Fred, bröd och jord.
Detta var ett av bolsjevikernas mest kända slagord under revolutionen och sammanfattade exakt vad många ryssar desperat längtade efter vid den tiden.
Den ryska revolutionen 1917 förändrade världshistorien för alltid. Under detta dramatiska år störtades det 300-åriga tsarväldet och ersattes av ett kommunistiskt styre som skulle komma att forma stora delar av världens utveckling under hela 1900-talet.
Revolutionen bestod egentligen av två stora händelser – februarirevolutionen i mars och oktoberrevolutionen i november (enligt den nutida gregorianska kalendern) – som tillsammans ledde till bildandet av Sovjetunionen och en radikal omvandling av det ryska samhället.
Ryska revolutionen - tidslinje
1905
Revolutionen 1905
Massdemonstrationerna tvingar tsaren att inrätta parlament.
1912
Massakern vid Lena
Strejkande arbetare skjuts ner av tsarens styrkor.
Augusti 1914
Första världskriget
Ryssland går in i kriget med katastrofala förluster.
Vintern 1916-1917
Hungersnöd
Svår hungersnöd drabbar Ryssland.
23 februari 1917
Februarirevolutionen börjar
Massiva demonstrationer och strejker i Petrograd.
27 februari 1917
Militären deserterar
Soldaterna vänder sig mot tsaren och ansluter sig till folket.
2 mars 1917
Tsaren abdikerar
Nikolaj II tvingas avgå. Det 300-åriga tsarväldet tar slut.
16 april 1917
Lenin återvänder
Lenin återvänder från exil och presenterar sina aprilteser.
Juni 1917
Junioffensiven misslyckas
Kerenskijs militäroffensiv slutar i fiasko.
Juli 1917
Julidagarna
Bolsjevikerna försöker ta makten men misslyckas. Lenin flyr till Finland.
September 1917
Bolsjevikerna vinner majoritet
Bolsjevikerna får majoritet i Petrograd-sovjeten.
7 november 1917
Oktoberrevolutionen
Bolsjevikerna tar makten genom en statskupp.
20 december 1917
Tjekan bildas
Den hemliga polisen Tjekan skapas.
18 januari 1918
Församlingen upplöses
Lenin upplöser den demokratiskt valda konstituerande församlingen.
3 mars 1918
Freden i Brest-Litovsk
Ryssland sluter fred med Tyskland och avstår stora landområden.
17 juli 1918
Tsarfamiljen avrättas
Nikolaj II och hans familj mördas på Lenins order.
1918-1920
Inbördeskriget
Blodigt krig mellan de röda och de vita. 8-20 miljoner dör.
1919
Komintern bildas
Kommunistiska internationalen bildas för att sprida världsrevolutionen.
1921
NEP införs
Lenin tvingas införa marknadsekonomi på grund av ekonomisk katastrof.
30 december 1922
Sovjetunionen bildas
Sovjetunionen utropas officiellt.
21 januari 1924
Lenins död
Lenin dör. Stalin tar makten.
Orsaker till den ryska revolutionen
Ekonomiska och sociala faktorer
Det ryska samhället vid början av 1900-talet präglades av djupa sociala och ekonomiska problem. Ryssland var fortfarande en outvecklad jordbruksnation där majoriteten av befolkningen levde som fattiga bönder. Industrialiseringen hade kommit igång sent jämfört med Västeuropa, och samhället bar tydliga spår av sin feodala historia.
Livegenskapen hade visserligen avskaffats så sent som 1861, men böndernas situation förblev svår. Jorden ägdes inte individuellt utan kollektivt genom bysamhällen kallade "mir". Detta system var både ineffektivt och orättvist, och bönderna krävde reformer som tsaren vägrade genomföra. Samtidigt levde tsarfamiljen och den ryska adeln i extrem lyx, vilket skapade enorma klasskillnader och växande missnöje bland befolkningen.
