Ingen är riktigt säker på varifrån människorna som definierade sig som azteker kommer från. Den mest framträdande teorin är att de migrerade från Nordamerika.
På sin färd nedåt hittade de ett bördigt land men som redan var bebott. Där bodde en hel rad av krigförande stammar. Ledaren för aztekerna bad om att få ta del av en relativt karg bit av marken och hans begäran beviljades.
Aztekerna slog sig ner där men hade inte tänkt nöja sig med den bit mark de hade beviljats. Det som sedan hände är en berättelse om våld och brutalitet, i lika delar driven av andliga övertygelser och en vilja att ha makt.
Aztekerna tillhör högkulturerna i Central- och Sydamerika, där aztekerna var den sista av dem:
- Olmeker (ca 1200 f.Kr. – 400 f.Kr.): Den äldsta högkulturen i Mesoamerika, som levde i nuvarande Mexiko och var kända för sina stora stenhuvuden och utvecklingen av tidiga skrivsystem och kalendrar.
- Maya (ca 800 f.Kr. – 1530 e.Kr.): En avancerad civilisation i Mesoamerika känd för sin astronomi, matematik, konst, och monumentala arkitektur. Maya-riket varade länge, men hade sin storhetstid mellan 250 och 900 e.Kr.
- Inka (ca 1100 – 1530 e.Kr.): En mäktig civilisation i Sydamerika, med sitt centrum i dagens Peru. Inkafolket byggde ett omfattande vägnät och imponerande städer som Machu Picchu, innan de föll för de spanska conquistadorerna på 1500-talet.
- Azteker (ca 1400 – 1521 e.Kr.): Den sista stora civilisationen i Mesoamerika, som blomstrade i centrala Mexiko med huvudstaden Tenochtitlán. Aztekerna var kända för sina krig, rituella offer och avancerade jordbrukstekniker. De föll för de spanska conquistadorerna under ledning av Hernán Cortés år 1521.
Aztekerna var den sista av dessa högkulturer att blomstra innan de europeiska erövrarna anlände till Amerika och förändrade regionen för alltid.
Låt oss ta en titt på vad som gjorde aztekerna så mäktiga, hur de levde och slutligen hur deras storhet förgjorde dem. Arvet de lämnade efter sig utforskas fortfarande.
Hur länge höll sig andra forntida civilisationer i jämförelse med aztekerna?
Är du nyfiken på de latinamerikanska högkulturerna borde du verkligen gå en spanska kurs online!
Mesoamerika - före aztekerna
Tidigt på 1200-talet rörde sig kolonier från Nordamerika på sig och bosatte sig i små stammar i hela den del som är dagens Mexico. De krigade med varandra om vem som skulle styra men ingen stam var helt framgångsrik i att styra över vare sig regionen eller någon annan grupp.
Mexica, ett folk som också talade Nahuatl-språket, kom ganska sent in i bilden.
Detta blev aztekernas språk och fungerade som ett officiellt språk för administration, handel och kultur. Det talades inte bara av aztekerna själva utan också av många andra folk och samhällen i centrala Mexiko.
När de såg att de mest bördiga delarna av marken redan hade bebyggts, övertygade de Culhuacan-kungen att ge dem en till synes värdelös mark att för odling att bosätta sig på. I gengäld lovade de sin tjänst som legosoldater till kungen.
Detta arrangemang fungerade ganska bra. Medan några få män gjorde vad kungen befallde började resten av befolkningen bryta och flytta stenar för att bygga sin stad.
På kungens uppdrag utkämpade Mexia en särskilt blodig strid med ett angränsande rike. De var så upptagna med sitt bygge att de inte märkte kungens övervakning av deras framsteg – både när det gäller att bygga sin stad och med att bearbeta landet.
Efter att slaget hade vunnits skickade kungen sin dotter för att regera över Mexica, en handling som dessa människor såg som ett svek. De flådde den unga kvinnan till döds, de menade att deras gud Xipe Totec hade befallt dem att göra det.
Det finns motstridiga versioner av den här händelsen. Vissa säger att hon skickades av kungen och andra menar att Mexica-folket bad kungen om dottern med det specifika syftet att spilla kungligt blod.
Hur som helst, offrandet av prinsessan gjorde kungen rasande. Han beordrade sina trupper att driva Mexica från landet.
