Lär dig franska meningsuppbyggnader: vi har bästa råden

De bästa lärarna i Franska tillgängliga

Nu kör vi!

Den enkla deklarativa meningen

Vi lär oss vårt modersmål genom att höra och sedan härma det vi hört. Grammatik är inget vi vanligtvis tänker på, även om en lärare kan korrigera ett felaktigt verb-, pronomen- eller meningsuppbyggnad.
Ett barn kan utropa "Henne tog min leksak!", omedveten om att meningen är grammatiskt felaktigt. Läraren finns till för att förklara att "Hon tog min leksak" är det korrekta sättet att uttala det på.

När ett barn går i skolan – läser franska för nybörjare och alla dessa lektioner i grammatik börjar, har sådana regler redan snappats upp av barnet. De flesta barn i skolåldern vet alltså hur man talar sitt modersmål med rätt grammatik, men har ingen aning om betydelsen av grammatik.

Kanske är det därför som elever i allmänhet är så förvirrade av sina grammatiklektioner: de kan redan allt det där; varför sätta det under ett mikroskop och dissekera allt?

Franska elever upplever samma problem: om de redan talar korrekt, varför måste de analysera sitt tal?

Grammatikregler är mallar språket bygger på; dess roll är uppenbar endast när man lär sig ett andra språk.

Ord är språkets byggstenar. Grammatik kan innefatta olika konstruktioner för att bilda meningar, från ett språk till ett annat. Den vanligaste typen av mening på engelska och på franska är den deklarativa meningen. Vilket innebär ett enkelt uttryck som anger ett faktum. Här nedan ser du exempel på deklarativa franska meningar och dess översättning på svenska:

Il fait beau. Det (vädret) är bra.
Catherine est une adolescente. Catherine är en tonåring.
J'ai faim! Jag är hungrig!
Ma mère est danseuse. Min mamma är dansare.
Il écoute la musique. Han lyssnar på musik.

Likt franskan är den deklarativa formen på svenska, kärnan som sedan mer komplicerade meningar kan byggas kring.

Grundläggande franska meningar med substantiv

När du lär dig ett språk börjar du med grundläggande, och den vanligaste ordningen av ord i meningar.
På franska är detta SVO – Ämne + Verb + objekt.

När det gäller de flesta romanska språk kommer ämnet (vem som gör handlingen) i allmänhet i början av meningen. Därefter följer verbet och sedan det direkta objektet (någon eller något som utsätts för eller blir påverkad av verbet). Meningarna ovan är alla exempel på SVO-konstruktionen.
Vi utökar nu den grundläggande meningsstrukturen genom att lägga till ett indirekt objekt (vem/vad får eller fråntas det direkta objektet?):
Ämne + Verb + Direkt objekt + Indirekt objekt

Marie donne le livre à sa maîtresse de français. Marie ger boken till sin franska lärare.
Jean rend le cartable à son frère. Jean ger tillbaka sin bror ryggsäcken.
Suzanne apporte les pommes à la cuisine. Suzanne tar äpplen till köket.
Lucie retourne les livres à la bibliotheque. Lucy returnerar böckerna till biblioteket.
Remi mange son dîner à table. Remi äter middag vid bordet.

I dessa exempel gör ämnet något med det direkta föremålet för, till eller med det indirekta föremålet.
Hittills har vi bara visat exempelmeningar med hjälp av actionverb: någon eller något som gör något.

Vad sägs om meningar som använder ett sammansatt verb? I franska meningar används två verb – être och avoir – i sammansatta strukturer, men être används mindre ofta.
Ändå förblir strukturen densamma: verbet som indikerar vad som händer förblir på andra plats:

J'ai fini la vaisselle. Jag är färdig.
Les parents ont gaté ces enfants! Föräldrarna har skämt bort dessa barn!
Le maitre avait donné des devoirs. Läraren hade gett läxor.
Mon copain est arrivé hier soir. Min kompis anlände igår kväll.