Den framväxande arbetarklassen i städerna hade det inte bättre. De arbetade under hårda förhållanden med låga löner och utan politiska rättigheter. Alla krav på förbättringar slogs ner av tsarens makt. Det var mot denna bakgrund som marxistiska idéer om revolution och arbetarnas rättigheter började spridas, trots att skrifter som Kommunistiska manifestet var totalförbjudna och tsarens hemliga polis Ochrana skoningslöst förföljde alla som ägde sådan litteratur.
Politiska faktorer
Det politiska systemet i tsarens Ryssland var djupt föråldrat. Tsar Nikolaj II styrde med absolut makt och vägrade genomföra de demokratiska reformer som befolkningen krävde. Efter revolutionen 1905, då massdemonstrationerna tvingade fram vissa eftergifter, inrättades visserligen ett parlament (duman), men tsaren drog snart tillbaka de utlovade reformerna och parlamentet fick aldrig någon verklig makt.
När massaker och förtryck fortsatte – som vid floden Lena 1912 där strejkande arbetare sköts ner – radikaliserades oppositionen. Bolsjevikerna under Vladimir Lenins ledning vann allt större inflytande på bekostnad av de mer moderata mensjevikerna, särskilt när de senare stödde krigsinsnatserna efter 1914.
Enligt historikern Geoffrey Swain var den ryska arbetarklassen revolutionär snarare än reformistisk vid denna tid, vilket gjorde revolutionen mer eller mindre oundviklig.
Första världskrigets påverkan
Det som slutligen utlöste revolutionen var Rysslands katastrofala deltagande i första världskriget. När kriget bröt ut i augusti 1914 drogs ett redan svårt prövat Ryssland in i konflikten. De ryska krigsinsatserna gick överlag mycket dåligt, med enorma förluster – omkring 1,7 miljoner ryska soldater dog.
Kriget förvärrade situationen dramatiskt för civilbefolkningen. Bönderna och arbetarna fick betala priset genom höjda skatter, minskad matproduktion och svält. Under vintern 1916-1917 drabbades landet av en svår hungersnöd som krävde tusentals liv. Soldater vid fronten deserterade i stora antal, och andra vägrade bli sända till striderna.
Tsaren vägrade dock avsluta de ryska krigsinsatserna, vilket väckte en enorm ilska hos den svältande befolkningen. Detta blev den slutliga droppen som fick bägaren att rinna över.
den ryska revolutionen 1917 egentligen bestod av två revolutioner samma år? I februari tvingades tsar Nikolaj II att abdikera efter massprotester mot hunger, krig och fattigdom. Senare samma år, i oktober, tog bolsjevikerna under Vladimir Lenins ledning makten genom en väpnad revolution – vilket lade grunden till världens första kommunistiska stat, Sovjetunionen.
Februarirevolutionen 1917
Bakgrund: Protester och strejker
I början av 1917 hade situationen i Petrograd (nuvarande Sankt Petersburg) blivit ohållbar. Arbetarna gick ut i massiva strejker för att protestera mot hungersnöden och kriget. Den 23 februari (enligt den gamla ryska kalendern, 8 mars enligt den nya) demonstrerade tusentals människor i huvudstaden.
Tsar Nikolaj II gjorde ett ödesdigert beslut när han valde att sätta in militära enheter mot de strejkande arbetarna. När soldaterna öppnade eld dödades många demonstranter, men istället för att återställa ordningen fick detta motsatt effekt.
Händelseförlopp: Tsarens abdikation
Många soldater, som själva var trötta på kriget och tsarens politik, deserterade och anslöt sig till folkmassan. Detta var ett avgörande ögonblick – när militären vände sig mot tsaren kunde regimen inte längre upprätthålla sin makt.
Under hårt tryck nerifrån – demonstrationer, strejker och soldatmyterier – tvingades ledande dumapolitiker och militärledningen agera. Den 2 mars (15 mars enligt ny kalender) 1917 abdikerade tsar Nikolaj II. Det 300-åriga Romanov-väldet var över.