Deras flykt från landet stoppades abrupt vid åsynen av en örn på toppen av en kaktus som slukade en orm. De tolkade denna syn som ett tecken från sina gudar att de skulle göra landet de stod på till sitt hem.
Det skadade inte att landet i fråga var en ö i Texcocosjön. Ur militär synvinkel innebar det att platsen skulle vara svår att anfalla och lätt att försvara.
Mexica började bygga sin största stad, Tenochtitlan som sedan blev aztekernas huvudstad. Vill du fördjupa dina kunskaper om byggandet av antika samhällen? Boka en kurs historia redan idag!
Grundandet av det Aztekiska samhället
Efter att ha varit nomader hade människorna som kom att kallas azteker mycket att lära sig om civilisation och regeringsformer, men de var lättlärda och det tog inte långt tid för dem att etablera ett samhälle.
Medan de fortfarande levde i skuggan av ett etablerat kungarike lärde de sig genom observation hur en monarki skulle styras.
När de delat land hade flera män gift sig med Culhuacan-kvinnor. Vilka hade erfarenhet av att både bygga och underhålla gårdar. Dessa kvinnor kunde även lära nästa generation hur de skulle fungera i samhället.
När de väl kände sig någorlunda etablerad, de hade byggt sina hem och fått en växande befolkning, valde de sin första kung, återigen efter traditioner som de lärt sig från Culhuacan.
Det låter lite idylliskt, men missta dig inte, det var ingen fredlig samexistens mellan närliggande riken.
Ständiga strider om rikedomar och politisk dominans bland grannfolken ledde efter tid till att aztekerna blev bättre och bättre i strid. Efter flera sådana slag slog grannstäderna Texcoco och Tlacopan sig samman med Tenochtitlan för att bilda en trippelallians; ett militärstyre som dominerade Mexikos dal.
Nu med allianserna fast etablerade, kunde civilisationen frodas! Aztekerna levde ju trots allt betydligt längre än Inkafolket.
Gå en spanska kurs Stockholm och få möjlighet att skapa en djupare förståelse för de kulturer som spanjornerna representerar runtom i världen.
Utbildning i det Aztekiska samhället
Det här samhällets intriger var komplexa och krävde en hel del kunskap – inte bara i matematik för att beräkna skatter utan också för att utarbeta lagar och föra register. För det ändamålet fick alla barn, manliga som kvinnor, en formell utbildning.
Det fanns två skolavdelningar; en för barn till adelsmän och en för resten av samhället, men de splittringarna var inte statiska. Till exempel kunde det ändras om barnet till en bonde visade en särskilt hög begåvning i ett visst ämne, skulle han/hon skickas till den "ädla" skolan.
Små barn skulle utbildas i hemmet; flickor av sina mödrar och pojkar av sina fäder.
Denna utbildning följde traditionella könsroller: pojkar skulle jaga, fiska och slåss; flickor skulle väva, mala majs och lära sig laga mat och sköta hemmet. När de väl var fast förankrade i "genusarbete" skulle de gå i skolan för akademiskt kunskap, vanligtvis runt 15 års ålder. Där skulle de lära sig matematik, skrivande, historia och nationalsånger.
Deras första år med formell utbildning såg alla barn, adliga och vanliga, i samma klassrum. I högre åldrar skulle de delas upp efter klass- och könstillhörighet. Om alla får samma utbildning, hur skulle det kunna finnas sociala klasser?
Med rätt spanska lärare kommer du att få en helt annan förståelse för den historia som format det latinamerika vi känner till idag.
Aztekernas sociala struktur
På höjden av den aztekiska civilisationen, i början av 1500-talet, var deras huvudstad hem för flera tusen. Mer än 200 000 invånare bodde i Tenochtitlan som var den största staden av alla i förcolumbianska civilisationer.
Det aztekiska samhället var organiserat i tre nivåer: slaveri, bonde och adel.
I det aztekiska samhällets tidiga dagar ärvde man inte en social position; den förtjänades genom att visa skicklighet på slagfältet eller genom att göra något extraordinärt bidrag till samhället.
På sätt och vis var detta system ett fusk eftersom adelsmän hade råd att "tjäna" sin position, men vanliga människor i allmänhet inte hade det. Ett sätt för en son i en fattig familj att vinna adelstitel var att utmärka sig som en listig och hänsynslös kämpe.
