Vilka är världens mest kända operasångare?

De bästa tillgängliga lärarna i sång

Nu kör vi!

Faustina Bordoni (1697-1781)

Enligt hennes samtida hade hon en av sin tids vackraste röster och var känd för sin andningskontroll, sin dramatiska talang och sin fysiska skönhet. Den italienska mezzosopranen Faustina Bordoni var en av de första primadonnorna.

Faustina Bordoni föddes den 30 mars 1697 i Venedig i en adlig venetiansk familj och studerade sång för Michelangelo Gasparini tack vare sina två beskyddare Alessandro och Benedetto Marcello.

Oljeporträtt av operasångerskan Faustina Bordoni.

År 1716 väckte hon sensation vid sin debut i Venedig, på Teatro San Giovanni Grisostomo, i Ariodante av Carlo Francesco Pollarolo. År 1722 var hon så berömd i Italien att en medalj präglades i Neapel till hennes ära. År 1723 uppträdde hon för första gången i München i Griselda av Pietro Torri. Efter att ha hört henne på Wiens hovopera 1724 engagerade Händel henne för att sjunga Roxana i sin opera Alessandro, som framfördes av hans eget sällskap på King's Theatre i London 1726.

Francesca Cuzzoni (1698-1770)

Francesca Cuzzoni var en italiensk sopran, född omkring 1698 i Parma, i hertigdömet med samma namn, och död 1770 i Bologna, i den påvliga staten. Cuzzoni studerade opera för Francesco Lanzi och debuterade i Parma 1716. Hon sjöng för första gången i Venedig 1718, då hon tolkade rollen som Dalinda i "Ariodante" av Carlo Francesco Pollarolo.

Hennes första framträdande på Londons scen 1723 var som Teofane i "Ottone" av Georg Friedrich Händel, framförd av kompositörens eget kompani. Det var i den engelska huvudstaden som hon gav sina bästa prestationer och utmärkte sig i de många roller som Händel komponerade för henne: Kleopatra (Giulio Cesare), Asteria (Tamerlano), titelrollen i Rodelinda, Antigona (Admeto).

Vill du bli operasångare så som Cuzzoni borde du verkligen ta stöd av en sångpedagog! Det kommer att göra stor skillnad!

Carlo Broschi "Farinelli" (1705-1782)

Carlo fördes till Neapel omkring 1714-1715. Carlo Broschi kastrerades som pojke för att hans vackra röst skulle bevaras. Han sändes till ett musikkonservatorium särskilt avsett för kastrater. Där fick pojkarna röstträning, komponeringslektioner och möjligheten att improvisera, något som publiken uppskattade. Han tog artistnamnet Farinelli efter en italiensk magistrat.

Oljeporträtt av operasångaren Carlo Broschi senare kallad Farinelli (1705-1782).

Han antogs till det prestigefyllda Conservatorio dei Poveri di Gesù Cristo och undervisades av Nicola Porpora, den absoluta mästaren bland de stora kastraterna i Neapel. Hans far, Salvatore, innehade feodala administrativa ämbeten; han var en musikälskare som bestämde sig för att göra sina två söner till konstnärer; den äldre, Riccardo, som kompositör, och den yngre, Carlo, som sångare.

Maestro utvecklade hos sin elev en fantastisk sopranröst, som dock kunde nå mezzo-djup (Leonardo Vinci lät honom sjunka ner till C2, en mörk ton för en vit röst), och tvärtom kunde nå C5 (mot-C) i vokaler, vilket gav Farinellis röst ett exceptionellt omfång på tre oktaver. Han togs under beskydd av en rik napolitansk domarfamilj vid namn Farina och antog artistnamnet Farinelli som en hyllning till sina beskyddare.

Adelina Patti (1843-1919)

Adelina Patti uppträdde för första gången vid en konsert i New York 1850, och debuterade som operasångerska i samma stad 1859, och sedan i London 1861. Redan från början var hon en rungande succé och genomförde en rad turnéer i Europa och USA. Hon anses vara en av 1800-talets tre största bel canto-sopraner, tillsammans med Svenska operasångare Jenny Lind och Kristina Nilsson.

Ett trettiotal grammofoninspelningar har bevarats från den senare delen av hennes karriär och finns att lyssna på för den som är intresserad. Här sjunger hon låten Voi che sapete ut Mozarts "Figaros Bröllop" år 1905.

Ljudinspelning av Adelina Patti som sjunger låten Voi che sapete från "Figaros bröllop" av Mozart 1905.

Adelina Patti sjöng bland annat Rosina i "Barberaren i Sevilla", Violetta i "La Traviata", titelrollen i "Lucia di Lammermoor".

Pattis karriär var en karriär med framgång efter framgång. Hon sjöng inte bara i England och USA, utan även så långt bort i Europa som i Ryssland och Sydamerika, och hon väckte publikens intresse och fick superlativer av kritikerna var hon än kom. Hennes flickiga utseende gav henne en tilltalande scennärvaro, vilket bidrog till hennes kändisstatus.

Tito Schipa (1888-1965)

"Tito" Raffaele Attilio Amedeo Schipa föddes 1888 i ett arbetarhem i Lecce. Redan i grundskolan upptäcktes hans vackra röst och 1902 fick han tillfälle, att studera sång och komposition vid seminariet i Lecce. Några år senare flyttade han på inrådan till Milano och antogs som elev hos Emilio Piccoli.

Han debuterade i Vercelli i "La traviata" den 4 februari 1909. Efter att i flera år varit aktiv i Giuseppe Borbonis turnerande operagrupp, vars verksamhet upphörde 1911, begav sig Schipa till Neapel och fick där sitt genombrott 1914 i "Tosca".

Under andra världskriget utvecklade han ett förhållande med Caterina Boratto och återvände till Italien. Hans kopplingar till fascismen och vänskapen med Achille Starace gjorde honom impopulär i USA och sedermera i hemlandet.