En provisorisk regering dominerad av liberala politiker upprättades omedelbart, och mycket omfattande demokratiska rättigheter infördes. För första gången på århundraden hade det ryska folket press- och yttrandefrihet.
Har du koll på alla viktiga händelser från andra världskriget (WW2)?
Tiden mellan februari- och oktoberrevolutionen
Dubbelmakten: Sovjeter och den provisoriska regeringen
Men situationen var långt ifrån stabil. Samtidigt som den provisoriska regeringen bildades etablerade mensjevikerna och socialisterna arbetarråd – sovjeter – i Petrograd och andra städer. Dessa sovjeter omfattade både arbetare och soldater och såg sig själva som folkets verkliga representanter.
Detta skapade en "dubbelmakt" i landet. Petrograd-sovjetens första order fastslog att dumans militära beslut bara fick genomföras om de inte stred mot sovjetens egna order. Regeringen hade alltså formell makt, men sovjeterna kontrollerade stora delar av armén och industrin.
I april gick mensjeviken Irakli Tsereteli och socialrevolutionären Alexander Kerenskij med i regeringen, vilket förstärkte dess socialistiska inslag. Men den avgörande frågan förblev olöst: skulle Ryssland fortsätta kriget eller sluta fred?
Lenins återkomst och "Aprilteserna"
I april 1917 återvände Vladimir Lenin från sin exil i Schweiz. Hans hemresa genom Tyskland och Sverige var, enligt många historiker, finansierad av Tyskland som räknade med att hans ankomst skulle förvärra Rysslands inrikespolitiska problem och gynna den tyska krigslyckan.
Lenin hade tillbringat sina sista år i exil på Café Odeon i Zürich, där han drack te och läste dagstidningar för att hålla sig uppdaterad om händelserna i Ryssland. När han fick veta om tsarens fall förstod han att hans ögonblick hade kommit.
Omedelbart efter sin återkomst till Petrograd presenterade Lenin sina berömda "aprilteser", där han krävde all makt till sovjeterna och proletariatets diktatur. Till skillnad från mensjevikerna ville Lenin inte samarbeta med den borgerliga regeringen – han ville ha en ny revolution.
Nyfiken på amerikansk historia? Läs mer i denna artikel!
Regeringens kris och klasskrig
Under sommaren 1917 förlorade den provisoriska regeringen alltmer kontrollen över samhället. Kriget fortsatte gå dåligt. Som krigsminister försökte Kerenskij med kraft agera för kamp vid fronten, och startade en offensiv i mitten av juni som misslyckades totalt.
Oroligheter bröt ut i Petrograd ("julidagarna"), men Lenin ansåg inte tiden vara mogen för maktövertagande och måste fly till Finland. En ny regering bildades under Kerenskij, och när den nye överbefälhavaren Lavr Kornilov försökte genomföra en militärkupp stoppades den genom att Kerenskij lät beväpna arbetarnas "röda garden".
På landet organiserade sig bönderna, övertog adelns mark och minskade produktionen, vilket ledde till ännu värre matbrist i städerna. Fabriker lades ner eller övertogs av arbetarråd. Soldater deserterade i stora antal. I september fick bolsjevikerna slutligen majoritetsstöd i Petrograd-sovjeten för kravet på en sovjetregering.
Oktoberrevolutionen 1917
Planering och genomförande
Lenin återvände till Petrograd den 23 oktober (enligt ny kalender) och genomdrev genast sin vilja att bolsjevikerna skulle ta makten genom ett väpnat uppror före den andra sovjetkongressen som planerades till oktober. Detta stod i strid med Lev Kamenev och Grigorij Zinovjevs åsikt – de menade att bolsjevikerna kunde få makten demokratiskt vid kongressen utan väpnat uppror.
Men Lev Trotskijs roll blev avgörande. Som Petrograd-sovjetens ordförande organiserade han sovjetens militära revolutionära kommitté (MRK) och planerade själva maktövertagandet. Hans taktik var att inte bestämma ett datum utan avvakta "kontrarevolutionärernas" försök att hindra sovjetkongressen.