Märkligt nog var det villkorat att bli accepterad som krigare; du kunde bara betraktas som militär om du tillfångatog fem fångar eller fler.
Fångar användes i religiösa offerritualer så det var mer värdefullt att få dem än att döda dem i strid.
Varje villkorlig soldat som misslyckas med att fånga en fånge inom sina tre första strövtåg skulle förvisas till bondeklassen och få skämmas. Av denna anledning kunde militära initierade ofta slå sig samman för att fånga en fiende, vilket garanterar dem en chans att så småningom uppgraderas till adel.
Att vara en aztekisk slav var också ganska anmärkningsvärt.
Om du hade blivit dömd för en gärning kan du anses vara en slav. Men du kunde behålla din egendom – din ägare skulle bli dess vaktmästare under tiden för din "dom", och du kunde till och med äga slavar själv samtidigt.
Slaveri var i allmänhet ett straff för förbjudet socialt beteende som att spela hasardspel eller att anses "oförbätterligt". Slavar kunde återfå sin frihet efter sina ägares död om de hade skött sina uppgifter exceptionellt väl, genom att gifta sig eller skaffa barn med sin ägare eller genom att köpa sin frihet.
Om inget av dessa villkor gällde skulle slavar gå i arv till nästa generation.
Barn till de fattiga kunde säljas till slaveri, men bara för en bestämd tid. Individer kan också sälja sig själva till slaveri men behålla sin frihet ett tag innan de går i tjänst.
Varje förrymd slav som anlände till det kungliga palatset utan att bli fångad skulle omedelbart beviljas sin frihet.
Har du någon gång gått en spanska kurs Göteborg har du fått en känsla för den rikedom dessa kulturer består av!
Kvinnor i det aztekiska samhället
Till skillnad från andra samhällen som blomstrade före den spanska erövringen var kvinnor och män någorlunda jämställda i det aztekiska samhället. Adelskvinnor kunde arbeta som sekreterare eller regeringstjänstemän – bokhållare och administratörer.
"Vanliga" kvinnor skulle inte ha sådana höga positioner, men de kunde vara köpmän, sömmerskor eller matförsäljare. De hade också möjlighet att bli prostituerade – ett yrke som man inte alls såg ner på.
Kvinnor fungerade som barnmorskor och medicinkvinnor, diagnostiserade och behandlade sjuka.
Om en mamma ville att hennes nyfödda flickebarn skulle bli prästinna, skulle de ta barnet till templet för att garantera hennes tjänstgöring. Efter att barnet fyllt fem år skulle hon bo i templet, lära sig ritualerna och hålla det rent.
Det måste ha varit ett tungt jobb, med tanke på antalet offer som varje tempel utförde!
Aztekernas gudar
De aztekiska gudarna fick aldrig ignoreras men däremot hyllade man vissa extra mycket vid olika tillfällen. Till exempel skulle regn- och jordbruksgudarna åberopas i tider av torka, men om man stod på randen av ett krig skulle krigsgudarna få extra uppoffringar.
Till skillnad från andra civilisationer i det förcolumbianska Centralamerika hade aztekerna tre distinkta grupper av gudar: några för himmelska händelser, andra för krig och offer och den tredje gruppen sysslade med fertilitet - av landet och folket.
Sammanlagt dyrkade aztekerna mer än 200 gudar. Deras mest framstående var:
- Huitzilopochtli, aztekernas fader. Det var han som visade dem var de skulle etablera sin stad.
- Tlaloc, regnguden: lånad från mayaerna, han är en av de äldsta gudarna
- Tezcatlipoca, nattens gud: allmänt förknippad med mörker, ondska och död
- Quetzalcoatl: bror till nattguden, han representerar lärande och ljus, skapelsen och godheten
- denna befjädrade ormgud är också mycket gammal och känd i Mayakulturen
Betydelsen av människooffer
Med dagens mått mätt skulle alla gudar som kräver en ständig tillgång på färskt blod ses som skrämmande och barbariska, men för aztekerna sågs människooffer som ett sätt att blidka gudarna och nå gunst hos dem.
Aztekerna hade gott om gudar och var och en måste matas regelbundet. Det var däremot bara en av flera anledningar till att offra.
