gärna öva boogie-woogie utan sustainpedal. Då blir det lättare att höra om basens toner och rytm är tydliga. Pedalen förlänger tonernas klang och kan få ett snabbt komp att flyta ihop om den hålls nere för länge. När grunderna sitter kan du experimentera med sparsam pedal efter behov.
Lyssna på Johan Blohm för inspiration och lägg märke till hur vänsterhandens återkommande basmönster driver musiken framåt.
Boogie-woogie spelas ofta med swing eller shuffle. Det innebär att åttondelarna inte fördelas jämnt, utan får en lång–kort-känsla. För att öva rytmen kan du ta hjälp av en metronom och tänka att varje slag delas i tre lika delar. Den första tonen varar i två trioldelar och den andra i en, utan paus mellan tonerna.
Kan du redan läsa noter? Då kan du även träna på att spela direkt från notbladet, så kallat bladspel.
Mönster och ackordföljder i boogien: vänsterhandens uppgift
Om du redan har kommit i kontakt med blues kommer boogiens ackordföljder att kännas bekanta. Boogie-woogie har nära band till bluesen och använder ofta samma harmoniska grund. Många boogie-stycken bygger på tre ackord, vanligtvis ordnade enligt ett tolvtaktsschema.
I den vanliga tolvtaktsformen används durtreklanger på första, fjärde och femte skalsteget, ofta utökade med en liten septima. I C blir ackorden C7, F7 och G7. Hur ackorden och takterna ordnas kan du läsa i vår guide till att spela blues på piano.
Boogie-stilen kallas ibland även eight to the bar. Benämningen syftar på att kompet ofta innehåller åtta åttondelar per takt i fyrfjärdedelstakt. Vänster hand kan spela enskilda toner, tonpar eller oktaver i återkommande mönster. Dessa mönster bildar den typiska baslinjen.
Ett sätt att skapa ett typiskt komp är att spela grundtonen på varje åttondel och samtidigt växla mellan kvinten, den stora sexten och den lilla septiman. I det första notexemplet spelas varje tonpar två gånger, i ordningen kvint–sext–septima–sext. Över C blir det C–G, C–A, C–B♭ och C–A.
I en annan, lite enklare variant spelar vi kvinten och sexten omväxlande på taktslagen och grundtonen på åttondelen mellan dem. Över C blir tonföljden G–C–A–C, som sedan upprepas.
Vill du använda basmönstren i fler låtar? Läs också om att ackompanjera fritt på piano.
Om du är nybörjare på piano och tycker det är svårt att hålla åttondelspulsen genom tolv takter, kan du i den första varianten först öva med fjärdedelsnoter för att lära dig tonföljden. När du känner dig lite säkrare kan du spela hela ackordet med höger hand på varje takts första slag.
Öva händerna var för sig i ett lugnt tempo. Lägg sedan ihop dem och höj tempot först när du kan behålla en stadig puls utan att spänna händerna.
Bluesskala, blue notes och utsmyckningar: Det här gör höger hand
När boogie-woogie spelas som solopiano står en enda person för både den rytmiska och harmoniska grunden och melodilinjen. Din högra hand kommer alltså också att ha en hel del att göra.
En bra utgångspunkt för en boogie-melodi är den mollbaserade bluesskalan, som består av sex toner. Grunden är mollpentatoniken, som utökas med den förminskade kvinten. I C blir tonerna C–E♭–F–G♭–G–B♭.
Till det typiska blues- och boogie-ljudet hör också så kallade blue notes, framför allt nyanser kring tersen, kvinten och septiman. Tonhöjden kan böjas eller varieras och behöver inte sammanfalla exakt med pianots tangenter. På gitarr kan sådana nyanser skapas genom att böja strängarna, medan pianister får närma sig dem på andra sätt.
Ett sätt är att spela två närliggande toner kort efter varandra. Det korta anslaget av en ton strax före nästa kallas en förslagston. Du kan exempelvis snabbt spela E♭ före E över ett C7-ackord. Det efterliknar en del av bluesens uttryck, även om pianots tonhöjder är fasta.
Vi lägger inte till förslagstoner slumpmässigt. Utgå från ackorden och bluesskalan och lyssna på hur tonerna fungerar tillsammans. Bilden visar exempel på tonmaterial som kan användas i boogie-woogie i C.
Vi använder dels dominantseptimackord, alltså durackord med en liten septima, dels bluesskalan som bygger på mollpentatoniken. Genom att kombinera den lilla och stora tersen samt den förminskade och rena kvinten skapas den spänning som är typisk för blues. I C finns också tonen B i G7-ackordet och B♭ i bluesskalan. Här används B för tonen som även kallas H i svensk och tysk tradition; B♭ är sänkt B, även kallat Bess.
Ta dig inte an för mycket i början. Om du har ett stabilt komp i vänster hand kan du redan med några få toner i höger hand få ett bra boogie-ljud. Du behöver inte heller spela åttondelar oavbrutet med höger hand. Lägg in pauser och håll enstaka toner lite längre. Variationen ger ditt spel karaktär.
Så snart du har samlat på dig lite erfarenhet och känner dig säkrare kan du börja öva in olika licks, alltså korta musikaliska fraser. Dessa kan du sedan använda om och om igen i dina improvisationer.
Vill du spela lätt boogie-woogie på piano? Börja med ett av basmönstren ovan och två eller tre toner ur bluesskalan. När händerna samarbetar kan du lägga till fler toner och variera rytmen.
Sammanfatta med AI:
Gillar du artikeln? Visa det gärna!
Loading...