Tillfället kom när regeringschefen Kerenskij beslöt flytta trupper från Petrograd för att möta den tyska framryckningen, och natten till den 6 november beordrade att MRK skulle arresteras och bolsjevikpressen stängas.
Den 7 november 1917 (25 oktober enligt den ryska kalendern) genomfördes bolsjevikkuppen. Tillsammans med några hundra anhängare vandrade Lenin till Vinterpalatset där regeringen barrikaderat sig. Händelsen gick mycket lugnt till – endast några skott utväxlades och efter några timmars förhandlingar gav Kerenskij upp.
Det är viktigt att notera att oktoberrevolutionen i själva verket var en statskupp med begränsat folkligt stöd, även om den senare förstorades upp av de kommunistiska historieskrivarna som en massrörelse. I Sergej Eisensteins propagandafilm "Oktober" från 1928 framställdes händelsen som en storslagen folklig erövring av Vinterpalatset med tusentals deltagare, men verkligheten var mycket mindre dramatisk.
Omedelbara åtgärder
Kuppen godkändes genast av den just öppnade sovjetkongressen, och en regering kallad folkkommissariernas råd bildades, bestående enbart av bolsjeviker. Lenin proklamerade proletariatets diktatur och lät omedelbart:
- Stänga den "borgerliga" pressen
- Arrestera alla möjliga motståndare
- Genomföra utrensningar i partiet
Den 20 december 1917 bildades Tjekan, en hemlig polis formellt för att bekämpa kontrarevolution, terrorism och sabotage. Detta var början på den kommunistiska terrorapparat vars efterföljare skulle prägla sovjetsystemet i decennier och har en central roll även i dagens Ryssland.
Bolsjevikerna genomförde också viktiga reformer för att vinna folkligt stöd:
- Dekret om fred: Löfte om att avsluta kriget
- Dekret om jord: Bönderna fick konfiskera adelsgods
- Avskaffande av privat äganderätt: Industrier, råvaror och all mark skulle tillhöra staten
Inbördeskriget och konsolideringen av makten
Maktkampen intensifieras
Men bolsjevikregimen satt långt ifrån säkert. Det allmänna val till en lagstiftande församling som både regering och sovjeten förberett sedan våren genomfördes i november, men resultatet blev katastrofalt för bolsjevikerna – de fick bara 24 procent av platserna mot 54 för vänster-socialistrevolutionärerna (vänster-SR). När församlingen öppnade den 18 januari 1918 stängdes den snart på order av Lenin.
Redan några dagar efter kuppen försökte trupper lojala till Kerenskij inta Petrograd, men stoppades av de röda gardena. Lenin, som sedan länge velat ha samarbete med bönderna, förhandlade med vänster-SR och gav dem i december både plats i regeringen och Tjekans ledning.
Fredsförhandlingar och sprickor
Frågan om fred skapade nya komplikationer. Förhandlingar med Tyskland inleddes i december 1917, men situationen komplicerades av att en ukrainsk folkrepublik utropades i Kiev som inledde egna fredsförhandlingar. Bolsjevikerna skapade då en sovjetrepublik i Charkiv och inledde ett inbördeskrig mot Kiev.
Kriget öppnade också en spricka bland bolsjevikerna själva. Trotskij ville ha ett revolutionärt krig mot världsimperialismen i hopp om arbetaruppror i Berlin och Wien, medan Lenin förespråkade fred på de tyska villkoren för att få andrum för revolutionen. När tyskarna den 23 februari 1918 intog Pskov vann Lenins linje. Fredsavtalet undertecknades dagen efter i Brest-Litovsk, i vilken Ryssland och Tyskland formellt avslutade sin medverkan i det första världskriget. Huvudstaden flyttade till Moskva.