Man offrade människor till gudarna för att få fördelaktiga resultat i handel eller militärt engagemang, och konstigt nog av politiska skäl. Aztekerna var relativt få till antalet. Istället för att offra människor ur en egen by, var det inte ovanligt att en by kidnappade några människor från grannbyn och överlämnade dem till aztekerna för att offra dem.
Sammantaget hindrade detta smarta knep omgivande städer från att slå sig samman och attackera aztekerna samtidigt som de försåg dem med ett tillräckligt antal uppoffringar för att hålla sina gudar blidkade.
Forskare tror att de som offrades för det mesta drogades innan så att de skulle vara lättare att kontrollera. Förhoppningsvis så gjorde denna drogen plågan lite mer uthärdlig.
Å andra sidan fick barn gråta innan de offrades eftersom man trodde att deras tårar skulle fukta jorden, vilket tvingade deras regngud att ösa ner sin rikedom. Om barnet inte grät på egen hand, kan prästerna slita ut några naglar. När väl tårarna började rinna var det dags.
Aztekiska rikets fall
Det aztekiska imperiet varade i knappt 100 år: från 1428 till 1521 men på den tiden etablerade de en anmärkningsvärd civilisation. En civilisation som kunde ha bestått i många århundraden till, om det inte hade varit för Hernan Cortes och att spanjorerna kom.
De byggde magnifika tempel för att dyrka sina gudar, palats och fina hem för adeln att bo i, och bördiga fält för att odla sina grödor. En av deras mest anmärkningsvärda jordbruksprestationer, chinampas, producerade tillräckligt med spannmål och växter för att mata hela befolkningen.
Dessa flytande trädgårdar mätte omkring 90 meter i längd och 9 i bredd. De tillverkades genom att väva ihop pinnar för att bilda en flotte. På den flotten låg lera och silt påla tills den sjönk cirka en meter. Genom att förankra flottarna vid träd kunde de sedan plantera tillräckligt för att försörja hela befolkningen. Ett fantastiskt exempel på aztekernas uppfinningar.
Den aztekiska kalendern blev standarden för mesoamerikanska civilisationer.
Denna solkalender baserades på en 365-dagarscykel och en rituell cykel på 260 dagar. Den aztekiska religionen var beroende av deras kalendrar för riter och offerhändelser. Mycket av den aztekiska kulturen och poesin spelades in i en serie böcker eller kodex.
Var och en av dessa berättar en historia om någon aspekt av det aztekiska folkets liv – religiös, militär, jordbruk... några är historiska berättelser om händelser under och efter spanjorernas ankomst.
Dödsstöten ljöd för det aztekiska imperiet på Yucatan-halvön: det var där som spanska styrkor anlände från Kuba, på ett spaningsuppdrag. Efter att ha återvänt dit beordrade den spanska guvernören Velasquez en mycket större delegation att segla. Deras order var att göra anspråk på landet för kronan och skörda vilken rikedom som helst. Cortes tog inte bara med sig en stridsstyrka, han och hans män kom med sjukdomar som aztekerna inte hade någon immunitet mot.
En stor del av befolkningen dog av smittkoppor och influensa och ett stort antal massakrerades av spanjorerna. Ändå gav aztekerna inte upp.
En brorson till Montezuma, den nyligen mördade kejsaren, gjorde anspråk på tronen och drev ut inkräktarna. Oförskräckt slog Cortes sig samman med en annan av aztekernas rivaler, stormade staden för tredje gången och besegrade aztekerna för en gång för alla.
Efter sin seger rasade han och hans trupper Tenochtitlan. Ur dess ruiner byggde han Mexico City, som blev den nya världens europeiska centrum. Ändå har Mexiko inte glömt sitt aztekiska arv; scenen för örnen på toppen av en kaktus som slukar en orm - visionen som tvingade aztekerna att bosätta sig i den regionen syns i deras flagga.
Aztekerna var poeter, konstnärer, intellektuella och fantastiska ingenjörer. De var också briljanta militärstrateger, hänsynslösa kämpar och gisslan åt ett gäng blodtörstiga gudar.
Kanske du nu också ser en del likheter med några av de ritualer, traditioner och gudar som olmekerna stod för?
Tycker du om artikeln? Visa det gärna!
Loading...