Den enda gången ett direkt objekt kan komma efter ett indirekt objekt är om det finns ytterligare information kopplad till det, till exempel en relativ klausul:

Jean rend à son frère le cartable qu'il lui avait prêté . Jean ger tillbaka sin bror ryggsäcken han lånade ut.
Ma soeur montre à ma mére les dessins que j'avais peint . Min syster visar min mamma ritningarna jag målade.
Mon collegue dit à nôtre patron que je suis fainéante ! Min kollega säger till vår chef att jag är lat!
Benoit lit à sa copine des pôemes qu'il trouve romantique. Benoit läser dikter för sin flickvän som han tycker är romantiska.
Gabriel donne à sa soeur les bonbons qu'il avait promi. Gabriel gav sin syster godis som han hade lovat.

Naturligtvis kan du strukturera meningen så att det direkta objektet kommer före det indirekta:

Gabriel a donné les bonbons qu'il avait promi a sa soeur. Gabriel gav sötsakerna som han hade lovat sin syster.

Men det gör att meningen blir tvetydig: Han lovade godisarna till sin syster, men vem gav han dem till exakt?
Franska är ett mycket exakt språk, det är alltid bäst att följa rätt meningsstruktur för att förmedla din avsedda mening.

Det är alltid en bra idé att lära sig franska! Bild: Unsplash

Ordordning med pronomen i franska meningar

Som på många andra språk placeras franska ord i en annan ordning om vissa eller alla är pronomen.
Låt oss ta denna mening som exempel:

Marie montre son dessin à sa maman. Marie visar sin ritning för sin mamma.

Ämnesord stannar i början av meningen:

Elle montre son dessin à sa maman. Hon visar sin teckning för sin mamma.

Ibland är det mycket bekvämare att beskriva ett objekt i en mening med hjälp av ett pronomen.
Tänk på meningen ovan: Hon visar sin teckning för sin mamma. Hur kan den meningen göras mindre besvärlig?
Elle lui montre son dessin. - "lui" tar platsen för "maman" även om "lui" i allmänhet representerar en man.
Elle le montre à sa maman. - 'le' tar platsen för bilden. I denna mening matchar könen; dessin är maskulin. Elle le lui montre. - här har du en kombination av de två representationerna ovan, med 'le' som betyder 'dessin' och 'lui' för 'maman'.

Låt oss nu anta att du är den där kära mamman och berättar om hur din dotter skapar konstverk åt dig. Skulle du säga:
Son dessin? Elle me le montre! Hennes teckning? Hon visar den för mig!
På grund av den första personens entydiga beteckning rankas "mig" högre än "le" - bara en artikel. Därför skulle du placera "mig" före "le" i sådana meningar.

Objektpromen kommer före verbet men EFTER ämnet. I vilken ordning de kommer beror på pronomen:
Ämne + 'mig', 'te', 'se', 'nous', 'vous' + 'le', 'la', 'les' + 'lui', 'leur' + (adverbialt pronomen "y") + 'sv' + Verb.

Exempel:

Elle nous les montre. Hon visar dem för oss . Observera att "montre" håller med "elle" - tredje person entall.

Du kan också uttrycka det som en fråga:

Elle vous les montre? Visar hon dem för dig? Hur som helst förblir ordern ovan.

'En' är ett obestämt pluralpronom som, i den här meningen, representerar ritningarna. 'en' placeras alltid precis före verbet:
Elle montre des dessins à sa maman. -> Elle lui en montre. Hon visar några teckningar för sin mamma. > Hon visar dem för henne.
Lär dig mer om franska grammatikregler här.

Negativa meningar

De franska negativa orden är: ne ... pas och ne. "Ne" kommer omedelbart efter ämnet. "Pas" kommer omedelbart efter verbet.

Marie ne montre pas son dessin à sa maman. Marie visar inte sin teckning för sin mamma.
Marie ne le montre pas à sa maman. Marie visar det inte för sin mamma.
Marie ne lui montre pas son dessin. Marie visar inte hennes ritning.
Marie ne le lui montre pas. Marie visar henne inte det.

Negation är ganska okomplicerat på franska, men du bör vara medveten om att du använder 'någon' ordentligt. Motsvarigheten av engelska ”nej” eller ” inte ... någon ” är “ ne… aucun ”:

Marie ne montre aucun dessin à sa mère. Marie visar ingen teckning för sin mor. Eller: Marie visar inga teckningar för sin mamma.