Röda mot vita: Inbördeskrig bryter ut
Men vänster-SR och andra partier ville fortsätta kriget, vilket fick stöd från västmakterna. SR-styrkor stödde tjeckoslovakiska krigsfångar, och under sommaren 1918 bildades vid Volga en sovjetrepublik i krig med Tyskland.
Vänster-SR reagerade också starkt mot att Lenin förklarade "klasskrig" på landet och lät "produktionsbrigader" beslagta säd från bönderna. När den tyske ambassadören mördades av vänster-SR i juli, uteslöt Lenin partiet från sovjeterna och kommunistterrorn började på allvar.
1918 utbröt ett fullskaligt inbördeskrig mellan bolsjevikerna (de röda) och kontrarevolutionärerna (de vita). De senare stöddes av konservativa krafter i Ryssland och av flera europeiska länder – däribland Storbritannien och Frankrike – som fruktade att revolutionen skulle sprida sig.
Krigskommunism och terror
Bolsjevikerna inledde den så kallade "röda terrorn" 1918 – en terrorkampanj mot alla grupper de uppfattade som fiender. De första koncentrationslägren skapades samma år. Staten tog kontroll över ekonomin genom "krigskommunism", där spannmål tvångsrekvirerades, vilket ledde till massvält i vissa områden.
Tsarfamiljen, som hållits i fångenskap sedan revolutionen, mördades på Lenins order den 17 juli 1918 i Jekaterinburg. Den tidigare kejsaren Nikolaj II, hans hustru Alexandra och deras fem barn – Olga, Tatiana, Maria, Anastasia och arvtagaren Aleksej – avrättades tillsammans med deras betjänter i en källare. Liken kördes ut i skogen, höggs i bitar och täcktes med syra för att dölja brotten.
Striderna pågick i drygt tre år och slutade med att bolsjevikernas röda armé segrade 1920. Konflikten blev oerhört kostsam för det ryska folket. Enligt beräkningar miste upp till 20 miljoner människor livet i inbördeskriget och i de hungersnöder och farsoter som följde.
NEP och konsolidering
På grund av den katastrofala ekonomiska situationen tvingades Lenin 1921 tillfälligt införa "Den nya ekonomiska politiken" (NEP), som innebar en viss återgång till marknadsekonomi. Detta gav landet en kort andningspaus, men majoriteten av befolkningen arbetade fortfarande inom jordbruket och levde i fattigdom.
År 1922, när inbördeskriget var över, utropades Sovjetunionen officiellt. Landet skulle fortsättningsvis styras av kommunistpartiet under enhetsideologi. Lenin blev Sovjetunionens förste ledare.
I och med införandet av (deras form av) kommunism stängdes dörren mot världen, något som bland annat resulterade i att konsekvenserna av den stora depressionen inte nådde Ryssland i samma utsträckning. Det rådde emellertid andra (grava) konsekvenser på hemmaplan...
Konsekvenser av den ryska revolutionen
Omedelbar påverkan på Ryssland
Revolutionen ledde till en total omvandling av det ryska samhället. Det gamla tsarväldet ersattes av en kommunistisk enpartidiktatur där alla oppositionella röster slogs ner brutalt. Den privata äganderätten avskaffades, och staten tog kontroll över all mark, industrier och råvaror.
Lenin levde inte som han lärde – trots sin kritik mot borgerligheten njöt han själv av ett privilegierat liv i Kreml och på den lyxiga egendomen Gorki utanför Moskva, där han till och med ägde en Rolls Royce Silver Ghost. Precis som de flesta revolutionsledare genom historien var det några få som gick vinnande ur revolutionen, inte den stora massan som propagandan utlovat.
När Lenin dog 1924 bröt en strid om ledarskapet ut. Josef Stalin utmanövrerade alla motståndare, och Rysslands väg från tsardöme till kommunistisk terror var fullbordad. Enligt historikern Geoffrey Swain framstår Stalins diktatur som nästan oundviklig med tanke på att Lenin själv inte drog sig för terror och inbördeskrig för att behålla makten.
Internationell påverkan och spridning
Revolutionen fick enorm betydelse för hela världen. 1919 bildades Komintern (Kommunistiska internationalen) i Moskva med syftet att skapa en enhetlig kommunistisk rörelse i världen under Sovjetunionens ledning. Komintern medverkade vid revolutionsförsök i bland annat Tyskland och Ungern, även om dessa misslyckades.
Efter andra världskriget exporterade Stalin det kommunistiska systemet till de öst- och centraleuropeiska länder som Sovjetunionen tagit kontroll över – Bulgarien, Polen, Rumänien, Tjeckoslovakien, Ungern och Östtyskland. Kommunistiska lydregimer upprättades, och järnridån delade Europa i två block.
Sovjetunionen växte till en supermakt som kom att påverka världspolitiken under hela det kalla kriget. Kommunistiska rörelser inspirerade av den ryska revolutionen spred sig till Asien, Afrika och Latinamerika, med varierande resultat.
Långsiktiga effekter och historiens dom
Sovjetunionen varade i nästan 70 år innan den kollapsade 1991. Under denna tid präglades systemet av:
- Politisk förtryck och brist på demokrati
- Massavrättningar och arbetsläger (Gulag)
- Tvångskollektivisering som ledde till miljontals döda i hungersnöd
- Den stora terrorn 1937-1938 med hundratusentals avrättade
- Deportationer av hela folkgrupper
- Förtryck av intellektuella och dissidenter
Den kommunistiska terrorn som började med Lenins Tjekan fortsatte genom KGB och har enligt många bedömare lämnat spår även i dagens Ryssland under Vladimir Putin, själv en före detta KGB-officer.
Samtidigt ledde revolutionen till vissa framsteg inom utbildning och industrialisering, även om priset var fruktansvärt högt. Debatten om revolutionens historiska betydelse fortsätter än idag. Detta är något du kan diskutera med din lärare om du tar en historia kurs distans.
Ryska revolutionen kortfattat – sammanfattning
Den ryska revolutionen 1917 var en serie händelser som förändrade världshistorien:
Orsaker: Fattigdom, klasskillnader, politiskt förtryck under tsarväldet och Rysslands katastrofala deltagande i första världskriget.
Februarirevolutionen (mars 1917): Massprotester och militära myterier ledde till tsar Nikolaj II:s abdikation och bildandet av en provisorisk regering.
Oktoberrevolutionen (november 1917): Bolsjevikerna under Lenin tog makten genom en statskupp och etablerade en kommunistisk diktatur.
Inbördeskrig (1918-1920): De röda (bolsjevikerna) besegrade de vita (kontrarevolutionärerna) i ett blodigt krig som kostade upp till 20 miljoner liv.
Konsekvenser: Sovjetunionen bildades 1922 och blev en supermakt som påverkade världspolitiken fram till sin kollaps 1991. Revolutionen ledde till årtionden av kommunistiskt förtryck och terror, men inspirerade också kommunistiska rörelser över hela världen.
Som historikern Geoffrey Swain konstaterar var den ryska revolutionen både oundviklig – given tsarregimens misslyckande och folkets missnöje – och katastrofal i sina konsekvenser för miljoner människor som levde under den kommunistiska diktaturen.
På vår blogg kan du läsa vidare om andra betydande historiska händelser, som på olika vis påverkar vårt politiska och ekonomiska landskap än idag.
Källor
- Swain, Geoffrey. A Short History of the Russian Revolution. I.B. Tauris, 2017.
- Hosking, Geoffrey. Ryssland - folk och imperium 1552-1917. Historiska Media, 2003.
- Pipes, Richard. Den ryska revolutionen. Natur och Kultur, 2001.
- UI - Utrikespolitiska institutet: "Ryska revolutionen – oundviklig och katastrofal"
- SO-rummet: Material om ryska revolutionen och Lenin
Sammanfatta med AI:
Gillar du artikeln? Visa det gärna!
Loading...
